Förtroendet för blockering av barnpornografi är på väg att undergrävas, eftersom många andra intressegrupper också vill förmå internetleverantörer att blockera även annat material, skriver organisationen ECPAT i en debattartikel på Europaportalen.

Det har ECPAT rätt i. De stora film- och skivbolagen vill blockera sajter som The Pirate Bay. Flera europeiska länder, som till exempel Italien, blockerar utländska pokersajter. Litauen antog nyligen en lag som gör det olagligt att uttrycka sig positivt om homosexualitet. I Polen får man inte informera om vart polska kvinnor kan vända sig för att göra säkra och lagliga aborter utomlands.

Accepterar man censur i form av blockering på internet för något ändamål, kommer den ofrånkomligen att sprida sig även till andra områden. Därför är Piratpartiet motståndare till att införa blockering på internet.

Exakt vad som myndigheter och intressegrupper vill blockera varierar från land till land. Men precis som ECPAT skriver, är det många som vill vara med och blockera, om samhället väl accepterar principen om censur på nätet. Öppnar man dammluckorna kommer en våg av nya censurkrav. Och har man väl accepterat principen på ett område, blir det väldigt svårt att argumentera mot censur av annat material som också bedöms som olagligt eller olämpligt.

I alla länder är det barnpornografin som används som murbräcka för att introducera blockering av sajter på nätet. Det är naturligt, eftersom alla är emot sexuella kränkningar av barn, och finner tanken på bilder som dokumenterar övergreppen motbjudande. Det är också olagligt i alla länder. Finns det något område där många kan tänka sig sig censur är det just när det gäller bilder på övergrepp mot barn.

Alla, inklusive Piratpartiet, stödjer förbudet mot att sprida sådana bilder. Men vi är ändå inte beredda att acceptera att myndigheter eller intresseorganisationer får rätten att blockera sajter på internet utan rättegång. Censur är inte rätt lösning på problemet.

Finns det sajter som sprider olagligt material – det må vara bilder på övergrepp mot barn, uppvigling till terroristbrott eller olagliga kreditupplysningar om privatpersoner – då ska sajterna stängas ner och de ansvariga ska ställas till svars i en domstol. Att bara blockera sajterna genom ett myndighetsbeslut är inte ett alternativ.

I Sverige och övriga Norden blockeras barnpornografi sedan flera år tillbaka, konstaterar ECPAT. Den svenska blockeringen genomförs av Rikskriminalpolisen i ett "frivilligt" samarbete med Internetleverantörer som tillsammans står för 80-90 procent av marknaden. Samarbetet tog ECPAT initiativ till 2005.

Den svenska blockeringen visar varför den här sortens censur är olämplig och inte fungerar.

För det första är den helt ineffektiv. Precis som ECPAT skriver, är blockeringen lätt att gå runt för den som har viss datorvana. Det räcker med att googla i ett par minuter för att ta reda på hur man tar sig runt den DNS-blockering som används.

Om det faktiskt vore så att sajterna på den svenska blockeringslistan innehöll verkliga bilder på sexuella övergrepp mot barn, då skulle det vara en skymf mot offren att Rikskriminalen bara nöjde sig med en blockering som vem som helst som kan ta sig runt om han verkligen vill.

Men när Rikskriminalpolisens hemliga spärrlista har läckt ut på nätet, vilket den gjorde 2007, visar det sig att de allra flesta sajterna inte alls innhåller några olagliga bilder på övergrepp mot barn. Det är det andra problemet, som gäller för alla former av censur.

Eftersom listan är hemlig (för att den inte ska kunna användas som en guide för den som faktiskt är ute efter det censurerade materialet) finns det ingen kontroll av vilka sajter som hamnar på listan.

Sajten koreabonsai.com , som är och alltid har varit en helt legitim sida om odling av bonsai-träd, låg under många år med på den svenska barnpornografilistan. Ingen verkar kunna svara på hur den hamnade där till att börja med, men eftersom det inte finns någon kontroll när en sajt väl har utpekats, blev den i alla fall blockerad under flera år.

De flesta andra sajterna som fanns med på den läckta svenska censurlistan var helt vanliga porrsajter med vuxenporr. Det vanligaste ursprungslandet var USA, som har mycket stränga regler om att den som producerar eller sprider pornografi måste ha dokumentation på att modellerna är över 18 år. ("U.S. Code Title 18, section 2257 compliance "). Hade det rört sig om sajter i USA som faktiskt spred riktiga bilder på övergrepp mot barn hade det räckt med ett mejl till den amerikanska polisen för att få sajten nerstängd.

Men istället för att kontakta myndigheterna i USA för var och en av de amerikanska sajterna, har Rikskriminalpolisen valt att bara lägga in sajten i blockeringslistan. Det illustrerar det tredje problemet med blockering av misstänkta barnpornografisajter.

Om det nu ändå var så att någon av sajterna faktiskt innehöll riktigt olagligt material, då hade det varit mycket bättre om den svenska polisen kontaktat sina kollegor i det aktuella landet och bett dem utreda sajten, och ta ner den och ställa de skyldiga till svars om den faktiskt var olaglig. Att sopa problemet under mattan genom att blockera sajten ökar risken för att inga ytterligare åtgärder vidtas.

Men den fjärde och huvudsakliga invändningen är ändå den som ECPAT själv tar upp i sin debattartikel. Accepterar man censur som princip, kommer censuren ofrånkomligen utvidgas till fler områden med tiden.

Vi har redan sett precis det med de nordiska barnpornografilistorna. I Finland blev en sajt som kritiserade censurlistan själv uppsatt på listan. Så brukar det i och för sig fungera i de flesta länder som har censur. I Danmark är The Pirate Bay blockerat, och även i Sverige gjordes ett försök 2008 att blockera The Pirate Bay med hänvisning till anklagelser om barnporr. (Det försöket avstyrdes genom att bloggare uppmärksammade vad som var på gång, så att polisen drog tillbaks den nya blockeringslistan.)

ECPAT ska ha en eloge för att de erkänner problemet med ändamålsglidning av censuren och uppmärksammar det. Jag känner stor sympati för deras vädjan till andra aktörer att inte verka för att blockeringen utvidgas till fler områden.

Tyvärr kommer ECPATs vädjan för sent, och skulle antagligen inte ha hjälpt ändå. EU-kommissionen, under ledning av Sveriges kommissionär Cecilia Malmström, undersöker som bäst möjligheten att stänga av IP-adressen för olagliga sajter utanför Europa, utan någon begränsning till just barnpornografi.

Anden är ur flaskan. Ändamålsglidningen är redan här, och några "garantier" för att stoppa den hjälper inte.

Erfarenheterna från den svenska modellen för blockering av barnpornografi visar att metoden inte fungerar. Den är ineffektiv, rättsosäker och sopar problemet under mattan. Dessutom leder den ofrånkomligen till krav på mera censur.

Censur och blockering utan domstolsbeslut hör inte hemma i ett öppet samhälle. Kampen mot sexuella övergrepp mot barn måste föras med andra metoder, som är både effektiva och rättssäkra. Lösningen är inte högteknologisk blockering, utan gammaldags hederligt polisarbete när det dyker upp material som bevisligen är olagligt.