Anders Borg sitt bästa för att låta rikspiskan vina över de svenska EU-parlamentarikerna, skriver Staffan Nilsson. Arkivbild.

Anders Borg sitt bästa för att låta rikspiskan vina över de svenska EU-parlamentarikerna, skriver Staffan Nilsson. Arkivbild.

Bild: Anders Selnes

Svenska politiker i pseudodebatt om EU-budget

Förstår inte svenska politiker att vi måste investera oss ur krisen? Eller är de rädda för att väljarna inte förstår det? Det skriver Staffan Nilsson, ordförande i Europeiska ekonomiska sociala kommittén.

Så enades då medlemsstaternas ledare till sist kring ett förslag till en EU-budget som ska gälla till slutet av decenniet. Bollen ligger nu hos Europaparlamentet och för att den restriktiva budgeten ska röstas igenom där gör Anders Borg sitt bästa för att låta inte bara parti- utan också hela rikspiskan vina över de svenska EU-parlamentarikerna.

Svenskarna ska alltså vara nöjda med förslaget och efter mötet bedömde Fredrik Reinfeldt överenskommelsen som "mycket bra för Sverige". Detta eftersom den svenska rabatten hölls relativt intakt. Regeringen är mycket väl medveten om att dess förhandlingar av oppositionen främst bedöms efter storleken på rabatten, inte påverkan på budgetens inriktning eller faktiska innehåll.

För svenska politiker verkar Unionens budget inte vara något annat än en tacksam måltavla i pseudodebatten kring EU. Strunt i budgetens inriktning, huvudsaken är att den krymper! Men den är inte ett svart hål vi lägger våra besparingar i. Den används till att göra kontinenten öppnare, mer konkurrenskraftig och till att stärka den sociala sammanhållningen. Budgeten hjälper Unionen att göra det dess medlemsstater inte skulle kunna göra lika bra eller kostnadseffektivt på egen hand. Ledstjärnan ska vara att varje krona på EU-nivån ska göra mer nytta än vad den hade gjort på den nationella nivån.

Och relativt sett är det inte många kronor vi pratar om. EU-budgeten motsvarar ungefär en procent av EU:s samlade BNP. Endast sex procent av denna budget går till administrationen, resten går tillbaka till medlemsstaterna, bland annat via regional-, social- och sammanhållningsfonden.

Sverige vill dock minska pengarna till sammanhållningspolitiken. När EU tilldelades Nobelpriset svärmade EU-minister Ohlsson för Unionens fredsskapande, men hon verkar inte inse att regional sammanhållning också påverkar den sociala sammanhållningen och i förlängningen upprätthåller ett fredligt Europa. Dessutom sparkar fonderna ofta igång innovationer, vilka tjänar som exempel för andra. I slutändan blir det hela en vinst inte bara socialt, utan också rent ekonomiskt.

Socialdemokraterna är inte mer ansvarstagande när man från baksätet klagar på bristande förhandlingsstrategier, men ändå, precis som regeringen, krävde såväl bibehållen rabatt som minskat jordbruksstöd inför förhandlingarna. Och jordbruksstödets storlek i all ära – i slutändan bedömdes regeringen ändå enbart på vad som hände med den svenska rabatten som Göran Persson så heroiskt hade kämpat till sig.

Av rädsla för att förklara komplexa sammanhang för väljarna, ser man enbart till konkreta besparingar. Men vi måste investera oss ut ur krisen. Är det verkligen så att svenska politiker inte förstår det? Eller är de rädda för att väljarna inte kommer att förstå det? Ett ansvarstagande och långsiktigt tänkande från såväl regering som opposition skulle gagna en genuin EU-debatt.

Ett litet, men lysande undantag utgjordes av utrikesminister Bildts inlägg i SvD från 7 september 2012, i vilket han skrev att europapolitik i grunden handlar "[…] mindre om dagen än om morgondagen och vad som kommer därefter.". Äntligen drog en svensk politiker kopplingen mellan EU och långsiktighet! Titeln på inlägget var "Vi måste prata om Europa". Särskilt bönhörd blev Bildt dock inte av kollegorna i Rosenbad. Men det var förstås för mycket begärt att statsministern skulle följa utrikesministerns uppmaning och besvara frågan om budgetöverenskommelsen med: "mycket bra för Sverige… och för Europa".

Staffan Nilsson

Ordförande, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén