MittEuropa »
Så firas den spanska julen

När lotteriruset lagt sig förbereder spanjorerna sitt julfirande. Det skriver Margareta Strandman Dahlberg och ger en inblick i de spanska traditionerna.

 

Jullotteriet är av en särskilt stor betydelse i Spanien. Alla som köpt en eller flera lotter är uppfyllda av förväntan, på morgonen den 22 december när den långa årliga, TV-ceremonin tar sin början. Det är ungdomar från skolan San Ildefonso i Madrid, som enligt gammal sed, tar emot och ”sjunger”  till det ena efter det andra av de numrerade bollarna som dras.

”El Gordo”, den tjocka,  är det stora priset. Om vinnaren genast lokaliseras blir det stor fest i hans eller hennes omgivning. Mousserat vin flödar och bildar kaskader runt alla närvarande, för att fira ” blandat med skratt och rop och inte sällan med tårar.

Sedan är det lika spännande med andra priser man kan vinna.  Om de större vinsterna faller på många personer, i samma by eller stadsdel, i samma släkt, vänkrets eller bland arbetskamrater, ja, då är glädjen som allra störst. Ju fler som gynnas och särskilt om de har de största behoven av en extra inkomst, desto mer glädje och tårar.

Denna gamla ceremoni har sin egen historia. Det spanska nationallotteriet tillkom redan år 1763. Det var hertigen av Esquilache, dåvarande finansministern i Spanien, som av Kung Carlos III fick i uppdrag att skapa ett lotteri, likt det kungen hade lärt känna, då han före sin kröning i Spanien hade varit vicekung i Neapel och på Sicilien.  Det var ett lotteri skapat för att ge pengar till välgörenhet.

Att det blev eleverna från skolan San Ildefonso som sjunger vid dragningen har sin förklaring. Skolan grundades redan på 1500-talet och från 1771 har eleverna haft denna stora uppgift. Skolan har sedan dess varit en ansedd katolsk skola, för pojkar, som först på senare tid även öppnats för flickor. De som ”sjunger” numren på bollarna är utvalda för sin röst och får speciell träning för ändamålet.

När lotteriruset lagt sig förbereder spanjorerna sitt julfirande. Arbetet pågår normalt hela dagen den 24 och därefter äter man i de flesta hem en sen middag.  Det kan vara kallskuret av olika finare slag, skaldjur alternativt en klar buljong med brödkrutonger.

Många följer den gamla traditionen med att gå i midnattsmässa för att därefter mötas på kvartersbaren eller hemma hos varandra för att dricka en stor kopp med mörk, tjock choklad och till den äta ”churros”. Bor man på Mallorca, som jag, blir det de typiska wienerbrödsliknande ”ensaimada” istället.

Julaftonsnatten är lång och fylld av glädje och det tillhör traditionerna att gå och besöka Betlehemskrubban, på spanska kallad ”El Belén”. Den förekommer i de mest varierande former och i många stadsdelar och byar skapas en levande krubba, det vill säga allt ifrån Jesusbarnet till herdarna och korna och fåren är levande. Det bräks och råmas och barnet i krubban skriker i högan sky om det inte trivs.

Där finns till och med en brasa på hällen. Detta är motsvarigheten till påskens levande passion, då den som spelar Jesus till och med blir ”korsfäst”. Båda är uttryck av den djupt liggande katolska traditionen i landet, en tradition som är lika mycket populärkultur och teater som religion.

På juldagen serveras vanligtvis först en hemgjord buljong med fyllda stora snäcknudlar, därefter kalkon eller spädgris, med friterad kulpotatis och en stor god sallad. Efterrätten består av de spanska julkonfekterna, ”turrones”, med mandel eller nötter, i form av nougat eller mandelmassa fylld med kanderade frukter.

De kan göras på tusen olika sätt. De kan vara i form av tjocka kakor av mörk choklad, fylld med rom och russin eller kanderade körsbär.  Tillverkningen utgör en betydande, om än tidsbegränsad industri i landet. På Mallorca, där den dock är av med hantverksmässig tillverkning som även gärna görs i hemmet.

Till all god mat dricker man något extra fint vin o eller en fin, avkyld cava, som är den spanska motsvarigheten till Frankrikes champagne. Cava betyder källare och där finns många kilometer långa källare i de stora tillverkarnas bodegor. De flesta finns i Katalonien av vilka Codorniu Freixenet hör till de mest kända.

På Mallorca är det en gammal sed att under kyliga kvällar sitta framför den öppna spisen och bränna rom, ” fer ron cremat”. I en eldfast keramikform hälls en flaska rom och i den blandas mandel, russin, citronskal och socker. Med en tändsticka sätts eld på vätskan och spriten brinner upp och kvar är en mycket god spansk typ av glögg.

Fram till i år har annandagen varit en helgdag i hela den katalansktalande delen av landet. En extra ledig dag! Men, i det idag krisdrabbade Spanien har den och en rad andra helgdagar av religiöst ursprung blivit arbetsdagar även i dess delar av landet.  Slut på privilegiet för alla som inte arbetade inom handels- och turistnäringen. Researrangörerna är förstås inte glada åt en reform som tar bort de gamla ”puentes” då många passade på att ta sig en extra bonusresa.

Den absolut minst produktiva veckan i Spanien, har annars alltid varit vecka 49, då landet formligen stannade. Flera miljoner bilar, tåg, bussar brukar sättas i rörelse redan på fredagkvällen den 2 december och många extraflyg har behövts för att tillgodose alla de som skulle resa då. Det är nämligen så att den 6 december är den Spanska författningsdagen. Vem bryr sig om det annat än politiker och militärer och liknande, men den 8 december är det Maria den Obefläckades Dag, eller Jungfru Marias dag så många sträckte gärna ut sin ledighet tills dess.

Nyårsfirandet går i cavans och det uppsluppna firandets tecken. De allra flesta spanjorer samlar sig framför en TV-skärm, hemma, på barerna, på en restaurang eller på ett torg, för att invänta klockslaget noll och därefter låta festen ”braka lös”. De mest populära av landets artister eller TV-stjärnor brukar vara de som får den stora äran att leda den spännande timmen före klockslaget noll på en alldeles speciell klocka, nämligen den som finns på Rådhuset i Madrid.

Det är en mycket speciella klocka som ringer varje kvart men som denna kväll är inställd för att den sista minuten ringa varje kvarts minut. Det är det som trappar upp spänningen till klimax. Inte bara väntar man på nollslaget, utan på den starttid som ges för att försöka få i sig de 12 vindruvorna innan slaget noll. Det gäller att få tag i små druvor och då helst utan kärnor. Så börjar varje nytt år i Spanien, med allas munnar fulla av druvor innan kan festen börja.

Spanjorerna har också bevarat den gamla sedan med att fira de tre vise männen, som på trettondagsaftonen kommer ridande på kameler, eller hästar åtföljda av en rad olika figurer. Det kan vara en kortege av barn ridande på ponnyhästar eller gående utklädda till pager, med färggranna dräkter. Barnen får gåvor, som delas ut på stadens torg, där borgmästaren hälsar de tre vise männen välkomna och sedan läser upp barnens namn. Det är också många som följer den gamla seden och sätter ut mjölk och frukt till kamelerna och låter barnen vakna och själva se efter vilken gåva de vise männen har lämnat i gengäld.

Skrivet den 21 december 2011 av Margareta Strandman  Dahlberg, Mallorca.

Författaren till böckerna Mallorca- ö i världen och Mallorca – Vardagsskildringar från 60-talet till idag.