Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol. Arkivbild.

Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol. Arkivbild.

Bild: Dimi15

Facklig frustration driver fram miljardkrav på investeringar

Europas fackföreningar samlar kraft inför EU-valet och kräver omfattande investeringar, nya skatteregler och mer dialog.

Fackföreningsledare från hela Europa höll på onsdagen ett eget toppmöte i Bryssel inför dagens EU-toppmöte. Stark kritik riktades mot den krislösning med nedskärningar och åtstramningar som dominerat i Europa.

– Vi vill sända ett tydligt budskap till EU-ledarna som är ansvariga inför medborgarna att åtstramningarna inte fungerar, sade Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol.

De fackliga ledarnas svar på krisen är mer investeringar i grön ekonomi, infrastruktur och industrin. Kravet är att motsvarande 2 200 miljarder kronor, ungefär två procent av EU-ländernas samlade BNP, ska satsas under en tioårsperiod.

– Detta kan skapa upp till elva miljoner jobb. Det kan låta som mycket pengar men mellan 2008 och 2012 var överföringen från skattebetalarna till att rädda bankerna [motsvarande 16 000 miljarder kronor], sade Ségol. Det motsvarar 14,2 procent av BNP:n i EU-länderna.

Den spanske fackledaren Ignacio Fernández Toxo beskyllde EU för kraftlöshet och undrade var de motsvarande 1000 miljarder kronorna som EU-ledarna lovade till en tillväxtpakt vid toppmötet i juni 2012 tagit vägen.

– Det är dags för regeringarna och EU-institutionerna att verkligen börja handla och inte bara tomt prat. Vi måste göra det tydligt för medborgarna att åtstramningarna inte fungerar, sade Ignacio Fernández Toxo.

David Begg, generalsekreterare irländska ICTU, vars hemland i december lämnade EU:s krisprogram och ofta presenteras som ett affischnamn för lyckad krishanteringspolitik tonade ner framgångarna.

– Återhämtningen är försiktigare än den allmänna berättelsen gör gällande. Arbetslösheten har visserligen minskat med tre procent med det döljer det faktum att utvandringen är hög, sade David Begg och pekade att både privatpersoners, företags och statens skulder är mycket höga på Irland och att landet fortfarande är mycket skört om något skulle hända i resten av Europa.

Även Jan Guz från polska facket OPZZ var kritisk till den bild som målas upp av den polska ekonomin.

– 2,5 miljoner polacker har lämnat landet och 30 procent av arbetstagarna har ingen rätt till några sociala förmåner alls, sade Jan Guz och pekade på att vissa polacker tjänar motsvarande två kronor i timmen.

Förutom investeringar vill facken se en skatt på finansiella transaktioner och att skatteflykt och skatteparadis måste bekämpas. De vill dessutom se en mycket bättre social dialog – samtal mellan arbetsmarknadens parter och politiker – både i EU och på nationellt plan.

Erich Foglar, ordförande för österrikiska ÖGB, menade att den låga arbetslösheten i Österrike – lägst i EU – till stor del beror på en väl förankrad och fungerande social dialog.

– I vissa länder finns inte ens någon social dialog, sade Erich Foglar.

I Frankrike har förtroendet för fackföreningsrörelsen minskat och den ifrågasätts allt mer enligt Laurent Berger, generalsekreterare för franska CFDT.

– Opinionsundersökningar visar att tilliten bara ligger på runt 30 procent. Det innebär att vi inte lever upp till förväntningarna, sade Laurent Berger.

En knäckfråga för många svenska fack, i synnerhet efter den så kallade Lavaldomen, är att få i en skrivelse i EU-fördraget om att arbetares rättigheter är lika viktiga som den fria rörligheten – ett socialt protokoll. Svenska LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson meddelade att Socialdemokraterna lovat att inte godkänna ett eventuellt nytt EU-fördrag med mindre än att ett sådant protokoll finns med.

Han pekade på att liknande överenskommelser finns i de österriska och tyska regeringskontrakten.

På torsdagen träffas företrädare för fack och arbetsgivare med ordförandena för EU-kommissionen och Euroepiska unionens råd för att föra fram sina åsikter.