EU-parlamentets kvinnorepresentation planar ut

Andelen kvinnor i EU-parlamentet ökar marginellt efter valet.

Preliminära siffror ger att 35,55 procent, eller 267 av 751 ledamöter, i det nyvalda EU-parlamentet är kvinnor. Efter valet 2009 var 35,05 procent kvinnor.

Lena Wägnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som forskat om kvinnor och politisk representation, tror att en del av förklaringen är framgångarna för högerpopulistiska partier runtom Europa.

– Vissa av dem har framstående kvinnor, som [Nationella frontens partiledare] Marine Le Pen, men generellt sett har de färre kvinnor än män i partiet, säger hon.

I EU- och invandringskritiska EFD-gruppen fanns under den förra mandatperioden bara 16 procent kvinnor.

Även traditionella högerpartier påverkar könsfördelningen negativt eftersom partier till höger om mitten generellt sett är mer mansdominerade än de till vänster.

– Partier till höger brukar vara mindre villiga att införa strategier för att öka kvinnors eller andra gruppers deltagande. Man ser också att de är mindre aktiva med att föreslå satsningar som ska främja jämställdhet. I dag är det inte längre så i Sverige. Moderaterna har inte längre färre kvinnor. Men det går igen i flera europeiska länder på nationell nivå, säger Lena Wägnerud.

En vanlig måttstock för jämställd representation brukar vara minst 40 procent av det underrepresenterade könet. I EU-parlamentet befann sig de liberala, socialdemokratiska och miljöpartistiska partigrupperna i det spannet under den förra mandatperioden, medan konservativa-kristdemokratiska gruppen EPP hade 34 procent kvinnliga ledamöter och konservativa EU-skeptiska gruppen ECR bara 13 procent.

EU-parlamentets vänsterpartistiska grupp GUE/NGL är också mansdominerad med bara 29 procent kvinnor. En förklaring tror Wägnerud är att det i den partigruppen finns många små partier som bara har en eller ett par ledamöter. Även partilistor med hälften kvinnor brukar toppas av män.

Läget i EU:s 28 medlemsländer skiljer sig kraftigt åt. De länder som valt ungefär lika många kvinnor som män (mellan 40 och 60 procent) är i minoritet: Sverige, Kroatien, Spanien, Danmark, Estland, Österrike, Frankrike, Finland och Irland.

Störst andel kvinnliga EU-parlamentariker kommer från Malta: Av landets sex EU-parlamentariker är fyra kvinnor. Men under den förra mandatperioden var samtliga fem malteser män och i det maltesiska nationella parlamentet är bara 13 procent kvinnor.

Det är partierna som utformar sina vallistor i enlighet med nationella regler. I Sverige har partierna bestämt att minst 40 procent av platserna ska vikas till män respektive kvinnor. En handfull andra EU-länder har någon form av könskvotering.

Sämst i klassen för jämställd representation är Litauen. Bara en litauiska sitter i EU-parlamentet jämte sina tio landsmän. Sju andra EU-länder har valt färre än 30 procent kvinnor till Bryssel: Belgien, Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Grekland, Ungern och Polen.

Vilken roll spelar det om det är män eller kvinnor som stiftar lagar?

– I Skandinavien har vi haft en hög andel kvinnor [inom politiken] under lång tid och kan se att de driver frågor om jämställdhet och konflikten mellan yrkesliv och familjeliv mer än vad män gör. Det har betydelse på det sättet att kvinnliga politiker liknar de kvinnliga väljarna mer än vad manliga politiker gör. En annan dimension är legitimering av det politiska systemet, säger Wägnerud.

Även om andelen kvinnor bara ökat marginellt i EU-parlamentet är det ändå klart fler i Bryssel och Strasbourg än i EU-ländernas nationella parlament. Där är i genomsnitt bara 25 procent kvinnor.

Siffrorna från EU-parlamentet är ännu preliminära. Den exakta fördelningen mellan män och kvinnor blir inte klar förrän vid det första parlamentsmötet i juli.