Annons

Marco Cremona, vattenexpert, menar att vattnet på Malta riskerar att bli oanvändbart.

Marco Cremona, vattenexpert, menar att vattnet på Malta riskerar att bli oanvändbart.

Bild: Ann-Christin Sjölander

MittEuropa »
Vattentjuvar förvärrar situationen på Malta

Maltas grundvatten är så överutnyttjat att det kan bli oanvändbart inom en nära framtid. Ingenjören Marco Cremona på Malta har i åratal kämpat för att få politikerna att ta tag i frågan.

I Pembroke på Malta pumpas saltvatten från havet under kraftigt tryck in i membran med små hål. Vattnet passerar, men de lösta salterna hålls tillbaka. Metoden kallas omvänd osmos. I slutändan blir vattnet rent, fritt från salter.

Ingenjör David Sacco häller stolt upp vatten i en plastmugg och ger mig att dricka. Kvalitén håller EU-standard. Det känns bra att dricka, även om inte alla gillar smaken.

Maltas offentliga vattenbolag får numera lösa bristen på grundvatten med att använda 60 procent havsvatten.

Malta är bland de tio länder i världen som har minst vatten per invånare, tillsammans med länder som Bahrain, Yemen och Saudiarabien. Men det finns vattenexperter som tycker att politikerna förvärrat problemen genom att inte ta itu med dem. Ingenjör Marco Cremona skräder inte orden.

Han träffar jag lite senare på det anrika hotellet Phoenicia i huvudstaden Valletta och hinner knappt innanför dörren innan han börjar berätta:

– Vi har en akut vattenbrist varje år och den förvärras av den privata sektorn, som pumpar upp hejdlöst mycket grundvatten utan att betala för det, fastän de inte har licens att pumpa upp det. Därför har vattenresurserna i praktiken redan blivit privatiserade. Privata uttag överskrider med råge den andel som det offentliga vattenbolaget tar ut, säger Marco Cremona. Han tycker att det handlar om ren stöld.

I mer än tio år har han försökt förmå regeringen och invånarna att sätta stopp för missbruket.

– Om inget händer kommer Maltas grundvatten, det lilla som finns kvar, vara obrukbart om 15 år.

Klimatförändringarna kommer att förvärra situationen med 15 procent mindre regn, vilket minskar tillflödet av vatten till akvifärerna.

Maltas grundvatten håller på att ta slut. Överuttaget beräknas vara 11 miljoner kubikmeter, vilket är 50 procent mer än vad som flödar in i akvifärerna, där grundvattnet lagras.

Det finns 8000 registrerade borrhål. Av dem används 600 borrhål i privata hem för att fylla upp simbassänger, tvätta bilar och bevattna trädgårdar. Stora tankbilar kommer med vatten till hushållen. En del försäljare är inte ens registrerade. Ingen vet hur många illegala borrhål som finns.

Jordbrukets bidrag till ekonomin är litet, ändå är det den största vattenslukaren och nyttjar nära på lika mycket som produktionen hos Maltas offentliga vattenbolag. Nästan allt av detta vatten kommer från grundvatten.

På grund av detta är det redan problem med saltvatten, som trängt sig i grundvattnet. Det är dessutom förorenat av nitrat från jordbruket. Malta är tvungen att förlita sig allt mer på tre saltvattenanläggningar. Malta har löst tillgången på vatten men inte en hållbar utveckling av grundvattnet.

– Invånarna på Malta är inte medvetna om de allvarliga vattenproblemen, därför de har vatten i kranen, säger Marco Cremona, som är oroad över det ökade beroendet av avsaltning. Det gör Malta väldigt sårbart, eftersom anläggningarna är beroende av olja. Ett strömavbrott på mer än 48 timmar eller oljespill i havet kan leda till att invånarna blir utan vatten.

Fastän höjda vattenpriser i teorin kan få människor att slösa mindre vatten, leder det till att människor i ännu högre grad borrar upp privata hål. Det hände år 2008, när regeringen höjde vattentaxan.

I huvudstaden Valletta flödar vattnet i fontäner. Vatten finns det gott om i kranar och när man ska duscha. Praktiskt taget ingen bryr sig om att spara på det.

– Smaken är inte så god, säger Marco Cremona om kranvattnet. Han bor i Mosta och samlar regnvatten i en 400 år gammal tank under jord och renar det.

Det är ingen tvekan om att Marco Cremona är engagerad. Han var nära att få Stockholms vattenpris år 2012 på Världsvattenveckan.

Ett av hans projekt, HOTER, går ut på att återanvända avloppsvatten på hotellen, så att det till och med blir drickbart. Ett hotell i Malta ska starta om några månader. Anläggningen ska producera andra klassens vatten för att spola toaletterna och förstklassigt vatten för att duscha och tvätta sig i handfaten. Vattnet kommer att användas till att duscha och spola toaletter. Han tror att det skulle gå att spara minst 25 procent av vattnet genom att ta till vara på regnvatten och använda HOTER-metoden.

HOTER har blivit uppmärksammat i TV och tidningar runt om i Europa. På Malta har det gått trögt.

Gång på gång återkommer han till politikernas bristande vilja och att det är nödvändigt att medvetandegöra invånarna om problemen. Det senare tillbringar han mycket tid med att göra. Han är pessimistisk.

Huvudsakligen två partier slåss om folkets röster och senaste valet skiljde det 1 500 röster dem emellan. Nu styr det konservativa PN, Partit Nazzjonalista.

– Politikerna väljer att skjuta problemen framför sig. Att stoppa privata uttag av vatten är inte populärt.

För Marco Cremona är det självklart att vattenresurserna bara borde få ägas av det offentliga. Han tycker också att jordbruket borde samla på regnvatten i större utsträckning och odla mindre vattenslukande grödor. Nu odlar jordbrukarna allt från tomater till vattenkrävande meloner mitt i sommarhettan vid Medelhavet, eftersom de har tillgång till billigt vatten.

90 procent av grundvatten har en nitratnivå som överstiger EU:s ramdirektiv för vatten på grund av övergödsling.

– Det behövs tuffa beslut genast. Görs det inget kommer Malta att få böter från EU, säger Marco Cremona.

Den dyra energin som krävs för avsaltning börjar bli en börda för konsumenterna.
I Valletta har fackförbundet GWU, General Workes’ union sitt kontor. Facket har redan andordnat demonstrationer mot de höga vatten- och elräkningarna, som betalas tillsammans.

– Förr betalade jag 150 euro i kvartalet för vatten och el, nu betalar jag 483 euro varannan månad, säger Charles Vella, som är pressansvarig.

Han berättar om hur det finns lågavlönade som bara tjänar 600-700 euro i månaden.

– Deras lön räcker inte till räkningarna. Halva lönen går åt till att betala för el och vatten.

Det regerande partiet har struntat i att svara på frågor om vattensituationen trots ihärdiga påstötningar.

Däremot säger Labourpartiets representant Leo Brincat, att hans parti kräver en nationell plan för hur vattenförsörjningen ska skötas och en starkare kontroll.

Han tycker att regeringen för en oansvarig vattenpolitik trots att EU tillrättavisat Malta för att inte leva upp till sina åtaganden när det gäller vattenresurserna.

 

Av: Ann-Christin Sjölander