Sylvie Jacobs, ordförande i fackförbundet Union Syndicale Federale, är besviken på EU-kommissionen.

Bild: Christian Wohlert

Hoppa till artikelns andra spalt.

EU-anställda hotar med strejk

EU-kommissionen vill bland annat göra sig av med var tjugonde anställd och höja pensionsåldern. Fackförbunden i Bryssel hotar med strejk.

Sylvie Jacobs ser det som en skymf. Ett slag i ansiktet. Framför ett par hundra av sina kollegor har hon i EU-kommissionens hjärta, Berlaymont-byggnaden i Bryssel, just hållit ett brandtal till försvar för de ungefär 45 000 anställda i EU:s institutioner och byråer runt om i Europa som fruktar försämrade villkor i framtiden. EU-kommissionen väntas i morgon lägga fram ett förslag om bland annat höjd pensionsålder från 63 till 65 år, ökad arbetsvecka från 37,5 till 40 timmar och frysta administrativa kostnader, vilket innebär att en av tjugo anställda kan få sluta.

– Förslagen är inte bara orättvisa ur ett ekonomiskt perspektiv. Vår arbetsgivare säger till och med att vi arbetar för lite, det är inget annat än en förolämpning, säger fransyskan Sylvie Jacobs till Europaportalen.

Hon leder fackförbundet Union Syndicale Federale som organiserar anställda i EU:s institutioner runt om i Europa, framför allt i Bryssel men även på exempelvis Europeiska centralbanken i Frankfurt. Sylvie Jacobs själv, med kortsnaggat grått hår, grå kavaj och en lång, skär sjal, började en gång i tiden arbeta som översättare i EU-kommissionen.

På torsdag ska hon och andra fackliga företrädare träffa kommissionsordförande José Manuel Barroso. Om de förslag om förändringar för de anställda som läckt ut blir verklighet hotar facken att gå ut i strejk. EU-kommissionen pressas av flera EU-länder som vill att EU:s budget hålls till ett minimum.

Den 20 juni presenterade åtta EU-länder (Österrike, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Sverige och Storbritannien) ett dokument där de kräver kraftiga förändringar av systemen för löner, pensioner, förmåner, resetillägg, med mera (se länk i vänsterspalt). De vill att även EU ska spara, precis som har skett på många platser i Europa, inte minst i krisdrabbade länder som Grekland, Portugal och Irland, men också i Tyskland, Storbritannien och Frankrike.

EU-institutionernas personal beskrivs ibland som ett frälse med höga löner, låg skatt, vidlyftiga förmåner och livstidskontrakt. Medan vanligt folk runt om i Europa får göra stora uppoffringar låtsas Bryssel som ingenting, lyder kritiken. Det tillbakavisar Sylvie Jacobs, med hänvisning till den mytomspunna Metoden.

Metoden kallas det system som bestämmer hur löneutvecklingen ser ut i EU:s institutioner och baseras på ett genomsnitt av åtta EU-länders löneutveckling i den offentliga sektorn justerat med ett index som tar hänsyn till prisnivån i Bryssel.

– Utvecklingen i medlemsländerna påverkar oss med en viss eftersläpning. Om lönerna sänks i Tyskland eller Storbritannien sänks de här också. Att säga att vi behöver göra kraftiga nedskärningar nu är bara ett politiskt skådespel, säger Sylvie Jacobs och gör gällande att den faktiska pensionsåldern ligger högre i EU-systemet än i många medlemsländer.

Ingångslönen för en nyanställd handläggare med universitetsexamen inom EU-systemet är i dag cirka 39 000 kronor i månaden, topplönen ligger på 165 000 kronor. Därtill kommer ett tillägg på 16 procent om man flyttar från sitt hemland för att jobba utomlands, tillägg om man är gift, barntillägg och skolbidrag. Varje vår utlyser EU nya arbetsmöjligheter för hugade EU-byråkrater. I våras lämnade drygt 26 000 personer in en ansökan i tävlan om 226 platser, vilket motsvarar 115 sökanden per plats.

Men försämras villkoren kommer det bli allt svårare att locka till sig kompetent personal, menar Carl-Johan Hansson, anställd på EU-kommissionen sedan 1997.

– EU-kommissionen har inte konkurrenskraftiga löner i dag om man vill ha den bästa kompetensen. Det är inte attraktivt att komma hit och arbeta. Det får direkta resultat för arbetet inom EU, säger Carl-Johan Hansson.

Han har sett en utveckling där högpresterande väljer andra arbetsplatser än EU-kommissionen på grund av en bättre löneutveckling i exempelvis privat sektor. Däremot tycker han att det kan vara försvarbart att minska personalstyrkan genom att decentralisera vissa uppgifter till EU-byråerna.

Det är i slutändan EU-parlamentet och ministerrådet som tar beslut om förändringarna av de anställdas villkor. Med åtta länder som redan är fast beslutna driva frågan hårt ser det ut att bli en tuff kamp för Sylvie Jacobs. Men hon misströstar inte.

– Vi har förberett aktioner även i parlamentet och rådet. Vi ger inte upp så lätt.