Nationalekonomen Stefan de Vylder ställer frågor och ger svar om euron. Arkivbild.

Hoppa till artikelns andra spalt.

Därför är euron en dålig idé

Eurosamarbetet kan närmast liknas med en klubb med fel medlemmar och dålig styrelse. Det skriver nationalekonomen Stefan de Vylder som själv formulerat frågorna han besvarar.

1. Finns det likheter mellan Sveriges idiotiska experiment med fast växelkurs i början av 90-talet och dagens eurokris?

Ja, många. Men om en fast växelkurs kan liknas vid en förlovning – lätt att ingå, lätt att bryta – kan en valutaunion jämföras med ett olyckligt katolskt äktenskap: mycket hyckleri och otrohet, men inga utsikter till en legal skilsmässa.

2. Innebär det faktum att eurozonens ekonomier går i otakt att samarbetet utsätts för stora spänningar?

Ja. En gemensam valuta i länder med skilda ekonomiska förutsättningar och utvecklingstakt bäddar för bråk.

3. Har det faktum att Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island har fem olika valutor skapat motsättningar i Norden?

Nej. Men om vi hade delat valuta, centralbank och räntepolitik hade vi snart börjat gruffa med varandra.

4. Innebär den gemensamma räntan och penningpolitiken i en valutaunion att risken för fastighetsbubblor och finanskriser minskar?

Nej, risken ökar. Det var inte minst den låga räntan som gjorde att länder vars ekonomier borde ha kylts av med en hög ränta utvecklade bubblor som sedan sprack.

5. Måste krisländerna få till stånd en skuldavskrivning?

Ja. Helst i ordnade former.

6. Vore det bra att instifta ett internationellt regelverk som gjorde det möjligt för insolventa länder att gå i konkurs?

Ja.  

7. Är stelheter på arbetsmarknaden och för höga löner huvudorsaken till att arbetslösheten stiger i Europa?

Nej. Endast en stolle kan förneka att den växande arbetslösheten är en följd av låg och fallande efterfrågan.

8. Är stora valutor en försäkring mot finanskriser?

Nej. Ingen kan gärna hävda att den finanskris som bröt ut 2008 var lindrigare i världens två största valutaområden – USA och EMU – än i resten av världen.

9. Kan även länder med egen valuta drabbas av allvarliga kriser? 

Ja, självfallet. Men krishanteringen underlättas om ett land kan föra en egen ränte- och valutapolitik.

10. Beror eurokrisen huvudsakligen på finanspolitiskt lättsinne?

Nej. Finanspolitiskt lättsinne spelade roll i några av länderna, men de gigantiska budgetunderskott som har uppstått sedan 2008 är en följd av krisen snarare än krisens orsak.

11. Var EU:s så kallade finanspakt, som även Sverige anslutit sig till, en urdålig överenskommelse?

Ja. Men tack och lov saknar pakten all trovärdighet.

12. Varför beskrivs kraftiga skattehöjningar och utgiftsminskningar i USA i termer av ett hotfullt ”budgetstup” när samma åtstramningspolitik anses vara höjden av klokskap i eurozonen?

En bra fråga som jag dock inte klarar av att besvara.

13. Hade bildandet av en bankunion, med gemensamma bankregler och en gemensam insättargaranti inom hela eurozonen, varit en bra idé?

Kanske. Men det man idag kallar bankunion är inte en bankunion utan en gemensam finansinspektion, och Tyskland har bestämt motsatt sig de krav på en gemensam insättargaranti som skulle kunna minska risken för bankrusningar.

14. Är den bankkris vi ser förvärras i ett antal länder en följd av vanskötsel och överdrivet risktagande?

Ja, ibland. Men att fler och fler banker får problem beror i första hand på kapitalflykt från krisländerna och på att recessionen gör att fler och fler företag och hushåll inte kan betala sina lån.

15. Finns det någon skillnad mellan alliansregeringens och den socialdemokratiska partiledningens syn på europrojektet och på krishanteringen?

Kanske, men det har jag i så fall missat.

16. Skulle en så kallad intern devalvering förbättra krisländernas försvagade internationell konkurrenskraft?

Ja. Men bara till priset av en tyngre skuldbörda.

17. Hur stor blir notan till eurozonens skattebetalare?

Ingen aning. Men den blir hög.

18. Har den europeiska centralbanken ECB:s ökade befogenheter varit föremål för parlamentarisk granskning, och har eurozonens medborgare informerats om de gigantiska borgensåtaganden som ECB:s och EU-kommissionens krishantering har ställt ut på skattebetalarna?

Knappast.   

19. Har långsiktiga ödesfrågor kring klimat och miljö fått stryka på foten i eurokrisens spår?

Ja.

20. Går det att förena fortsatt folkstyre med medlemskap i EMU?

Nej, det verkar inte så. Länder som får problem sätts under förmyndarskap, och de nationella parlamentens roll har minskat även i de övriga medlemsländerna.

21. Vore det bra om ett antal länder lämnade EMU?

Ja.

22. Skulle en oordnad reträtt skapa problem?

Ja, på kort sikt. Men krisen är redan här, och i längden är kostnaderna för att fortsätta att köra ett antal länder i botten mycket högre än för att splittra eller upplösa valutaunionen.

23. Har eurokrisen ökat de sociala och politiska motsättningarna mellan och inom de europeiska länderna och bidragit till framväxten av nationalistiska och främlingsfientliga strömningar och partier?

Ja.

24. Kan paralleller dras mellan de ekonomiska, sociala och politiska konsekvenserna av guldmyntfotens återinförande i mitten av 20-talet och bildandet av EMU?

Ja, tyvärr.

 

Stefan de Vylder

Nationalekonom

Senast utgivna bok: ”Eurokrisen” (Ordfront 2012).