Kina, Ukraina, budgeten: EU:s tre stora höstprövningar

Vid EU-toppmötet i juni enades medlemsländernas högsta politiska ledare om en gemensam linje i frågan om Kinas stora handelsöverskott. Kina exporterar varje dag varor till EU-länderna för en miljard euro mer än vad landet importerar från EU, en ekvation som är ohållbar enligt EU.

EU har två övergripande mål. Dels att europeiska företag ska få bättre tillgång till den kinesiska marknaden, dels att få ned den kinesiska exporten till EU. EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič väntas i början av nästa månad åka till Kina för att sondera möjligheterna att nå någon form av uppgörelse. Utfallet av hans möte blir underlag till EU:s ordinarie hösttoppmöte i mitten av oktober.

Det finns diskussioner om att man bör ta fram nya verktyg för att hantera situationen. Sedan tidigare finns redan det så kallade antitvångsinstrumentet som kan användas i situationer då handeln "beväpnas" av länder utanför unionen. Det verktyget har dock aldrig använts även om krav från bland annat EU-parlamentet väckts i samband med USA:s många tullutspel mot medlemsländerna

Förhoppningen är att den nya enigheten inom EU ska kunna öka trycket på Kina.

Barometer för utvidgningsvilja
Hösten kan även bli en barometer för hur stor viljan är i EU-länderna för ytterligare utvidgning. Det kandidatland som nått längst, Montenegro, hoppas kunna gå med 2028 och arbetet med ett anslutningsavtal har inletts. Albanien har öppnat alla så kallade förhandlingskapitel men rabaldret kring den så kallade Flamingorevolutionen väntas sätta den demokratiska utvecklingen – ett krav för EU-inträde – på prov.

Frågan är också om ytterligare förhandlingskapitel med Ukraina och Moldavien kan öppnas. Sverige driver på för att alla kapitel ska öppnas. Tidigare bromsade Ungern helt de formella stegen i Ukrainas medlemskapsansträngningar. Nu har landet en ny pro-europeisk regering men det finns signaler om att den anser att processen för Ukraina går för snabbt fram.

I slutet av september väntas kommissionen presentera en genomgång av utvidgningen och vad som krävs för att komma framåt, både för kandidatländerna och de reformer som måste ske inom EU. En viktig fråga där är hur man undviker att nya medlemsländer gör en demokratisk tillbakagång liksom Ungern och Polen tidigare gjort om de kommer med i EU. Utvidgningen kommer upp på ett EU-toppmöte på tyskt initiativ.

Ukraina behöver mer pengar
EU har gett Ukraina ett lån på totalt 90 miljarder euro för 2026–2027. De pengarna kommer inte att täcka landets finansieringsbehov nästa år. Hur stort det behovet är meddelas inom kort då Internationella valutafonden IMF kommer med sin rapport. För att täcka det behovet finns tre alternativa lösningar: ett nytt gemensamt EU-lån, att EU-länderna var för sig ger Ukraina lån eller att använda de frysta ryska tillgångarna som uppgår till över 200 miljarder euro. Sverige driver på för det tredje alternativet och kommissionen ska enligt uppgift ha börjat skissa upp lösningar på hur det kan göras. Belgien, där största delen av de ryska statstillgångarna finns, har varit tydligt emot användning av pengarna men även andra EU-länder som hyser frysta ryska tillgångar har varit kritiska.

Samtidigt pågår arbetet med nya sanktioner mot Ryssland. Arbetet med att ta fram senaste sanktionspaketet – det 21:a som godkändes i juli – har beskrivits som "traumatiskt", där Grekland kritiserats för att i praktiken hålla tidigare sanktionspaket som gisslan för att skydda ett grekiskt företags ryska gasaffärer. Mot bakgrund av detta överväger man att istället dela upp sanktionspaketen i mindre delar så att detta inte ska kunna ske igen.

Hur hantera nya vänner
Kanadas regering under premiärminister Mark Carney söker i ljuset av grannlandet USA:s alltmer oberäkneliga politik sig närmare EU. Landet blev det första utanför unionen att ansluta sig till EU:s försvarssamarbetssatsning Safe. Carney har talat om att Kanada söker en "unik allians" med EU. Detta har väckt en diskussion i unionen om hur nära man kan samarbeta med så kallade tredje länder som av olika skäl inte kan bli medlemmar. EU-fördraget säger att bara europeiska länder kan gå med. En utgångspunkt i en sådan diskussion kan vara de principer som togs fram i samband med att Storbritannien lämnade EU. I veckan håller den kanadensiska premiärministern tal i Europaparlamentet för första gången och ett toppmöte mellan EU och Kanada är planerat till slutet av oktober.

Ny kamp om klimatet
I december i fjol enades EU-länderna och EU-parlamentet om unionens klimatmål till 2040 då nettoutsläppen av växthusgaser ska minskas med 90 procent till 2040, jämfört med 1990 års nivåer. Av dessa 90 procent ska 85 procent av minskningarna ske inom EU, resterande 5 procent kan medlemsländerna räkna in utsläppsminskningar från klimatprojekt i länder utanför unionen. Det finns dock en konflikt om hur detta ska tolkas.

EU:s klimatpolitik vilar på tre ben: utsläppsrätterna som styr utsläppen från bland annat stora industrianläggningar (ETS), nationella mål som omfattar bland annat jordbruk och transport (ESR) och slutligen inlagring av koldioxid i skog och mark (LULUCF). EU-kommissionen släppte redan före sommaren sitt förslag på uppdaterade regler för utsläppsrätterna, ett förslag som gick emot Sveriges och några andra medlemsländers linje. Dessa länder vill behålla ett strikt regelverk.

Förslag till de två andra delarna, de nationella målen och inlagringen, väntas först i november.

Pengarna, pengarna, pengarna
Höstens största fråga är dock alltjämt nästa flerårsbudget som ska sätta ramarna för unionens inkomster och utgifter mellan 2028–2034. Det irländska ordförandeskapet leder just nu samtalen och väntas snart lägga fram ett nytt förhandlingsunderlag för EU-ländernas ledare att ta ställning till. Medlingsrollen tas vid EU-toppmötet i mitten av oktober över av Europeiska rådets ordförande António Costa. Han har planerat in ytterligare ett toppmöte i november inför vad han hoppas ska bli det avgörande EU-toppmötet i december. Hans mål är att nå en uppgörelse på stats- och regeringschefsnivå i år. Formellt för att all angränsande lagstiftning ska hinna bli klar till 2028. Informellt för att undvika nästa års många viktiga val i medlemsländer som Frankrike, Polen och Italien. Om Costas tidsplan håller är dock högst oklart.

När den förra flerårsbudgeten förhandlades fram 2020 stängdes i praktiken ledarna in i fyra dagar och två nätter innan de nådde en överenskommelse.

Balansen att hantera är att EU fått mer i uppdrag av medlemsländerna att utföra samtidigt som många medlemsländer har ansträngda statsfinanser.