Gästkrönika: Förenklingar riskerar bli försämringar

Under Ursula von der Leyens ledning gör den nya EU-kommissionen en storsatsning på raegelförenkling i syfte att öka unionens konkurrenskraft. 25 procent minskad administrativ börda för företag i allmänhet, och 35 procent mindre börda för små- och medelstora företag är devisen. Den oro som funnits hos bland annat fackliga organisationer runt om i EU kring vad detta kan betyda i praktiken förstärks nu när de första åtgärdsförslagen läggs fram. 

Frågan om regelförenklingar är komplex, och i korthet kan sägas att regelförenklingar inte i sig är dåliga, men det får inte leda till sänkta standarder och sämre villkor. I dagsläget är det få som tror att förenklingsagendan inte kommer att leda till sämre villkor, utom möjligen företagen. 

Det är för tidigt att säga vad som blir de konkreta utfallen av de olika förenklingsförslagen. Men ett problem redan nu är att EU-kommissionens processer upplevs som bristfälliga och ojämlika. Det i sig är en utveckling som är onödig och som tål att kritiseras. 

Omnibus-förslaget hade exempelvis inte föregåtts av något offentligt samråd eller ordentlig konsekvensanalys, trots att så ska ske enligt kommissionens egna regler om just bättre lagstiftning. I februari hade visserligen EU-kommissionen bjudit in till ett rundabordssamtal kring hållbarhetsregleringarna. Till det mötet var endast två representanter från de europeiska fackliga organisationerna inbjudna, till skillnad från en ansenlig mängd företagslobbyister. Detta känns även igen ur en svensk kontext, där LO, TCO och Sacos sida efterfrågat - men inte fått - representation i det av regeringen instiftade Implementeringsrådet. 

Förra veckan undertecknades en ny ”Pakt för social dialog” av Ursula von der Leyen och representanter för arbetsmarknadens parter på EU-nivå. Ceremonin var avslutet på en lång förhandling mellan bland andra Europafacket och BusinessEurope, och därefter med EU-kommissionen. 

Pakten är tänkt som en ram framåt och syftar till att förnya engagemanget för den sociala dialogen. Den innehåller också ett antal konkreta åtgärder att förhålla sig till, exempelvis ska det inrättas en social dialog-samordnare på varje generaldirektorat i EU-kommissionen för att säkerställa parternas involvering. Det fastställs också att parterna ska bättre insyn i policy-processer, genom att bjudas in till implementeringsdialoger. 

Efter det att arbetet med paktförhandlingen var klart har BusinessEurope presenterat en lång avregleringsönskelista, och EU-kommissionens arbetsprogram och påföljande initiativ kring regelförenkling har lanserats. 

Timingen kunde ha varit bättre- en viss misstro finns med rätta i de fackliga leden kring vad pakten egentligen är värd. 

Bristande formella processer i kombination med misstänksamhet kring vad som är övriga aktörers verkliga intentioner riskerar att leda till minskad tillit både för EU:s institutioner och andra parter på den europeiska arenan. Det finns risk att såväl EU-kommissionen som arbetsgivarna på EU-nivå upplevs tala med kluvna tungor.

Ur ett fackligt perspektiv är en central aspekt i social dialog och kollektivavtalsförhandlingar rätten till inflytande och därmed även makt över den egna situationen. Låt oss därför utgå från goda intentioner så att den nya pakten kan utgöra en grundbult för samverkan istället för splittring framöver. Och för att det går att nå samsyn kring att användning av kollektivavtal och partsförhandlingar är en form av regelförenkling, så gott som något. 

Karla Wixe,
EU-samordnare och utredare. LO