Ministerrådet – EU:s högsta beslutande organ

Ministerrådet har sex huvudsakliga ansvarsområden:

1. Anta EU-lagar, som huvudregel tillsammans med Europaparlamentet.

2. Samordna medlemsstaternas allmänna ekonomiska politik.

3. Sluta internationella avtal mellan EU och andra stater eller organisationer.

4. Godkänna EU:s budget tillsammans med Europaparlamentet.

5. Utveckla EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).

6. Samordna det straffrättsliga samarbetet.

Möten leds av det medlemsland som för tillfället är ordförande i ministerrådet. Vid mötena finns minst en representant från kommissionen närvarande. Sammanträden rum i Bryssel med undantag för möten i april, juni och oktober då ministerrådet sammanträder i Luxemburg.

Ordförandeskapet roterar mellan länderna

EU:s medlemsländer turas om att vara ordförande i ministerrådet. Ordförandeskapet växlar halvårsvis. Det land som är ordförande ska fungera som motor i EU:s lagstiftande och politiska beslutsprocess. Ordförandeskapet ansvarar för rådets agenda, är ordförande för ministerrådets möten, lägger fram lagstiftningsbeslut och politiska beslut. Det ska även medla fram kompromisser mellan medlemsstaterna. För att stödja ordförandelandet finns den så kallade trojkan som består av det innevarande och det kommande ordförandeskapet samt kommissionen.

Sverige var ordförande under våren 2001 och andra halvåret 2009. Turordningen fram till och med 2015 ser ut så här:



2010 - Spanien, Belgien

2011 - Ungern, Polen

2012 - Danmark, Cypern

2013 - Irland, Litauen

2014 - Grekland, Italien

2015 - Lettland, Luxemburg

Generalsekretariatet stöttar ordförandelandet

Ordförandelandet biträds av generalsekretariatet, som förbereder rådets arbete. Sedan 1999 är Javier Solana rådets generalsekreterare. Solana har även funktionen som EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) vilket bland annat innebär att han, i rådets namn, för politiska dialoger med länder utanför EU.

Beslut och röster i ministerrådet

Beslut i ministerrådet kan fattas med enkel majoritet (i procedurfrågor), kvalificerad majoritet eller med enhällighet. Områden då varje medlemsstat har vetorätt gäller till exempel den gemensamma utrikespolitiken (GUSP) och beskattning. Det vanligaste är dock att beslut fattas med kvalificerad majoritet. Då har varje medlemsland ett visst antal röster (se tabell). Röstfördelningen bygger på EU-ländernas invånarantal men det är inte helt proportionellt, utan är justerat till fördel för de mindre länderna.

För att uppnå kvalificerad majoritet krävs:

•255 röster av 345 (73,9 %) godkänner förslaget

•en majoritet av medlemsländerna (i vissa fall två tredjedels majoritet) godkänner förslaget

Medlemsstat och antal röster per land sedan 2007:

Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien: 29

Spanien, Polen: 27

Rumänien: 14

Nederländerna: 13

Belgien, Tjeckien, Grekland, Ungern, Portugal: 12

Bulgarien, Sverige, Österrike: 10

Danmark, Irland, Litauen, Slovakien, Finland: 7

Cypern, Estland, Lettland, Luxemburg, Slovenien: 4

Malta: 3

Totalt: 345

Källa:

Sveriges representation vid Europeiska unionen, Bryssel.

Ministerrådets hemsida.

Tips:

• Svenska regeringens roll i EU-samarbetet.

• Europeiska rådets hemsida (svensk)