EU-parlamentariker Olle Ludvigsson.

EU-parlamentariker Olle Ludvigsson.

 

”Europas socialdemokrater tar inte ansvar”

I veckan var det tänkt att EU skulle anta ett åtgärdspaket för att strama upp den ekonomiska styrningen inom unionen. Så blir det inte, delvis på grund av att delar av socialdemokratin i övriga Europa inte sluter upp bakom paketet. Men det finns egentligen inte några andra trovärdiga alternativ, skriver EU-parlamentarikern Olle Ludvigsson (S).

Denna vecka var det tänkt att EU skulle anta ett genomgripande åtgärdspaket i syfte att strama upp den ekonomiska styrningen inom unionen. Så blir det inte. Förhandlingarna mellan rådet och Europaparlamentet har strandat på grund av meningsskiljaktigheter på några enstaka punkter. Både i rådet och parlamentet finns dock breda majoriteter för principerna i paketet om att genom striktare kontroll stabilisera statsfinanser och finansmarknad. Därför blir det förhoppningsvis möjligt att nå en kompromiss inom de närmaste veckorna.  

Som svensk socialdemokrat ser jag paketet som ett positivt och nödvändigt redskap för att skapa ordning och reda i den europeiska ekonomin. Kärnan i paketet handlar om att inom EU etablera samma typ av strikta finanspolitiska ramverk som socialdemokratin byggde upp i Sverige efter 90-talskrisen. Ramverket är den viktigaste orsaken till att Sverige klarat sig så bra i denna kris och det är tydligt att många EU-länder skulle ha stor nytta av liknande strukturer.  

Tyvärr visar det sig att delar av socialdemokratin i övriga Europa har svårt att helhjärtat sluta upp bakom paketet. Denna nej-position rimmar inte särskilt väl med ambitionen att ta ansvar för stabiliteten i den europeiska ekonomin.  Den socialdemokratiska S&D-gruppen i parlamentet gör i och för sig rimliga poänger av att paketet har för stort fokus på åtstramningar och att de striktare bestämmelserna kan begränsa handlingsutrymmet för länder med svaga statsfinanser som vill investera under en lågkonjunktur.

Totalt sett pekar dock det mesta på att fördelarna med de tuffare reglerna överväger nackdelarna. Framför allt från ett svenskt perspektiv blir detta uppenbart.  

Flera faktorer talar till reformpaketets fördel:

  • Stabilitets- och tillväxtpakten har under sina första dryga tio år visat sig vara för svag. Den nationella budgetdisciplinen har på många håll varit otillräcklig och dynamiken i rådet har inneburit att inga sanktioner har använts. Systemet har helt enkelt inte fungerat. Därför är det nu fullt rimligt att införa såväl hårdare regler som snabbare och mer automatiserade sanktioner. Det är svårt att se att det ska gå att skapa varaktig stabilitet i eurozonen utan en förbättring av dessa mekanismer.
  • När det gäller förstärkningen av budgetramverken handlar åtgärderna i paketet i princip om att kopiera det svenska systemet – med bland annat budgettak och överskottsmål – som visat sig fungera så pass bra även i mycket bistra ekonomiska tider. Att introducera liknande grundkrav för samtliga EU-länder framstår därför som ett logiskt steg i arbetet med att stärka stabiliteten.
  • I anknytning till detta är det viktigt att fråga sig vilka grupper det är som förlorar på svag statsfinansiell disciplin. Erfarenheterna från krisåren illustrerar att det är de mest sårbara i samhället som i stor utsträckning tvingats ta smällen. Länderna med de sämsta statsfinanserna har inte kunnat undgå att göra nedskärningar i trygghetssystem och offentlig sektor – vilket har gjort att sjuka, äldre, fattiga och personer på gränsen till arbetsmarknaden har kommit i kläm. En mycket bra åtgärd för att stärka dessa grupper är därför att se till att samtliga medlemsländer låser in sina budgetprocesser i strikta ramverk.
  • Beträffande det nya systemet för övervakning av makroekonomiska obalanser är det ett faktum att asymmetrier framför allt i fråga om konkurrenskraft är en central anledning till att de svagaste euroländerna nu ligger så illa till. Det är därför väl motiverat att skapa funktioner för att kontrollera att liknande obalanser inte uppstår igen. I de ursprungliga lagförslagen gällande detta system fanns hot mot den fria lönebildningen, men dessa har nu i princip undanröjts.
  • I samarbete med de svenska facken och några kollegor i parlamentet har jag – bland annat genom att driva fram en helomvändning från en svensk regering, som till en början inte såg hotbilden – lyckats etablera bastanta spärrar mot att EU-nivån ska kunna påverka nationella lönebildningsmodeller. Därmed ska de svenska kollektivavtalen vara säkrade.
  • Slutligen bör man i en värdering av paketet ta med i beräkningen att det egentligen inte har presenterats några trovärdiga alternativ. Det finns många idéer om reformer av olika slag, men det finns ingenting som kan ersätta de nödvändiga åtgärderna i paketet för att stärka den statsfinansiella disciplinen i Europa. Ordning och reda i statsfinanserna måste alltid finnas där som en bas. Utan en grundläggande budgetdisciplin i botten är det mycket svårt att åstadkomma något annat.

Debatten under de närmaste dagarna kommer att bli intressant. Min huvudpoäng blir att strikt budgetdisciplin är ett utmärkt socialdemokratiskt verktyg för att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

Olle Ludvigsson
Europaparlamentariker (S)