Migranter ankommer på den italienska ön Lampedusa. Arkivbild.

Migranter ankommer på den italienska ön Lampedusa. Arkivbild.

Europa måste visa medmänsklighet

Katastrofen utanför Lampedusa ställer återigen Europas gemensamma flyktingansvar i centrum. Den svenska regeringen måste tala klarspråk i Bryssel och kräva att flyktingpolitiken blir ett  huvudnummer på EU-toppmötet i mars. Det skriver Oscar Wåglund Söderström (FP).

Så har det värsta hänt igen. Minst trehundra människor beräknas ha mist livet på Medelhavet på sin väg till Europa. Katastrofen utanför Lampedusa ställer återigen Europas gemensamma ansvar i centrum, en fråga som kommit bort i den tilltagande svenska debatten om flyktingmottagning och integration.

Medan Sverige och några ytterligare EU-länder gör stora insatser för att ta emot asylsökande, så sviker flertalet andra medlemsländer. Vi ska slå vakt om vår humana flyktingpolitik, men samtidigt är det hög tid att regeringen börjar tala maktspråk i Bryssel och på allvar blir en nagel i ögat på resten av EU. Fler länder måste påverkas att öka sin flyktingmottagning så att fler människor kan få en fristad i Europa. I annat fall bör regeringen kräva att de EU-länder som vägrar ta ansvar är med och delar på notan.

Sverige är idag det land inom EU som tar emot flest asylsökande per capita, och i absoluta tal är det bara i Tyskland som fler söker asyl. Under 2014 tog sex av de 28 EU-länderna emot nästan 80 procent av de flyktingar som kom till EU.

Varför har det blivit så här? Uppenbarligen gör EU:s medlemsländer vitt skilda bedömningar av vem som ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd, ofta med ett enda mål: att så få som möjligt ska få stanna, så att ännu färre försöker ta sig dit för att söka asyl. Ett skäl är rimligtvis att populistiska och främlingsfientliga partier inte sällan dominerar den politiska debatten.

Samtidigt rapporteras om att flera EU-länder i södra Europa undviker att behandla asylansökningar och mer eller mindre aktivt uppmuntrar migranter att ta sig vidare norrut. Från Grekland kommer rapporter om att gränspolisen tvingar tillbaka flyktingar till Turkiet, och att människor som ändå lyckas ta sig fram spärras in som boskap. Denna syn på asylrätten är en skam för Europa och detta händer trots att EU idag har en gemensam asylpolitik med regler om vem som ska betraktas som flykting och tydliga bestämmelser om hur flyktingmottagningen ska organiseras på ett humant och värdigt sätt.

Skevheten i EU:s flyktingmottagning är oacceptabel. Men vilken slutsats bör dras? Ska Sverige sälla sig till dem som stänger dörren, eller borde övriga EU-länder ta emot fler? Svaret torde vara givet: när människor söker sig till Europa ska vi visa medmänsklighet. Sverige ska stå fast vid sin humana flyktingpolitik. Men vi ska inte stillatigande se på när så många EU-länder fortsätter svika sitt ansvar – och i vissa fall sina internationella förpliktelser.

Alliansregeringen gjorde ett antal insatser för att få samtliga EU-länder att ta emot fler asylsökande, men tyvärr utan synbara resultat. Statsminister Stefan Löfven bör nu kräva att flyktingtragedierna på Medelhavet och EU-ländernas gemensamma ansvar blir huvudnummer redan på EU-toppmötet i mars.

Budskapet från Sverige bör vara tydligt: vi sviker inte - vi tänker fortsätta ta ansvar. Men vi åker inte hem förrän ni andra också visat att ni tänker göra det. Ambitionen måste öka vad gäller asyl och kvotflyktingar, och länder vid den yttre gränsen bör förstärka sina resurser för räddningsinsatser till sjöss. EU-insatsen som nu pågår i Medelhavet är långt ifrån tillräcklig.

Kommissionen bör statuera exempel och snabbt inleda överträdelseärenden mot länder som inte lever upp till asyllagstiftningen – eller som kränker grundläggande rättigheter. Sverige bör dessutom ta initiativ till en diskussion om hur de länder som inte är beredda att dela på ansvaret istället får vara med och finansiera, bilateralt eller via EU-budgeten, flyktingmottagningen i de länder som gör stora insatser.

Att slå näven i bordet på ett EU-toppmöte kan tyckas okonventionellt för en svensk regering, men det finns gott om exempel som visar att ett land som verkligen menar allvar kan åstadkomma resultat. Tillfällena måste väljas med omsorg. Men hur Europa fortsatt ska hantera en av världens största flyktingkatastrofer torde vara just ett sådant.

Oscar Wåglund Söderström

Tidigare statssekreterare (FP) hos EU-ministern, Statsrådsberedningen