Debatt: Fp: Mer majoritetsbeslut och en överstatlig utrikespolitik

Som jag ser det står Sverige inför ett vägskäl i Europapolitiken: Allianspartierna har marginella skillnader sinsemellan i Europapolitiken, medan en Perssonledd regering i vilken miljöpartiet eller vänsterpartiet ingår vore djupt splittrad.

En av valrörelsens absoluta nyckelfrågor är den som ställs i denna artikelserie på Europaportalen: Om Alliansen eller ”vänsterkartellen” vinner valet den 17 september avgör vilken politik som den tillträdande regeringen kommer att driva i EU:s ministerråd nästa mandatperiod.

Var står s-regeringen?

Om olyckan skulle vara framme och vänsterkartellen skulle vinna, kan Göran Persson och (s) alls bilda en regering som vinner tillräckligt stöd i riksdagen, eller kommer (mp) och (v) att blockera en sådan regering bland annat på grund av Perssons EU-politik? Alternativt, om (mp) och (v) ingår i en Perssonledd regering, hur ser den europapolitik ut som den regeringen kan föra?

Låt mig påminna om att under innevarande mandatperiod 2002-2006 har allianspartierna [(m), (fp), (c) och (kd)] utgjort regeringsunderlaget i EU-politiken — inte stödpartierna (mp) och (v).

Hårda krav från v och mp

Frågan om EU-politik som Göran Persson kan föra med stödpartierna i regeringen söker ett svar bl a med tanke på vänsterledaren Lars Ohlys hårda kritik av sin tilltänkta regeringsbroder. Regeringens Mellanösternpolitik karaktäriseras som ”knäfall inför USA:s krig mot terrorismen”, ”en röst på vänsterpartiet är en röst på en förändrad utrikespolitik i radikal och självständig riktning” (SvD 18/8) och ”i utrikespolitiken finns en reell och stor skillnad mellan oss och den socialdemokratiska regeringen” (13/8).

Till detta kommer så miljöpartiets konkreta tuffa besked: ”Vi [i mp] kommer i alla fall inte att gå med på att ge bort regeringsmakten en gång till. Gör vi det en gång till tror jag det är väldigt svårt att återvinna förtroende igen.” (språkröret Maria Wetterstrand i Ekoutfrågning den 23/8).

Man bör observera att Mellanösternpolitiken ingalunda är den enda punkt på vilken vänsterpartiet fronderat mot regeringen i utrikesfrågor. Andra är att svensk trupp sänts till Afghanistan, regeringens positiva hållning till EU-konstitutionen, regeringens mycket pådrivande inställning till fördjupat rättspolitiskt EU-samarbetet mot terrorism, regeringens ambitiösa åtaganden i uppbyggnaden av EU:s militära förmåga och snabbinsatsstyrka (”battle groups”), dess vilja till en EU-gemensam asyl- och flyktingpolitik, osv. Allt detta är anatema för vänstern.

På flera punkter instämmer miljöpartiet i vänsterns kritik. Miljöpartiet är som extra påbröd på splittringen helt emot den nyligen ingångna uppgörelsen om EU: s långtidsbudget 2007-2013, vars revidering blir huvuduppgiften för Sverige under vårt EU-ordförandeskap 2009. Miljöpartiet har också många gånger gått emot regeringens vetenskapsbaserade hållning i EU:s jordbruks-, fiske- och handelspolitik, t ex frågor som rör genmodifierade grödor, fiskbeståndens hållbarhet, mm. Och, inte minst: både vänstern och miljöpartiet vill att Sverige skall lämna EU.

Avstår från ordförandeskapet?

Frågan om vilken utrikespolitik en Perssonledd regering tänker driva är fundamental inför valet den 17 september eftersom svaret avgör regeringsfäigheten hos en vänsterblockregering. Särskilt viktigt är svaret med tanke på att nästa regering skall leda och administrera EU:s ordförandeskap 2009. Eller vill v och mp att Sverige skall avsäga sig sitt ordförandeskap och kräva av Persson att vi passar?

Som läget i valrörelsen nu är spelar Lars Ohly, de gröna språkrören och Göran Persson inte med öppna kort. Det duger inte med Ohlys amsagor att ”de diskussionerna ska vi ta efter valet” om den utrikespolitik som en Göran Persson-ledd regering skulle föra. Finns det ett svar på frågan hur denna politik skulle se ut? Väljarna har rätt att få veta före valet.



Folkpartiet, då?

Folkpartiet har en större tilltro till marknadsekonomi, företagande och incitament än nuvarande regering. I ekofinrådet kommer fp inte bara att eftersträva lägre införselkvoter (och eventuellt sänkt spritskatt i Sverige) utan höjd spritskatt i andra länder för att skydda främst svensk ungdom men även, indirekt, Systembolaget.

Tillväxt och fler jobb

Lissabonprocessen måste för Sveriges del användas på annat sätt än nu, nämligen för att exploatera de goda exemplen i Europa för förändring och modernisering av vårt land. Sverige bör mera villigt och med öppet sinne lära av andra länder. Attityden får inte längre vara att vi slår andra länder i huvudet med Sveriges lösningar. Fokus skall dessutom inte ligga på allt (dvs. =ingenting), utan på de delar av Lissabonprocessen som syftar till tillväxt och fler jobb.

Skattebaserna i EU bör harmoniseras, och möjligheterna till resursslösande skatteplanering bör motverkas genom ökad samordning, eventuellt med överstatliga inslag.

