Läsartext: Nytt debattklimat ger striktare europeisk bankpolitik

En huvudorsak till den finansiella krisen var de skamlöst klena kapitalbuffertar som många banker höll sig med. Därför är det glädjande att alla de viktiga grupperna i EU-parlamentet nu stödjer en generell skärpning av kapitalkraven. Även de högerkrafter som i våras skrek högt om att det skulle vara skadligt med större kapitalbuffertar tycks nu ha insett att banksystemet bara kan stabiliseras genom striktare krav.

EU-parlamentet röstade förra veckan med stor majoritet igenom en rapport som förespråkar höjda kapitalgränser, förbättrad kapitalkvalitet och mer robusta likviditetsbestämmelser för banker. Det breda stödet för rapporten är en skarp och positiv signal. Alla de viktiga politiska grupperingarna ställer sig nu bakom en regleringsreform som är den kanske viktigaste nyckeln till att återställa banksystemets stabilitet.

Bankerna har varit kärnan i krisen och om inte rejäla förstärkningar görs av kapitaltäckningen kommer de att fortsätta att vara destabiliserande riskelement. Att status quo är något som samhället inte har råd med är uppenbart. Skattebetalarna kan inte fortsätta att täcka upp för bankernas misslyckanden.

Samförståndet kring rapporten är ett resultat av att det europeiska debattklimatet nu har förändrats i denna fråga. Så sent som i våras drev banklobbyn - med stöd av bland andra moderate parlamentarikern Gunnar Hökmark - en intensiv kampanj för att försöka visa att regelförstärkningarna skulle bli förödande dyra.

Argumentet var att uppstramningarna inte skulle ge några positiva effekter, utan bara negativa konsekvenser i form av höjda räntor och försämrad tillväxt i den reala ekonomin. Som tillhygge användes bland annat en gravt obalanserad analys av branschorganisationen Institute of International Finance.

Denna reformfientliga argumentation har de senaste månaderna börjat luckras upp. Bättre och betydligt mer balanserade analyser har visat att lobbyns beräkningar inte håller. Detta har gjort att dialogen om regelförstärkningarna svängt i reformvänlig riktning.

Två analyser har varit särskilt tunga i debatten. Den ena har gjorts av Baselkommittén - som leder de internationella förhandlingarna om nya kapitaltäckningsregler - och den andra av denna kommitté i samarbete med Financial Stability Board. Slutsatserna är att stärkta kapitalregler är lönsamma för samhället i stort.

I själva verket är de negativa effekterna av större kapitalbuffertar påfallande små i jämförelse med hur mycket som finns att tjäna. De hårdare kraven skulle kortsiktigt göra det något dyrare att låna och därmed ge en lätt dämpning av BNP-utvecklingen, men de skulle samtidigt leda till stora och permanenta stabilitetsvinster som med god marginal skulle övertrumfa kostnaderna.

Den förbättrade stabiliteten skulle inte bara göra att hela ekonomin fungerade bättre, utan skulle även förebygga framtida kriser. Med tuffare kapitalregler skulle vi i framtiden slippa de enorma notor som skattebetalarna nu tvingats ta för att rädda svaga banker. Detta generella resonemang fick nyligen fullt stöd i ett inspel i den svenska debatten av riksbankschefen och generaldirektören för Finansinspektionen. De konstaterar att samhällskostnaderna för stramare regler är betydligt mindre än samhällsvinsterna av att få ett mer robust finansiellt system.

Det förändrade debattklimatet innebär att det nu ser ut att äntligen kunna hända någonting på detta nyckelområde. Skärpta kapitalkrav är inte hela lösningen på finanssektorns problem, men de är en helt avgörande pusselbit i arbetet med att återskapa stabiliteten.