Det har skurit sig mellan högern och socialdemokratin i EU-parlamentet i synen på hur Europa skall komma på fötter igen. Dels har högern svårt att acceptera det långsiktiga perspektiv som vi menar måste finnas i varje trovärdig ekonomisk strategi. Dels visar högern upp en total ovilja att diskutera något annat än anorektiska bantningar när offentlig sektor kommer på tal. Den resolution som röstades igår var ett ambitiöst socialdemokratiskt initiativ att skapa långsiktigt hållbara offentliga finanser som sköts i sank av en höger som nu ser chansen att utnyttja krisen till att nedmontera välfärden.
Vi har svårt att se den påstådda briljansen i Hökmarks 2010-strategi. Det finns många pusselbitar som inte riktigt hänger ihop, men låt oss summera det hela i fem nyckelpunkter.
För det första vänder vi oss emot idén att lägga EU 2020-strategin åt sidan och ersätta den med ett kortsiktigt åtgärdspaket. Det går inte att bara fokusera på vad som skall göras under de närmaste åren. En framgångsrik ekonomisk politik måste väva samman det korta och långa perspektivet till en enhetlig utvecklingsplan. De åtgärder som planeras på kort sikt måste passa ihop med den utvecklingsmodell som skall fungera på lång sikt. Den som följt med i EU 2020-debatten har tydligt sett att tyngdpunkten – såväl i kommissionens initiativdokument som i ett mycket stort antal väl genomtänkta inlägg – ligger just på att de omedelbara krisåtgärderna åste etablera en stabil grund för en långsiktigt hållbar utveckling.
För det andra är det inte trovärdigt att hävda att drastiska nedskärningar i välfärdssystemen skulle kunna gå hand i hand med återhämtning och tillväxt. Vad sådana åtgärder leder till är i själva verket att tillväxten kvävs och att arbetslösheten stiger till skyhöga nivåer. Den borgerliga krishanteringen i Sverige under de tre regeringsinnehaven är ett bra exempel på detta. Vid alla tre tillfällena har nedskärningsfilosofin resulterat i negativ tillväxt och skenande arbetslöshet. Vi är de första att tydligt peka på att ett flertal EU-länder måste skapa ordning och reda i statsfinanserna, men detta måste göras genom balanserade åtgärder som inte sätter återhämtningen på spel. Drastiska nedskärningar som kväver tillväxten ger bara ännu sämre statsfinanser och en ännu djupare kris. Vi är även de första att betona vikten av att agera i ett tidigt skede. Det är i stort sett alltid bättre att snabbt ta kontroll över problematiska statsfinanser - innan utvecklingen går för långt. Grekland är ett bra exempel på detta.
För det tredje är det mycket problematiskt att Hökmark nu tycks vilja hejda de nödvändiga reformerna vad gäller tillsyn och reglering av finansmarknaderna. Överdrivet risktagande och ohållbara affärsmodeller i finanssektorn var ju vad som utlöste krisen. Att statsfinanserna urgröpts på många håll har ju till stor del att göra med att regeringarna tvingats lägga hundratals miljarder på att rädda fallerande banker. Att då välja att avstå från reformer som skulle skapa sundare risknivåer och kraftigt reducera riskerna för framtida bankhaverier vore ett märkligt steg att ta. Bristfälligt reglerade marknader är möjligen lönsamma i Hökmarks kortsiktiga perspektiv, men på längre sikt är de oerhört kostsamma för samhället.
För det fjärde förstår vi inte varför Hökmark helt väljer att utelämna omställningen till en grön ekonomi i sin 2010-strategi. För oss måste den omställningen vara en helt central beståndsdel i varje strategisk plan. En plan utan det hållbarhetsperspektivet kan inte fungera på lång sikt. Dels är det mycket viktigt att säkerställa att krishanteringen inte sätter denna omställning på spel. Dels anser vi att välriktade investeringar inom den gröna sektorn är ett både nödvändigt och alldeles utmärkt sätt att skapa framtidens jobb. Vi vill satsa offensivt på miljövänlig infrastruktur, klimatsmart teknologi och energieffektiva bostäder.
För det femte saknar vi helt det sociala perspektivet i Hökmarks och högerns tankegångar. Att det faktiskt är riktiga människor som skulle tvingas gå från offentlig sektor och att det faktiskt finns riktiga människor bakom arbetslöshetssiffrorna är ingenting som verkar bekymra dem. Vi kan inte acceptera ett sådant synsätt. Medmänsklighet och social trygghet är en förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling. Att bryskt kasta ut ett stort antal människor i utanförskap skulle vara katastrofalt för både återhämtning och tillväxt.
Sammantaget har vi inte bara svårt att se logiken i Hökmarks 2010-strategi. Vi anser dessutom att det finns betydande risker med att på det sättet snäva in tidsperspektivet. Typiskt för svaga samhällsbyggen är att kortsiktiga akutåtgärder tillåts dominera på det långsiktiga tänkandets bekostnad. Ett plotter av ogenomtänkta snabblösningar hindrar utvecklingen på lång sikt. Vi anser att det är oerhört viktigt att Europa undviker att gå i den fällan. Därför måste det korta och det långa tidsperspektivet integreras i en stark EU 2020-strategi.
