Debatt: Stora behov och möjligheter för EU och Sverige att odla mer protein

Livsmedelssjälvförsörjningen i EU måste öka. Framför allt av proteiner, som är viktiga för både människor och djur. EU är i dagsläget en nettoimportör av foderprotein, som sojabönor och sojamjöl. 75 procent av våra behov av växter med hög proteinhalt importeras. Det skapar stora sårbarheter i livsmedelssystemet, driver avskogning och andra miljöproblem i tredje land och skapar en utsatthet för det europeiska lantbruket.

Minska sårbarheten

Att vara så pass importberoende av en så strategisk insatsvara, speciellt sett i ljuset av den otroligt instabila omvärld vi lever i, är oroväckande. Därför bestämde jag mig att göra något åt saken. Under året har jag varit rapportör och huvudförhandlare för Europas nya proteinstrategi. Syftet? Att minska sårbarheten, skala upp produktionen av protein i Europa och förbättra förutsättningarna för framtidens hållbara jordbruk. Något som blir allt viktigare.

Jag har rest runt i Sverige för att lyssna och lära om nya tekniker och nya sätt att framställa protein. Att öka produktionen av protein i Europa, och minska mängden av importerat protein med hög miljöpåverkan, gör vi genom att främja utvecklingen av nya proteinkällor, produktionsmetoder och tekniker. 

Men det krävs också livskraftiga företag, bättre förutsättningar och kunskapsspridning. Många lantbrukare har odlat proteingrödor i decennier, medan många aldrig gjort det. Därför behövs mer kunskapsspridning mellan lantbrukare och från rådgivare till lantbrukare.

Nya växtförädlingstekniker

Tack vare alla besök har vi en rapport som lyfter fram stora satsningar på förbättrat plantmaterial. Något som kan uppnås via nya växtförädlingstekniker, som gensaxen, åtgärder för effektivare och enklare godkännande för nya livsmedel, behovet av fodertillsatser som minskar utsläpp och ökar proteinupptag, bättre villkor för sidoströmmar från industrin, exempelvis för biobränslen, vilket ökar lönsamheten i odlingen.

En framtida proteinkälla med stor potential är vidareförädling av vanligt gräs. Under arbetet med strategin besökte jag bland annat Sötåsens naturbruksgymnasium. Där pågår ett pilotprojekt för att kunna utvinna högvärdigt proteinmjöl från vallodling, med biogas och biokol som restprodukter. Förutom detta är det positivt för den biologiska mångfalden samt markens välmående att bryta en allt för ofta ensidig växtföljd med en flerårig vallodling.

Om detta skalas upp och blir ekonomiskt gångbart kan till exempel grisproducenter snart fodra sina djur med proteinmjöl från egna vallodlingar, samtidigt som de producerar energi och förbättrar tillståndet på sina marker, i stället för att köpa in soja från Brasilien. En riktig win-win.

Framtidens mat

Framtidens mat kan innehålla nya typer av protein, som kommer i många olika former. I Sverige kan det till exempel handla om odling av sjöpung, vilken odlas utanför västkusten med en positiv klimat- och miljöpåverkan, högt proteininnehåll och god smak. Det kan också handla om vidareförädling av ärtprotein, som är en gröda som är viktig i växtföljden. Detta då den skapar en större mångfald och har positiva påverkan på markhälsan, samtidigt som växtbaserade protein har en lägre klimatpåverkan. Sådana projekt pågår överallt i Europa och det är oerhört positivt.

I dagsläget dammsuger dessutom enorma industritrålare Östersjön på strömming, som sedan mals ner och blir till fiskfoder. Det är helt sjukt. Vi borde i stället producera högkvalitativt foder från, exempelvis, odlade insekter och mata fiskar med.

Det finns många möjligheter att öka självförsörjningen av protein i EU. Det gäller bara att vi vågar utforska dem. Men en sak är säker, det måste ske nu.

Emma Wiesner (C)
Europaparlamentariker

/EU-parlamentet antog på torsdagen med rösterna 305 för, 129 mot och 69 som avstod rapporten om proteinproduktion i EU, red. anm.