Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy.

Hoppa till artikelns andra spalt.

Radikala förändringar väntar euron

Med fyra större ändringar vill Herman Van Rompuy göra om eurosamarbetet. Diskussionen om framtidens valutaunion börjar på torsdagens toppmöte.

Inför det stundande EU-toppmötet på torsdag duggar utspelen och förmötena mellan toppolitiker allt tätare. På tisdagen kom det förmodligen tyngsta inspelet då Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy offentliggjorde vad han och tre andra höjdare – ECB-chefen Mario Draghi, eurogruppstoppen Jean-Claude Juncker och kommissionsordföranden José Manuel Barroso – har filat på sedan i mars.

Dokumentet på endast sju sidor kommer utgöra basen för diskussionerna på torsdag och fredag mellan EU:s stats- och regeringschefer i en tid då osäkerheten för euron är större än någonsin. På måndagen bad Spanien formellt om ett krislån från EU samtidigt som Cypern sällade sig till fyra tidigare krisdrabbade länderna i eurozonen som fått kasta in handduken.

Herman Van Rompuy och de övriga EU-topparna beskriver sitt dokument som en vision för framtiden för den ekonomiska och monetära unionen, EMU –  inte en färdig ritning. Här identifieras de byggstenar som ska ingå i en kommande, mer robust EMU-konstruktion, och på basis av vad man antar på torsdag och fredag ska de fyra lägga fram en betydligt mer detaljerad plan i december.

Förslaget bygger på fyra delar som är tätt sammanlänkade. Den första delen behandlar hur nya, gemensamma finansregler kan antas, vad som ofta kallas en ”bankunion”. Några av de viktigaste ingredienserna är finansiell övervakning på europeisk nivå, förmodligen av ECB (i euro-området), gemensamma lösningar på bankkriser och en europeisk insättningsgaranti. Detta menar Van Rompuy bör genomföras så snart som möjligt.

Del nummer två tar sig an gemensamma budgetregler, en fiskal union om man vill. Det ska tas gemensamma beslut om utgiftstak och skuldnivåer i de enskilda länderna – skuldsättning utöver det överenskomna måste motiveras och bli godkänt av övriga länder. Euroländer ska också kunna kräva ändringar i andra länders budgetar om de inte håller sig till de överenskomna reglerna.  En komplett fiskal union skulle i förlängningen leda till ett europeiskt finansdepartement, menar de fyra. Här finns också förslag om gemensam upplåning med, i form av euroobligationer eller en gemensam skuldfond.

Tredje delen handlar om en gemensam ekonomisk politik. Här vill man bygga på den så kallade europeiska terminen och europluspakten, som sammanbinder ländernas ekonomiska politik, genom att göra det lättare att driva igenom de överenskomna målen – det vill säga göra det lättare att straffa syndare. Det ska speciellt gälla för ”rörligheten” på arbetsmarknaden och samordningen på skatteområdet.

Till sist nämns att steg mot en närmare ekonomisk union måste bygga på demokratiska beslut så att legitimiteten stärks. Därför är det centralt att Europaparlamentet och nationella parlament tas med i diskussionerna och besluten.

En del av reformerna kan göras utan att ändra i fördragen tror Van Rompuy, medan andra delar kräver mer tid och eventuellt fördragsändringar.

Enligt den tyska finanstidningen Handelsblatt har förbundskansler Angela Merkel varit mest bångstyrig under utformningen av dokumentet. Hon har ansett att det fokuserar alltför mycket på att göra skulderna gemensamma i stället för att göra besluten gemensamma. Tyskland är fortfarande det mest kritiska landet till euroobligationer, tillsammans med bland andra Finland, Österrike och icke-eurolandet Sverige.

På tisdagen träffas finansministrarna från Frankrike, Spanien, Tyskland och Italien tillsammans med EU-kommissionären Olli Rehn i Paris för att försöka närma sig varandra i de avgörande frågorna. Det mötet följs upp av en träff mellan Angela Merkel och François Hollande på onsdag, bara 24 timmar innan EU-toppmötet inleds i Bryssel på torsdag eftermiddag.