Italiens premiärminister kan avgöra Junckerstrid

I det utdragna bråket om vem som ska bli näste ordförande i EU-kommissionen ser det allt mer ut som att den nyvalde socialdemokratiska premiärministern Matteo Renzi sitter på utslagsrösten.

Renzi har hittills varken sagt ja eller nej till Juncker. Hans röst krävs för att brittiske premiärministern David Cameron ska få ihop de nödvändiga rösterna för en blockerande minoritet.

På en presskonferens på tisdagen sade Hannes Swoboda – avgående ledare för EU-parlamentets socialdemokratiska partigrupp S&D – att Renzis krav för att ställa sig bakom Jean-Claude Juncker är att Italien får lättnader från EU:s strikta budgetregler.

På onsdagen träffar premiärministern Renzi Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy, som har i uppdrag att sondera terrängen och föreslå en lämplig kandidat för EU-ländernas stats- och regeringschefer.

En uppgörelse dem emellan skulle vara ett allvarligt avbräck för Cameron som satsat mycket prestige på att stoppa Juncker, som han anser vara alltför federalistisk.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som nyligen stod värd för vad europeisk press kallade ett ”antijunckermöte” har ställt sig skeptisk till upplägget att EU-parlamentets partigrupper nominerar kommissionärskandidater, men har inte uttalat sig emot Juncker som person.

Matteo Renzi kräver ingen ändring av EU:s befintliga stabilitets- och tillväxtpakt, som sätter en gräns för hur stora underskott euroländerna får ha, men vill att vissa tillväxtfrämjande investeringar ska kunna undantas. Liknande krav hörs från socialdemokraterna i EU-parlamentet.

Hannes Swoboda sade också på tisdagen att Junckers ståndpunkt om EU:s budgetregler kunde avgöra om den socialdemokratiska partigruppen i EU-parlamentet, med sina 191 ledamöter, ställer sig bakom honom.

Matteo Renzi har tidigare antytt att mjukare budgetregler kommer att vara på EU:s dagordning när Italien tar över det roterande ordförandeskapet i ministerrådet den första juli, för ett halvår framåt.

Många EU-länder, bland annat Italien, har svårt att efterleva budgetreglerna trots flera års åtstramningspolitik.