En allt för ensidig tror på turism utarmar arbetsmarknaden och skapar lite utveckling, menar Margareta Strandman Dahlberg.

En allt för ensidig tror på turism utarmar arbetsmarknaden och skapar lite utveckling, menar Margareta Strandman Dahlberg.

MittEuropa »
Mallorca har fastnat i sin egen turistfälla

Trots att turismen ökar är ungdomsarbetslösheten skyhög, samtidigt som unga med utbildning lämnar ön. Det skriver Margareta Strandman Dahlberg.

De utländska medborgarna blir hela tiden fler på Mallorca. 2010 utgjorde de 22 procent befolkningen på 1,1 miljoner invånare.

I september 2012 hade staden Palma 429 209 invånare, vilket betyder att antalet har minskat med 711 personer sedan 2011. Vart tar då öborna vägen? Ja, för det första så är situationen liknande den i de flesta andra länder i Europa. Vi blir allt äldre och det föds allt färre barn. Den naturliga folkökningen blir väldigt liten.

Det är helt klart att den stora arbetslösheten på ön är den avgörande faktorn för befolkningsförändringen. Många som tidigare har kommit som invandrare har också återvänt hem eller flyttat vidare till ett annat land där arbetsmöjligheterna är bättre. Det är bland de outbildade som minskningen är störst. Den traditionella invandringen, som mest kom från söder, från Marocko och söder om Sahara, har stannat upp. De som kommer nu är ofta från Indien eller Kina. De som kommer norrifrån i Europa har däremot oftast en god ekonomisk situation.

I en artikel i Diario de Mallorca den 10 september skrev Antonio Tarabini om problemet. Han påminner om att vi inte får glömma att varje arbetslös person, ung som äldre, har ett ansikte, ett namn. De har sina speciella omständigheter och har ännu ett hopp om att kunna försörja sig och de sina eller bilda en egen familj och få ett vad vi brukar kalla normalt liv.

En ö, påpekar han, som mitt i turistsäsongen och med ett ökande antal turister dessutom, uppvisar 50 procent arbetslöshet bland ungdomarna mellan 16 och 24 år, är ett samhälle i kaos.

Av de unga finns en del som fortfarande kämpar och hoppas, men faktum är att de blir hela tiden färre. Många orkar inte längre utan kommer in i kretsar där alla hör till dem som gett upp. Vad det kan bli av denna grupp är lätt att räkna ut.

En annan grupp har tvingats utesluta högre studier i sitt CV i förhoppningen att få ett arbete som exempelvis kypare på en strandbar. De som visar hela sin utbildning får inget jobb! Företagarna ser dem som problematiska som säkert kommer att kräva en del.

De övriga tar ofta beslutet att resa till ett annat land, där det finns ett arbete för dem. Det gäller minsann inte bara nyutexaminerade studenter eller ungdomar utan ”rätt” utbildning. Nej, idag är det läkare, ingenjörer och andra högutbildade som ser sig tvungna att emigrera.

Tarabini avslutar med att fråga vilka åtgärder öregeringen Bauzá har tänkt genomföra? Finns det överhuvudtaget någon planering?

Tarabini vet naturligtvis svaren. Det finns inga åtgärder som fungerar. Mallorca vilar på sina lagrar och tänker mest bara på att turismen i år gått upp med nästan fyra procent och att Mallorca tillsammans med Katalonien leder rekordsiffrorna. Inom turismen behövs snart inte mer än diskare och städpersonal, allt annat verkar överflödigt. De arbetena, tycker tydligen både många föräldrar och skolungdomar är tillräckligt.

Ingenstans som här på ön har invånarna i gemen så lite intresse av studier och utbildning heller. När det ser ut som det gör och politikerna inte klarar av att ändra situationen, så kan man ha en viss förståelse för detta.

Vad gäller de välutbildade så har den nuvarande spanska regeringen kapat anslagen nästan helt, till något så nödvändigt som forskningen. Ett land utan forskning kan inte stå sig i den växande konkurrensen i globaliseringsprocessen. Det är viktigt att utbilda sina invånare i den nya tekniken. Viktigare än att ge ett generöst stöd till bankerna.