Arkivbild. FN:s buffertzon som skiljer grekcyprioter och turkcyprioter åt sedan den turkiska invasionen 1974.

Arkivbild. FN:s buffertzon som skiljer grekcyprioter och turkcyprioter åt sedan den turkiska invasionen 1974.

Bild: Anders Selnes

MittEuropa »
Europas homosexuella behöver EU

Ytterst beklagligt att EU:s lagstiftning inte gäller på norra Cypern. Det skriver riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani (C).

Idag när nyheterna svämmar över av det dåliga ekonomiska läget är det lätt att glömma bort det positiva med det europeiska samarbetet. Länders strävan efter att få ingå i EU har gjort att många goda framsteg har gjorts i frågor om mänskliga rättigheter, erkännandet av minoriteter, säkerställandet av rättsstatsprincipen med mera. Enligt Lissabonfördraget ska EU i all sin verksamhet bekämpa diskriminering byggd på sexuell läggning. Lissabonfördraget innehåller en juridiskt bindande stadga om de grundläggande rättigheterna som stärker skyddet mot diskriminering.

För de homosexuella på den norra delen av Cypern är det ytterst beklagligt att EU:s lagstiftning inte gäller dem. Den norra delen av Cypern står under Turkiskt styre och därmed ligger ansvaret för att efterleva de mänskliga rättigheterna på Turkiet. Det bristande regelverket har gjort att det finns fall där polisen arresterat män utifrån misstanken att de ”konspirerat för att ha sexuellt umgänge mot naturens ordning”. Gripandena är i strid med internationell rätt och den mänskliga rättigheten till privatliv. Norra Cypern inte är en av internationella samfundet erkänd stat och är därmed inte medlem av t ex Europarådet och andra internationella organisationer.

Principen om icke-diskriminering är inskriven i den turkiska grundlagen och i flera lagar. Dock saknas heltäckande lagstiftning mot diskriminering. Det nuvarande rättsliga regelverket är inte tillräckligt anpassad till EU:s regelverk och i praktiken sker diskriminering mot olika kategorier av människor. Det innebär att Turkiet fortfarande har en hemläxa att göra.

Skulle parterna på Cypern nå en lösning skulle EU:s lagstiftning omfatta även den norra delen av ön, vilket skulle innebära möjlighet att sätta tryck på efterlevnad av konventionen för de mänskliga rättigheterna.

Att homosexuella fortfarande trakasseras och förföljs är inte värdigt ett land på 2000-talet. EU:s betydelse för de homosexuellas rättigheter stärker mig i min uppfattning att EU-medlemskapet både är viktigt och nödvändigt för att garantera de mänskliga rättigheterna.