Annons

Många av tvångsarbetarna arbetar på odlingar i EU-länderna. Arkivbild.

Många av tvångsarbetarna arbetar på odlingar i EU-länderna. Arkivbild.

Bild: Fredrik Haglund

Närmare en miljon tvångsarbetare i EU

En EU-rapport beräknar att det sammanlagt lever 880 000 människor under slavliknande förhållanden i medlemsländerna.

Nästan en tredjedel av tvångsarbetarna, 270 000, är sexslavar, enligt en rapport från EU-parlamentets särskilda utskott för organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

De resterande 610 000 tvångsarbetarna har olika typer av jobb inom exempelvis jordbruk. I rapporten betonas att siffrorna är uppskattningar och att den exakta omfattningen är svår att få grepp om.

Utskottet beräknar att kriminella ligor som sysslar med människohandel årligen drar in motsvarande över 200 miljarder kronor.

– Vi måste stå enade i kampen mot maffiorna. Nu är det upp till medlemsländerna att följa upp och föra fram de åtgärder vi föreslår här, sade Salvatore Iacolino som ansvarat för rapporten när den antogs i utskottet i mitten av september med röstsiffrorna 29 för, inga mot och åtta som avstod.

Parlamentsutskottet inrättades i mars 2012 med uppdrag att utvärdera omfattningen av organiserad brottslighet, korruption och pengatvätt i EU-länderna och komma med förslag på vad som kan göras åt situationen. Uppgifterna har framkommit under flertalet utfrågningar både i utskottet och runt om i EU-länderna.

EU-parlamentarikerna, som har omfattande förslag på vad som måste göras för att minska alla typer av kriminalitet, vill bland annat att personer som straffats för organiserad brottslighet, korruption och pengatvätt ska förbjudas att buda i offentliga upphandlingar och inneha offentliga ämbeten i medlemsländerna.

De vill dessutom avskaffa skatteparadis och banksekretess. Det rör sig dock bara om rekommendationer till medlemsländerna och uppmaningar till EU-kommissionen att ta fram nya förslag.

I nästa vecka ska rapporten diskuteras och röstas om i EU-parlamentet. Tanken med rapporten är att göra det lättare för det nästkommande parlamentet att sätta press på kommissionen att komma nya lagförslag och medlemsländerna att genomföra tidigare överenskommen lagstiftning.