Läsartext: Felaktiga påståenden om regeringens högskolepolitik

Maria Noleryd skriver den 24/3 på Europaportalen om det nya kvalitetsutvärderingssystemet. Hon konstaterar att kvalitén på den svenska högskolan är en i hög grad europeisk fråga. Om detta är vi fullkomligt eniga.

Faktum är att den här regeringen kanske har gjort mer än någon tidigvarande för att betona vikten av internationalisering i den högre utbildningen. I den proposition som kom 2008, Gränslös kunskap- högskolan i globaliseringens tid lade vi fram förslag för ökad student- och lärarrörlighet, gemensamma examina, marknadsföring och information om svensk högre utbildning, förslag för att underlätta tillträde till arbetsmarknaden för personer med utländsk utbildning, med mera.

Behovet av att betrakta utbildningsfrågorna i ett större, globalt perspektiv löper som en röd tråd igenom regeringens politik. Därför är det också viktigt att få fram korrekt information om hur det nya kvalitetssystemet påverkar våra europeiska samarbeten.

För det första är kvalitetspropositionens förslag helt och hållet förenliga med Bolognaprocessen. Kvalitetssäkring har varit en del av Bolognaprocessens kärna ända från processens början. I Bolognaprocessen har så kallade förväntade studieresultat blivit ett av de mest centrala instrumenten för jämförbarhet, erkännande och kvalitetssäkring av högre utbildning. Förväntade studieresultat innebär att kvalitetssäkringssystemen fokuserar på vilka kunskaper, färdigheter, förmågor och förhållningssätt en student förväntas ha efter att ha avslutat en viss utbildningsnivå, snarare än på utbildningens innehåll och upplägg. Detta ligger väl i linje med det nya kvalitetsutvärderingssystemet.

För det andra är propositionens förslag helt förenliga med stadgarna för ENQA (European Association for Quality Assurance in Higher Education). ENQA är en förening som ackrediterar organ för kvalitetsutvärdering på nationell nivå. Enligt deras riktlinjer kan bara de organ som kan fatta beslut i sin verksamhet oberoende av statlig styrning bli medlemmar. Detta uppfyller Högskoleverket då regeringen inte blandar sig i verkets tillsyn.

I sin rapport inför det senaste ministermötet, 11–12 mars i år uttrycker ENQA stor respekt för en tillämpning av riktlinjerna med hänsyn till nationella system och lagstiftning. Under ministermötet betonades denna inställning ytterligare. Det finns inget skäl att tro att HSV inte fortsättningsvis skulle kunna vara medlemmar i ENQA.

Men det Maria Noleryd skjuter in sig på är att HSV inte återfinns i ett register som kallas för EQAR. Och här bli resonemanget lite märkligt. För Noleryd antyder att anledningen till att HSV inte finns med där skulle vara våra meningsskiljaktigheter med HSV om kvalitetspropositionens utformning. För det första har HSV aldrig ansökt om medlemskap i EQAR, varken under den här regeringen eller någon annan. Och för det andra så presenterades propositionen för fyra dagar sedan. Hur skulle den ha spelat in?

Det har spekulerats friskt om kvalitetspropositionen, kanske framförallt innan den presenterades men i viss mån även efter. Jag tror att det är viktigt att lägga fram fakta på bordet. Och en sak är säker: det behövs en hel rad åtgärder för att fortsätta förstärka kvalitén på svensk högre utbildning, varav ekonomiska morötter av det slag som introduceras i propositionen är en. Arbetet med att skapa en svensk högskola i världsklass måste fortsätta.