Sveriges flitigaste Europaparlamentariker

Europaportalen har undersökt de svenska parlamentarikernas aktivitet i utskotten under den nuvarande mandatperioden. I utskotten sker mycket av det politiska arbetet och där bereds de frågor som parlamentet röstar om.

Flitigaste parlamentarikern är Cecilia Wikström (FP). Hon har tagit fram flest betänkanden som rapportör. Det innebär att hon har lagt fram rapporter och därmed lett arbetet i de utskott hon sitter i. Wikström har även varit så kallad skuggrapportör 22 gånger, och toppar därmed även den aktiviteten. Alla EU-parlamentets partigrupper – frånsett den grupp som fått utse en rapportör – utser varsin skuggrapportör som följer och ger sin grupps syn på ett ärende.

– Jag har en hög arbetsmoral och är ju här för att åstadkomma bra lagstiftning. Det är ju vårt huvuduppdrag. Vi är valda för att stifta lagar. Dessutom är jag resultatorienterad och gillar jobbet och att samarbeta med andra för att medverka till att göra det bättre för Europas medborgare och för de som söker asyl, säger Cecilia Wikström.

Cecilia Wikström kan också stoltsera med att hon gjort flest yttranden som rapportör vilket innebär att hon har yttrat sig i ett frågor i utskott som inte haft huvudansvar för dessa ärenden men som också ar utrett dem. Wikström har dessutom lagt flest förslag till så kallade resolutioner som är reaktioner på oväntade händelser i eller utanför EU. Wikström har exempelvis lagt fram en resolution om Rysslands aggression mot Ukraina.

Minst flitig i utskottsarbetet är EU-parlamentarikern Anna Ibrisagic (M), som blev invald 2004. Hon ligger i botten i sex av sju aktivitetskategorier. Kent Johansson (C ) och Jens Nilsson (S) tillhör också bottenligan, men det kan delvis förklaras med att de suttit i EU-parlamentet en kortare tid. De blev invalda år 2011.

Magnus Blomgren, EU-forskare på Umeå universitet, menar att rapportörsrollen har blivit väldigt viktig sedan EU-parlamentet fick mer att säga till om i och med Lissabonfördraget som trädde i kraft 2009.

– Rapportörerna kliver ur sin roll som partirepresentant och blir mer av en person som försöker sy ihop en majoritet i parlamentet, säger han.

Vem som utses till rapportör och skuggrapportör avgörs av ett poängsystem. De största partigrupperna har flest poäng och får därmed utse flest rapportörer. Parlamentariker från mindre partigrupper brukar därför istället satsa på att göra yttranden och ställa frågor till parlamentet.

– Chanserna för dem att bli rapportörer är betydligt mindre om man tillhör en liten partigrupp. Förutom poängsystemet beror det också på att de inte har så stor chans att vinna majoritet [när frågan ska röstas om i plenum] och benägenhet att välja dem blir då mindre. De stora aktörerna monopoliserar delvis rapportörskapet, säger Magnus Blomgren.

Men Wikström som tillhör liberala Alde – den tredje största partigruppen – har ändå utsetts till rapportör fler gånger än hon borde sett till Aldes poängfördelning. Hon tror att hennes styrka ligger i att hon är en bra ledare som ofta hittar kompromisser.

– Jag har ju alltid tyckt om att leda verksamheter och projekt och jag tror att jag är en bra ledare som leder varsamt men bestämt och jag gör det ganska smidigt. Det är viktigt att lyssna in andras synpunkter och hitta kompromissförslag som alla kan leva med.

Christian Andersson – lektor i journalistik på Södertörns högskola och tidigare chef för Europaparlamentets informationskontor i Sverige – menar att det som rapportör kan vara gynnsamt att tillhöra en mindre partigrupp.

– Ibland är det en fördel att stå utanför en stor partigrupp för då är man ju inte bunden av de två stora partierna [socialdemokratiska S&D och kristdemokratiska och konservativa EPP], om de har låst sig. Det är lättare att lirka om man kommer utifrån för EU är ju en kompromissmaskin, säger Christian Andersson.

EU-forskaren Magnus Blomgren menar att rapportörsrollen blivit attraktivare sedan EU-parlamentet fick mer att säga till om.

– Parlamentet blir ju en allt mer mogen och självständig politisk organisation och det går numera att göra politisk karriär inom Europapolitiken som tidigare var mer av en avstjälpningsplats för gamla politiker eller för sådana som vill in i politiken. Vi har exempel på EU-parlamentariker som Jonas Sjöstedt (V) som blev en väldigt populär rapportör trots att han tillhörde en mindre partigrupp. Det visar att man kan göra en Europakarriär genom att vara en skicklig och seriös förhandlare i utskotten, säger Magnus Blomgren.

Den här sammanställningen besvarar inte frågan om vem som är den bäste eller mest inflytelserike svenske EU-parlamentarikerna, men ger en bild av enskilda ledamöters aktiviteter under den senaste mandatperioden. Märk väl att Mikael Gustafsson (V), Kent Johansson (C ), Jens Nilsson (S) och Amelia Andersdotter (PP) har kommit in mitt mandatperioden och har därmed suttit en betydligt kortare tid i Europaparlamentet jämfört med de övriga.