Den isländska internbanken Icesave lockade cirka 350 000 britter och holländare att sätta in sina pengar innan den gick omkull.

Den isländska internbanken Icesave lockade cirka 350 000 britter och holländare att sätta in sina pengar innan den gick omkull.

Island får rätt mot Storbritannien och Nederländerna

Island vann överraskande i ett kontroversiellt domstolsfall i efterspelet till den beryktade Icesave-konkursen.

Island friades på måndagen från alla anklagelser om att ha brutit mot Europeiska ekonomiska samarbetsområdets avtal om insättningsgaranti då banken Icesave gick i konkurs 2008.

– Det är mycket tillfredsställande att Islands försvar har vunnit i Icesave-fallet och med utfallet i Efta-domstolen har en viktig fas i en lång saga avslutats, skriver isländska regeringen i ett pressmeddelande och tillägger att affären inte längre utgör ett hinder för landets ekonomiska återhämtning.

Frihandelssammanslutningen Eftas domstol slog fast att Island inte brutit mot reglerna för insättningsgarantier när internetbanken Icesave gick omkull under den isländska ekonomiska härdsmältan 2008. 

Island friades dessutom från anklagelsen att ha diskriminerat nederländska och brittiska småsparare som, till skillnad från isländska småsparare, inte omfattades av insättningsgarantin 2008. Sedan dess har dock kraven på insättningsgarantin för stater ändrats.

Utfallet kommer som en överraskning för många analytiker. Fall som tas till i Efta-domstolen frias dessutom sällan. Hade islänningarna förlorat skulle de ha riskerat att tvingas betala motsvarande nästan 17 miljarder svenska kronor till Nederländerna och Storbritannien, skriver nyhetsbyrån Bloomberg. Vad domen innebär för Storbritannien och Nederländernas eventuella vidare krav på Island eller för dagens insättningsgaranti är dock oklart.

Bakgrunden till fallet är den isländska Icesaves kollaps 2008 då många brittiska och nederländska småsparare förlorade sina besparingar i banken. Regeringarna i Storbritannien och Nederländerna betalade ut pengarna till de 350 000 småspararna och krävde i sin tur att Island ersatte dem med ränta.

Island förhandlade fram en återbetalningsplan med Nederländerna och Storbritannien. Men dåvarande president Ólafur Ragnar Grímsson vägrade skriva under och utlyste en folkomröstning där islänningarna vid två tillfällen fick rösta om huruvida de skulle betala ut skulderna till de två länderna eller ej. Islänningarna sade då två gånger nej till det.

Efta-domstolens utlåtande går inte att överklaga.