Ana Süssner Rubin kandiderar för Vänsterpartiet i årets EU-val.

Ana Süssner Rubin kandiderar för Vänsterpartiet i årets EU-val.

Bild: David Lenander

Ana Süssner Rubin (V) drömmer om ett socialistiskt Europa

EU-KANDIDAT 2019 | Hon är i grunden EU-motståndare – men vill samla vänstern för att driva EU i en socialistisk, progressiv riktning. – Det som är spännande och som jag skulle vilja driva i EU är frågan om ett socialt protokoll, säger arbetsrättsjuristen och valkandidaten Ana Süssner Rubin (V) till Europaportalen.

Mamman var ensamstående barnskötare och pappan en lastbilschaufför som hon träffade varannan helg. Före detta frisörskan och elevassistenten Ana Süssner Rubin har gjort en klassresa.

I dag har hon en juristexamen från Lunds universit och är facklig förhandlare samt förbundsombudsman på Vårdförbundet i Malmö. Hon står också som nummer två på Vänsterpartiets lista inför valet till Europaparlamentet den 26 maj och har med sig ett politisk engagemang – för fackliga rättigheter,  feminism och en grön klimatomställning.

– Jag har en stark EU-kritik mot hela institutionen, samtidigt som jag vill förändra en massa saker, säger Ana Süssner Rubin, som bland annat är känd för under våren öppet ha debatterat utträdesfrågan med partiledaren Jonas Sjöstedt.

När Vänsterpartiet bestämde sig för att pausa kravet på att lämna EU inför Europavalet, var Ana Süssner nämligen ovillig att göra det.  

Som förhandlare, förklarar hon, ansåg hon att ett utträdeskrav kunde vara bra att ha som ett ess i rockärmen inför viktiga förhandlingar i EU. Men hon fick ge sig.

Varför är du motståndare till det svenska EU-medlemskapet?

– Jag kan inte se att Sverige gynnats särskilt mycket av det. Eftersom jag jobbar fackligt ser jag hur anställningarna blir mer och mer otrygga, och hur lönerna pressas nedåt. Vi har också haft en situation i Vårdförbundet här i Skåne, där vi såg hur arbetsgivaren anlitade ett företag som tog in sjuksköterskor från de östeuropeiska länderna som hade mycket, mycket sämre villkor än de svenska sjuksköterskorna, säger hon.

Lönedumpning skapar rasism

Ana Süssner anser att det finns en stark koppling mellan lönedumpning som fenomen i EU och en frodande rasism.

– När vi har haft människor som kommit till Sverige och jobbat långt under kollektivavtalsliga löner har vi sett att det blir utrymme för rasistiska krafter att säga: ”Titta här det kommer utländska krafter och tar de svenska jobben”.

– Jag tänker att det är extremt viktigt att uppmärksamma att det inte är invandrarna som är problemet utan EU:s politik som splittrar arbetskollektivet och tillåter oseriösa arbetsgivare.

Med den ingången är det väldigt svårt att vara positiv till EU, menar Ana Süssner, som hoppas att hon ska kunna driva fram förändringar i EU så att fackliga rättigheter stärks.

Särskilt hoppas hon att EU:s grundfördrag, Lissabonfördraget, i framtiden ska förses med ett socialt protokoll, något som en knapp majoritet i EU-parlamentet 2017 uttalade sitt stöd för. Tanken är att säkra att grundläggande sociala rättigheter har företräde framför ekonomiska friheter och marknadsprinciper.

– Det är inte bara nyliberalismen i EU:s fördrag som jag är emot utan vi ser att det finns stora brister som jag tror att man kan hålla med om oavsett om man är EU-motståndare eller inte. Det saknas till stora delar en offentlighetsprincip och väldigt mycket pengar pumpas ut bland annat till fossilföretag istället för att man prioriterar och klimatinvesterar. Lobbyismen tillåts frodas, och vi har parlamentarikerna som inte behöver presentera kvitton, säger hon och fortsätter:

–  Det finns en slutenhet inom EU som jag tror att gör att många människor känner att de står långt borta från besluten. Därför måste man komma till rätta med det demokratiska underskottet och öka öppenheten i EU.

Hur ska Vänsterpartiet vinna valet?

– Vi har valt en strategi just nu inför valet då vi ser EU som en möjlig arena  för att driva klimatpolitik. Vi behöver omkullkasta den ordning vi har i dag och ställa människor, fackliga rättigheter, klimat och miljö före storföretagens egentligen ganska fria möjligheter att släppa ut, smutsa ned och pressa ned löner.

Om du blir vald - vilka utskott vill du då komma in i?

– Om jag får välja hoppas jag få en plats i arbetsmarknads- och sysselsättningsutskottet.

Där hoppas hon bland annat på att kunna värna arbetarkvinnornas rättigheter.

– Det är alltid så att i länder där det är kris eller lågkonjunktur, är det arbetarkvinnorna som drabbas allra mest. Det är kvinnorna som förväntas ta ansvar för barn och äldre när det inte finns någon välfärd. Att föra en arbetsmarknadspolitik där det inte finns ett feministisk alternativ känns helt avlägset.

Samtidigt är EU-medborgares sociala villkor i EU på väg att ändras. Det nya utstationeringsdirektiv, som är klubbat och klart, ska garantera likabehandling av EU-medborgare på medlemsländernas arbetsmarknader.

Ett annat exempel är den sociala pelaren som omfattar för medlemsstaterna icke-bindande principer kring arbetstagares rättigheter. Den är bra, anser Ana Süssner Rubin, men får inte inskränka på den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Hon tycker också att EU borde också ratificera Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

– Sverige har och andra länder har gjort det men EU gör inte det. Det är inte heller någon slump, eftersom de då hade tvingats erkänna fackföreningarnas rätt att vidta stridsåtgärder mot lönedumpning.  

Kan du se det framför dig? Hur ser ditt dröm-EU ut om tio år?

– Jag skulle vilja se att det fanns ett helt annat europeiskt samarbete, gärna med samma länder, men om det ska vara genom EU, så måste EU ändras i grunden. Man måste skapa en mer demokratisk plattform och exempelvis ge parlamentet möjlighet att lägga lagförslag och även skapa en bättre offentlighetsprincip och möjlighet för länderna att ha mycket större självbestämmande.

Men då måste man föra en politik där klimat och miljö och vanliga arbetares intressen sätts högst upp på agendan, anser hon.

– Det behövs en socialistisk och demokratisk politik i Europa, jag tror inte som högern säger att marknaden kan rädda jorden, utan företag kommer att fortsätta släppa ut växthusgaser så länge det är lönsamt.