Europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP) vill att EU pressar Turkiet att återanslutas sig till Istanbulkonventionen som kriminaliserar mäns våld mot kvinnor.

Bild: Europaparlamentet

Hoppa till artikelns andra spalt.

Debatt: Förhandla inte bort kvinnors rättigheter i handeln med Turkiet

Turkiets utträde ur Istanbulkonventionen mot kvinnovåld skapade inte större ringar på vattnet än att EU knappt en vecka senare öppnar för att stärka handelsrelationerna med Turkiet. När EU:s ledare nu föreslår en förmånligare tullunion med Turkiet bör återinträde i Istanbulkonventionen ligga som ett krav på bordet. Det skriver Europaparlamentariker Alice Bah Kuhnke (MP).

Kvinnors fri- och rättigheter har länge varit ett politiskt slagträ för konservativa krafter, både inom och utanför Europa. Vi ser hur exempelvis Polen och Ungern försöker förpassa kvinnor tillbaka till spis och barnafödande för att stärka den traditionella kärnfamiljen, en viktig pusselbit i deras politiska ideologi. I linje med detta ser vi ser också hur aborträtten begränsas och hbtqi-personers grundläggande rättigheter undermineras.

Vendetta mot kvinnlig frigörelse
Man hade kunnat hoppas att åtminstone mäns våld mot kvinnor skulle vara undantaget i de auktoritära ledarnas vendetta mot kvinnlig frigörelse. Att det fanns en gräns för hur långt dessa despoter var villiga att gå för att säkerställa jämställdhetens icke-varande. Men icke.

Istanbulkonventionen är det första juridiskt bindande verktyget som utformats för att utrota mäns våld mot kvinnor. Konventionen tillkom 2014 och undertecknades då av 45 stater, däribland alla EU:s medlemsländer. I flera EU-länder har konventionen bidragit till att stärka nationell lagstiftning på området. Samtidigt har en fjärdedel av medlemsländerna, däribland Ungern backat från att anta konventionen så att den blir bindande. Polen hotar också att sälla sig till skaran. Detta är resultatet av den växande våg av anti-genus retorik som sprider sig.

Både oförståeligt och oförlåtligt
Att inte kunna skriva under ett avtal som handlar om att bekämpa våldet mot kvinnor är för mig både oförståeligt och oförlåtligt.

Turkiet var det första landet att underteckna Istanbulkonventionen. Att de nu väljer att lämna avtalet är tyvärr inte förvånande, givet den antidemokratiska och förtryckande bana Erdoğan slagit sig in på, men det är ändå oacceptabelt.

Situationen för de hundratusentals turkiska kvinnor som årligen utsätts för våld, misshandel eller riskerar att dödas av en partner eller nära anhörig kommer att förvärras. Dessutom undermineras det övriga jämställdhetsarbetet i samhället av att kvinnor inte längre anses skyddsvärda i ordets mest grundläggande bemärkelse.

Inte förhandlingsbar
Kampen för att bekämpa våldet mot kvinnor ska inte vara förhandlingsbar. Att leva tryggt och fritt från våld, är och måste förbli en grundläggande mänsklig rättighet.

Den utveckling vi nu ser som går i motsatt riktning måste bekämpas. Både inom EU och utanför unionens gränser.

Vi har möjlighet att vässa de politiska verktygen på EU-nivå. Detta handlar dels om att säkerställa att den lag som EU-kommissionen utlovat för att tvinga alla EU:s medlemsländer att sätta stopp för det systematiska våldet mot kvinnor blir verklighet. Det handlar också om att ställa högre krav på EU:s samarbetspartners.

Feministisk utrikespolitik på EU-nivå
I höstas drev vi i Europaparlamentets gröna grupp igenom en resolution i parlamentet som kräver att EU stärker jämställdhetsperspektivet i utrikes- och säkerhetspolitiken. I den gröna gruppen antog vi också nyligen en gemensam ståndpunkt för en feministisk utrikespolitik på EU-nivå. Likt den svenska modellen vill vi säkerställa att jämställdhetsperspektivet genomsyrar alla EU:s gemensamma utrikespolitik. Precis som EU ställer klimat- och miljökrav i sina handelsavtal ska även mänskliga rättigheter och jämställdhet vara en tydlig del av dessa avtal. Utrikespolitiken måste genomsyras av ett feministiskt och intersektionellt tänkande för att kunna vara långsiktigt hållbar.

Både EU:s utrikeschef Josep Borrell och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen beklagade Turkiets utträde ur Istanbulkonvetionen på Twitter. Men när EU:s ledare några dagar senare enades om att stärka samarbetet och tullunionen med Turkiet var frågan om mäns våld mot kvinnor ”glömd.” I  ett “blogginlägg” på EU:s utrikestjänsts hemsida lägger Borrell ut texten om den förbättrade relationen med Turkiet och bevärdigar bara Istanbulkonventionen med en liten parentes.  

Jämställdhet ska inte behandlas som en diplomatisk floskel i utrikespolitiken. Vi måste byta tomma ord mot den enda valuta som biter på auktoritära ledare - pengar. EU är en stark och viktig marknad vilket ger oss en öppning att villkora våra handelsavtal med olika typer av motkrav.

EU är Turkiets viktigaste handelspartner. Den samlade årliga handel uppgick innan pandemin till ett värde av närmare 1400 miljarder kronor. När EU:s ledare nu öppnar för att stärka tullunionen med Turkiet bör återinträde i Istanbulkonventionen ligga som ett krav på bordet.

Det är ett gyllene tillfälle för EU-kommissionen att i handling säkerställa jämställdhetsintegreringen av den gemensamma utrikespolitiken. Vi ska kunna förlita oss på att EU prioriterar kvinnors rättigheter och att Istanbulkonventionen inte kompromissas bort vid förhandlingsbordet.

Charles Michels klandervärda brist
I tisdags besökte Ursula von der Leyen och Charles Michel Turkiet för vidare samtal och förhandlingar med Erdoğan. Vilka eventuella framsteg mötet resulterade i är i skrivande stund inte klart. Det faktum att en stol saknades för Von der Leyen vid den ceremoniella fotograferingen var sannolikt ingen slump. Bilderna vi såg har ett starkt symbolvärde och visar på hur Turkiet flagrant nedvärderar kvinnor. 

Charles Michels klandervärda brist på agerande i denna diplomatiskt prekära situation är ännu ett bevis på att en feministisk utrikespolitik för unionen behövs. EU ska inte stå för internationella relationer där enbart män får sitta.

Alice Bah Kuhnke (MP)
Europaparlamentariker