Joe McNamee, ursprungligen från den lilla byn Ballyhean, belägen nästan så långt västerut man kan komma på Irland, är ensam på kontoret på Rue Montoyer. Men det beror inte på att hela Bryssel tagit sommarledigt: han är alltid ensam. EDRI, European Digital Rights, grundades 2002 och drivs av Joe McNamee sedan snart ett år tillbaka. Tidigare arbetade han för en konsultfirma där han bland annat skrev tre rapporter om telekomfrågor på uppdrag av EU-kommissionen.

Europaportalen träffar honom för att tala om ett kontroversiellt ämne: internetblockering. Närmare en bestämt en del av det första förslaget Cecilia Malmström lade fram som ny EU-kommissionär: blockering av sidor med barnpornografiskt material.

– Det är en perfekt storm på väg mot Cecilia Malmström, säger Joe McNamee i ett kalt och föga inbjudande litet rum intill hans kontor på fjärde våningen.

Och det har stormat kring Cecilia Malmströms förslag. Det innehåller flera åtgärder för att stoppa spridningen av barnpornografiskt material, men kritiken har riktats mot den del som ålägger EU:s medlemsländer att blockera hemsidor. Det är ett system som redan finns i bland annat Sverige, Storbritannien och Danmark. Polisen tar fram en lista på hemsidor som internetoperatörerna sedan frivilligt blockerar. Tanken är att alla medlemsländer ska införa det. Polisen i Sverige hänvisar på sin hemsida statistik som visar att de blockerade sidorna får upp till 50 000 träffar per dag.

– Det är intressant att du tar upp det. Till och med kommissionärens kabinett har sagt att de vet att det är nonsens. De använde det inte heller i sitt förslag till direktiv, vilket hedrar Malmström, säger Joe McNamee.

Ingen vet nämligen hur många av de påstådda 50 000 träffarna som kommer från riktiga människor. I själva verket finns det mycket lite statistik på hur omfattande problemet är. EU-kommissionen skrev själv i sin utvärdering (pdf) av förslaget till direktiv i mars 2009 att ”det fattas korrekt och tillförlitlig statistik på fenomenet, på grund av skillnader i definitioner av sexuellt utnyttjande av barn, underrapportering från offren och inadekvata datainsamlingsmekanismer”.

Inte heller vet man med säkerhet var sajterna med finns. Merparten av materialet tror man överförs mellan säljare och kunder via så kallad peer-to-peer-teknik, det vill säga inte på det öppna nätet. Men den blockeringslista som de danska myndigheterna använder tyder på att en majoritet av sajterna finns i USA. Där kan de dock ligga kvar på nätet under flera månader, trots anmälningar.

– Varför tas inte sajterna ner där? Vi vet inte. Var stannar de här rapporterna om att sidorna finns? Är det på lokal nivå eller federal? Vi vet inte, det har inte gjorts någon undersökning på det, säger Joe McNamee frustrerat.

Han skulle hellre se att EU-kommissionen och medlemsländerna lade ner resurser på att utreda dessa saker så att de ansvariga för sidorna kan hittas och straffas. På så sätt skulle fler barn räddas än om man bara blockerar sajterna och låter de ligga kvar, menar han. Falska bankhemsidor som försöker lura människor att föra över pengar tas ner inom några timmar. Det borde kunna ske med sajter som innehåller barnpornografi också, menar han.

Cecilia Malmström menar ju att man ska göra både och, att blockering inte utesluter att man också stänger ner sajterna.

Joe McNamee räknar upp en mängd konventioner och deklarationer som är tänkta att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn.

– Det finns hur många överenskommelser som helst men det händer inget. Att blockera sajter är bara ett sätt att sopa problemet under mattan, säger han.

En annan farhåga med förslaget är risken för så kallad ”mission creep”, det vill säga att användandet av blockering kan sprida sig till andra områden. Det har Cecilia Malmström tillbakavisat kraftigt. Kommissionens förslag handlar endast och enbart om barnpornografi, försäkrar hon. Men Joe McNamee menar att kommissionens trovärdighet när det kommer till att kritisera blockering av andra sidor är obefintlig.

– Med hennes förslag legitimerar hon blockering av andra sajter. Jag har inte sett någon intention att hon vill stoppa den utvecklingen. Tvärtom. I en intervju i tyska dagstidningen FAZ sa hon att hon mycket väl kunde tänka sig att medlemsländerna kommer att börja använda sig av allt effektivare metoder för att blockera hemsidor än de som finns nu.

För en vecka sedan kom, enligt blockeringskritikerna, ett tydligt tecken på det. I Paris ålade en domstol Frankrikes internetoperatörer att på varje möjligt sätt blockera en illegal spelsajt. Journalisten Boris Manenti på den ansedda socialdemokratiska tidskriften Le Nouvel Observateur kommenterade domen: ”Blockeringen av internet: nu börjar det”.

I kommissionens utvärdering reses även farhågor för att blockering av internetsidor kan betraktas som en inskränkning av medborgarnas grundläggande rättigheter. Framförallt beskriver kommissionen hur så kallade frivilliga avtal mellan polisen och internetoperatörerna inte har stöd i Europakonventionen, utan inskränkningarna måste grundas på en lag.

I höst kommer EU-parlamentet och ministerrådet att behandla förslaget till nytt direktiv. Tysklands justitieminister motsätter sig blockering men regeringen är splittrad. De länder som redan har systemet kommer att stödja det. Frankrike drev frågan hårt under sitt ordförandeskap för två år sedan. I EU-parlamentet finns ännu ingen tydlig bild av de politiska gruppernas ståndpunkter. Joe McNamee tror sig ha goda chanser att stoppa förslaget.

– Den initiala tanken är enkel: barnporr är något dåligt. Att blockera det måste därför vara bra. Men ju mer du lär dig om blockeringen, desto dummare framstår det. Det slår aldrig fel.