Debatt: Islands folkomröstning vägen till enat Norden

På lördag den 29 augusti röstar islänningarna om att återuppta förhandlingarna om medlemskap i EU. Om förhandlingarna leder fram till ett avtal ska medlemskapet prövas i en andra folkomröstning. Det är Islands beslut men perspektivet är större än det isländska. 

Ett ja kan förändra hela Nordens ställning i Europa. Med Island som medlem skulle fyra av fem nordiska länder tillhöra EU. Som medlem skulle Island ta steget från att vara ett litet land på en ö i Nordatlanten till att bli en aktör mitt i det europeiska beslutsfattandet.

Island skulle få rösträtt och representation i de institutioner vars beslut landet redan i stor utsträckning följer genom EES. Landet skulle få sex platser i Europaparlamentet – lika många som Cypern, Luxemburg och Malta, nästan lika många som Estlands sju och nästan hälften av Danmarks eller Finlands femton. Det skulle ge Island ett i förhållande till folkmängden betydande inflytande och stärka Nordens samlade röst.

Ett isländskt medlemskap skulle också förändra förutsättningarna för den norska EU-debatten. Norges utanförskap skulle bli både tydligare och ensammare. Samtidigt skulle norrmännen kunna se vilket inflytande de nordiska länderna gemensamt kan utöva i frågor som är viktiga för hela Norden – och i särskilt hög grad för Norge.

När Norge folkomröstade om medlemskap 1994 såg Europa annorlunda ut. Rysslands krig mot Ukraina och angreppen i gråzonen mot europeiska samhällen har förändrat allt och gjort Norden mer utsatt. De nordiska länderna har därför förenats i Nato. Gränserna mellan försvar, ekonomi, energi och säkerhet har blivit allt mindre tydliga och gör EU till en viktig säkerhetspolitisk aktör.

Därtill kommer den opålitlighet som präglar USA under Donald Trump. Hans krav på Grönland visar att inte ens territorier i Nordatlanten kan tas för givna. Osäkerheten om USA gör det än viktigare att Nato får en stark europeisk pelare och att Europa kan ta större ansvar för Arktis och Nordatlanten.

Norge följer genom EES redan stora delar av EU:s lagstiftning utan att delta när besluten fattas. Landet står utanför det samlade beslutsfattandet om EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Det drabbar norska intressen och försvagar Nordens möjligheter att agera gemensamt.

Om Island väljer medlemskap blir denna ordning än mer otillfredsställande för Norge. Landet skulle förbli djupt integrerat med EU men stå utanför när unionen fattar beslut om den inre marknaden, energi, sanktionerna mot Ryssland, stödet till Ukraina, försvarsindustrin och skyddet av kritisk infrastruktur. Norge skulle heller inte kunna påverka EU:s politik för Arktis och den gemensamma säkerhetspolitiken. Till skillnad från Island vars intressen är stora i dessa frågor skulle man inte delta i de beslut som formar villkoren för fisket och handeln med fisk. 

Ett norskt medlemskap skulle däremot ge Norden helt nya möjligheter. Samtliga fem nordiska stater skulle kunna agera fullt ut inom både EU och Nato. Tillsammans med de baltiska länderna skulle vi kunna forma en stark nordeuropeisk kraft för rymdfrågor, forskning, den inre marknaden, frihandel, konkurrenskraft, miljö, stöd till Ukraina och gemensam säkerhet.

EU skulle få en sammanhängande nordlig dimension från Finlands gräns mot Ryssland, genom Skandinavien och vidare över Nordatlanten. Norge och Island skulle ge unionen större tyngd i Arktis, bättre förutsättningar att skydda sjöfart, hamnar, energianläggningar och undervattenskablar samt starkare förbindelser med Storbritannien, Kanada och USA.

Med Norge som medlem skulle Europas energisäkerhet stärkas samtidigt som Norge därmed skulle få en stark röst i europeisk energipolitik. Norsk vattenkraft, gasproduktion, havsteknik och råvarukompetens skulle bli en del av unionens strategiska styrka. Island skulle tillföra geotermisk energi, havskunnande och ett avgörande strategiskt läge.

Fisket, jordbruket och förvaltningen av naturresurserna skulle bli viktiga förhandlingsfrågor för både Island och Norge. Men var och en av dessa frågor och många andra vilar i dag på de allt starkare gemensamma intressen som präglar Norden i en allt svårare värld. De är i dag enklare att förhandla om än de en gång var på 1990-talet

Det är islänningarna som beslutar om den första dörren ska öppnas. Om Island går vidare mot medlemskap kan den norska debatten få ny kraft. Då öppnas möjligheten till något som länge har saknats: ett Norden förenat i både EU och Nato, med förmåga att ta ett ledande ansvar för Europas frihet, säkerhet och ekonomiska styrka.

Gunnar Hökmark
Ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M).