EU:s budget skall reformeras. För den uppgiften kommer Sverige att få ta ett huvudansvar vid sitt ordförandeskap hösten 2009. Mindre pengar till jordbrukspolitiken; mindre stödpengar till rikare regioner och en starkare prioritering av de långsiktiga försörjningsmöjligheterna för människor i fattiga regioner, t ex utbildning.

Frihandel är viktigt att driva på EU-nivå, och det gäller inte bara sådant som teko och skor utan även fri import av biobränslen, som etanol. Användningen (sic!) av biobränslen i EU skall öka, men inte nödvändigtvis genom ökad produktion inom EU. Stöd för EU:s jordbruk bör i alla former avskaffas till 2015.

EU:s tjänstehandelsdirektiv var en medioker kompromiss, som accepterades av fp eftersom alternativet var ännu sämre, nämligen inget nytt direktiv alls.

Miljöavgifter och utsläppsrättigheter

På miljöområdet skall miljöavgifter och handel med utsläppsrätter användas mera, systemet förbättras och auktioner användas i större utsträckning.

Skyddet mot utfiskning bör drivas hårt, och inte bara genomföras med hjälp av djungler av regleringar utan mer med marknadsekonomiska styrmedel. Politiken skall vara vetenskapsbaserad, liksom inställningen till genmodifierade grödor.

I energipolitiken bör ingå att motarbeta den planerade naturgasledningen under Östersjön öster om Gotland. Ett bättre alternativ är att den går över land genom Baltikum och Polen. Alternativ till energiimport från Ryssland och Mellerstaöstern bör främjas, t ex från Nordafrika och Norge.

Inget EU-försvar

Planerna på nordiska insatsgrupper (battle groups) fullföljs. Problemen i Sverige med försäkringar och arvoden för de tjänstgörande och deras familjer bör snabbt lösas. Något EU-försvar skall Sverige inte eftersträva, utan tvärtom motarbeta.

Inför majoritetsbeslut i rättsliga frågor

Det rättsliga samarbetet effektiviseras bl. a genom att den möjlighet — s k passarell — till majoritetsbeslut i dessa frågor som redan finns i Nicefördraget nu bör används. På så sätt kan gränsöverskridande grov brottslighet bättre bekämpas, t ex smuggling av droger, och trafficking.

Politikers uppgift är att skydda sitt land medborgare. För att balansen skall behållas bör rättsäkerhetsgarantierna på nationell och EU-nivå förbättras så att de håller jämna steg med det intensivare rättsliga samarbetet, vilket inte är fallet idag.

Släpp fram skattebetalarna och konsumenternas intressen i EU

Den nuvarande regeringen vill begränsa och reglera arbetstiden på EU-nivå, medan vi menar att länderna själva skall få bestämma detta. Arbetslivsminister Hans Karlsson har haft ett utpräglat LO-perspektiv på sin del av EU-politiken. Vi vill att skattebetalarna och konsumenternas intressen skall lyftas fram mer och väga tyngre än Hans Karlsson.

På arbetsrättens område gäller EU:s utstationeringsdirektiv, och dess innebörd för Sverige borde klargöras. Måhända sker det genom domen i EU-domstolen i Vaxholmsmålet.

Öka arbetskraftsinvandringen

EU:s externa gränser ger upphov till hopplösa och oöverstigliga konflikter. Lösningen är inte fri invandring, även om detta för en liberal måste vara visionen och det långsiktiga målet. Arbetskraftsinvandringen till EU bör öka, liksom flyktingmottagandet. Sverige bör söka mobilisera EU:s minsterråd för att förbättra levnadsvillkoren — ekonomiskt och demokratiskt — i de länder från vilka de ekonomiska migranter vill flytta till — hoppas de — ett bättre liv i EU. Sverige bör konkret medverka i EU:s gränskontrollstyrka för att både finansiera och omhänderta migranter, och inte minst knäcka och kontrollera människosmugglares cyniska affärsverksamhet.

Behandla inte Turkiet hårdare

EU.s utvidgning bör fortsätta, samtidigt som de s.k. Köpenhamnskriterierna för medlemskap noggrant skall upprätthållas. Det gäller alla ansökarländer lika. Turkiet skall möta lika hårda krav som andra ansökarländer, men inte hårdare.

I Cypernfrågan bör EU agera för att börja försöka lösa den inom FN, som är det forum där konflikten bäst kan hanteras. Att dra bort alla FN-trupper (ca 800 man) från ön för att på så sätt tvinga parterna att söka lösa öns delning är en handfast möjlighet.

Mer av överstatlig utrikespolitik

EU spelar en alltför blygsam roll i världen. Det skulle bli en bättre värld om dagens europeiska värderingar har ett större inflytande i världspolitiken. Detta gäller särskilt mellersta östern. EU bör ha en mera samordnad, mera överstatlig utrikespolitik, och en starkare samordnande ställning bör skapas för en särskild utsedd person i ministerrådet ansvarig för utrikesfrågor.

Nytt fördrag

Det konstitutionella fördraget i sin nuvarande form är omöjligt att anta. En ny version, som inte kan avvika mycket från det liggande förslaget, bör antas. En möjlighet är att fokusera på de första två delarna av förslaget till fördrag, och lämna resten att regleras i andra EU-rättsliga former.

Norge och Island skall – i medvetande om de känsliga politiska svårigheterna — uppmuntras att söka EU-medlemskap.

EU är bra. EU-samarbetet är alldeles för värdefullt för att behandlas med vänster hand eller med kallsinne och skepsis.

Carl B Hamilton

Folkpartiet

Carl B Hamilton är vice ordförande i riksdagens EU-nämnd.