Gästkrönika: Krisernas kris som ändrade verkligheten

När jag blickar tillbaka på mina tio år som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, EESK, ser jag en resa präglad av stora förändringar och ett EU vars legitimitet ständigt satts på prov. Att ha representerat svensk fackföreningsrörelse i Bryssel har varit en hedersam uppgift men också en påminnelse om betydelsen av det institutionella fackligt inflytande i EU:s lagstiftningsprocess, som en plats i EESK innebär. En rådgivande kommitté i hjärtat av EU, som trots att den funnits i närmare 70 år, alltför ofta underskattas av svensk fackföreningsrörelse, som en naturlig plattform för fackligt politiskt inflytande och påverkan.

När jag började mitt uppdrag var Europa fortfarande präglat av finanskrisens långvariga effekter. Arbetslösheten, särskilt bland unga, var hög i många medlemsländer, och sociala klyftor hade fördjupats. Många av våra diskussioner kretsade kring behovet av investeringar, hållbar tillväxt och att återupprätta förtroendet för EU som projekt.

Därefter kom flyktingkrisen 2015, som satte unionens solidaritet på prov. Olikheterna mellan medlemsstaternas vilja att ta ansvar fördelades orättvist, och ofta föll mycket ansvar på ett fåtal länder och inte minst, arbetsmarknadens parter. Här spelade det civila samhället – inklusive facken – en avgörande roll i att möta människor på flykt, säkerställa tillgång till arbetsmarknaden och försvara grundläggande värden, medmänsklighet och rätten till asyl. 

Brexit blev nästa stora omvälvning. Plötsligt stod vi inför ett EU utan Storbritannien, vilket skakade om unionen, såväl politiskt som ekonomiskt. För facken var det särskilt viktigt att hantera frågan om arbetstagares rättigheter – hur skulle de skyddas i ett läge där ett av Europas största länder valde att lämna gemenskapen?

Men det var nog ändå pandemin som på djupet förändrade vår verklighet. Covid ställde allt på sin spets. Europa stängdes ned, miljontals arbetstagare förlorade sina jobb eller skickades hem med korttidsstöd, och hela branscher stod stilla. EESK blev en plattform för oss att driva krav på rättvisa återhämtningsåtgärder: solidaritetspaket, gemensamma lån genom Next Generation EU, och inte minst satsningar på områden som tidigare varit nationell kompetens. 

Kriget i Ukraina blev nästa chockvåg och påminnelse om Europas säkerhetspolitiska sårbarhet. Plötsligt stod frågan om energitillgångar, säkerhet och försvar i centrum för EU:s agenda. Men även här fanns en arbetsmarknadsdimension: stigande energipriser pressade hushåll och arbetstagare, inflationen urholkade löner, och EESK fick tycka till om allt fler områden, säkerhets- och försvarspolitik men också vår roll i den civila beredskapen. 

Hotet från högerextremism och fascism

Under mina år i EESK har en annan oroande utveckling blivit allt tydligare: framväxten av högerextrema och i vissa fall rent fascistiska krafter inom Europa. Deras inflytande har inte stannat vid gator och torg, utan har tagit sig in i parlament, regeringar och till och med EU:s lagstiftande institutioner. Detta utgör ett direkt hot mot demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheter som vi inom den fackliga rörelsen i generationer kämpat för.

När dessa krafter sprider budskap om exkludering, nationalism och arbetstagare ställs mot arbetstagare, undermineras den europeiska sammanhållningen. Och de angriper fackets existensberättigande och i förlängningen själva idén om solidaritet som bärande kraft. Här måste den svenska och europeiska fackföreningsrörelsen vara mycket tydlig: att aldrig kompromissa med demokratin, mänskliga rättigheter och fackliga fri- och rättigheter.

Att motarbeta högerextremism är därför en demokratisk och facklig ödesfråga – och borde vara en huvuduppgift för facken. EESK har här en unik roll, eftersom kommittén kan fungera som en motvikt till krafter som vill splittra, att driva på för politik som bygger på inkludering, solidaritet och rättvisa, och visa att ett Europa byggt på demokratiska värderingar alltid är starkare än ett Europa som präglas av rädsla och hat.

Trump, USA och det globala skiftet

Som om de interna utmaningarna inte varit nog har EU under detta decennium också påverkats av förändringar i den transatlantiska relationen. USA:s politik under Trump och hans återkomst till makten har skakat den världsordning som präglat Europas säkerhetspolitiska och ekonomiska relationer i decennier. För oss inom i facket innebär detta en dubbel utmaning.

Dels riskerar internationella handelsrelationer och klimatsamarbeten att försvagas när USA ifrågasätter multilaterala institutioner. Dels påverkas den globala fackliga agendan negativt när mänskliga rättigheter och arbetsrätt ses som hinder för konkurrenskraft. EU måste i detta läge stå stadigt och bygga allianser med andra demokratiska krafter. För fackföreningsrörelsen betyder det att vi stärker vår egen röst inom EU, för att EU globalt ska kunna försvara arbetstagares rättigheter, rättvisa handelsvillkor och internationell solidaritet.

En personlig slutsats

Tio år i EESK har lärt mig tålamod. Beslutsprocesserna i EU är ofta långsamma. De bygger på dialog och kompromiss. Och det är just i mötet mellan olika röster – arbetstagare, arbetsgivare och civilsamhälle – som EU blir starkt.

Jag lämnar uppdraget med en känsla av stolthet men också ödmjukhet inför det som återstår. Europas framtid avgörs inte bara i rådet och parlamentet, utan också av hur väl vi lyckas stå emot extrema krafter, skapa tillit mellan människor, förvalta solidariteten mellan länder och säkerställa att den gröna och digitala omställningen blir rättvis. Mitt fackliga uppdrag i EESK har övertygat mig om en sak: Europa kan bara byggas om vi gör det tillsammans, och om arbetstagares röster förblir en självklar del av framtidens EU.

Tre råd till den svenska fackliga rörelsen

Det vore tjänstefel att inte använda den långa erfarenheten i EESK till att dra några viktiga lärdomar och ge råd till oss i den svenska fackliga rörelsen:

Se EESK som en strategisk arena – Kommittén är en av få institutioner där civilsamhällets och arbetsmarknadens parter direkt kan påverka EU-politiken innan lagstiftning formas. Svenska fack bör använda detta fönster för att tidigt driva frågor som rör goda arbetsvillkor och social trygghet och kampen mot auktoritära krafter, både inom EU och globalt.

Bygg allianser över gränserna – Den svenska modellen är stark, men den hotas om inte liknande värden delas brett i Europa. Genom EESK kan svenska fackliga röster knyta kontakter, skapa gemensamma ståndpunkter och stå emot högerextremism och odemokratiska krafter, oavsett om de tar plats i Bryssel, Washington eller på andra håll i världen.

Lyft fram de svenska erfarenheterna och förklara den svenska partsmodellen – Sverige kan genom kommittén visa att kollektivavtal och partsmodellen fungerar väl även i ett modernt EU. Genom att dela våra erfarenheter kan vi påverka utvecklingen av den europeiska arbetsmarknaden och samtidigt försvara vår egen modell mot både ekonomiska påtryckningar och politiska krafter som vill försvaga demokratin och solidariteten.

Berivan Öngörur
Gästkrönikör 
TCO-representant i EESK