Lissabonfördraget finjusteras i verkligheten

När EU-ländernas ambassadörer idag träffades för ett ordinärt veckomöte diskuterades under lunchen bland annat hur EU praktisk ska hantera övergången till det nya Lissabonfördraget.

En stor förändring med det nya fördraget är att europaparlamentet får en betydligt mer ökad makt. Det kräver i sin tur vissa förberedelser. Hur ska man hantera ärenden som påbörjats under nuvarande fördraget men som kommer att avslutas efter årsskiftet när nya regler väntas gälla. Ett annat ämne är hur man praktiskt ska gå till väga när Polen ska få ”sin egen” generaladvokat i EG-domstolen.

Dessa diskussioner befinner sig i ett känsligt läge eftersom endast ett fåtal EU-länder ännu har antagit fördraget. Inte desto mindre menar medlemsstaterna att frågorna kring fördraget måste diskuteras i god tid för att EU ska klara övergången så smidigt som möjligt, förutsatt att det nya fördraget blir antaget av samtliga medlemsstater.

Politiskt känsligt

Även om flera diskussioner kan anses som tekniska så finns även mer politiska ämnen. De mest känsliga är vem som ska bli ordförande i Europeiska rådet (även kallad president) och vem ska utses till posten som rådets höge representant (tidigare kallad utrikesminister). Hur den exakta gränsdragningen mellan dessa två aktörer kommer bli är heller inte helt klarlagt. Vilka som ska få uppdragen avgörs i slutändan av EU-ländernas stats- och regeringschefer.

För att inte några frågor ska bli till slagträn i den brittiska och irländska fördragsdebatten ligger ambassadörerna lågt. EU-folket vill inte på något sätt ”störa” den irländska folkomröstningen som troligen kommer att hållas någon gång under maj och juni. För säkerhet skull har man valt att hålla sig till EU-traditionen att ta de svåraste frågor sist. Det blir därför det franska ordförandeskapet som under hösten, på behörigt avstånd från unionens enda folkomröstning, får ta i de delikata personfrågorna.