Debatt: Turkiska övergrepp en blind fläck för Bildt

Den politiska utvecklingen i Turkiet oroar allt mer. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har ökat. Så gott som varje dag arresteras kurder och deras politiskt valda representanter. Särskilt hårt drabbat är det progressiva partiet BDP, som söker en fredlig lösning när det gäller situationen för kurderna. Arresteringarna är godtyckliga och saknar juridisk grund.

Det är inte bara kurder som drabbas, yttrandefriheten har även beskurits för journalister, politisk aktiva socialister och advokater som har fängslats och väntar på dom.

Också kurdiska barn grips och sätts i fängelse, vilket bekräftats av turkiska myndigheter. Flera av dessa barn har berättat att de utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Dessutom kommer det rapporter från Amnesty International och från den Internationella fackliga samorganisationen (ITUC) som pekar på fortsatta allvarliga brott mot viktiga internationella konventioner.

Jag hade hoppats att utrikesminister Carl Bildt skulle agera. Men han verkar ha en blind fläck när det gäller övergrepp i Turkiet. Han verkar inte vilja stå upp för demokrati och yttrandefrihet i Turkiet.   Det är verkligen synd, eftersom det går att sätta press på landet. Turkiet vill ansluta sig till EU och därmed måste de leva upp till kraven på att respektera demokratiska och mänskliga rättigheter. När så inte sker, måste EU och dess medlemsländer tydligt kritisera den turkiska regimen. Men det är alltför tyst.

Den svenska regeringen antog i januari 2010 en samarbetsstrategi för utvecklingssamarbetet med Turkiet (2010-2013). Dess första målparagraf lyder: ”Målet f ör Sveriges utvecklingssamarbete med Turkiet är stärkt demokrati som förbättrar förutsättningarna för ett medlemskap i den Europeiska Unionen” .

I bilagan till regeringens beslut skriver man att de "viktigaste strategiska reformutmaningarna för ett medlemskap inkluderar bland annat stärkt respekt för demokrati och mänskliga rättigheter liksom inrättandet av institutioner som garanterar detta”. Det råder alltså ingen tvekan om att även regeringen anser att frågan om demokrati och mänskliga rättigheter är avgörande för Turkiets medlemskap i EU. Varför är då Sveriges utrikesminister Carl Bildt så tyst?

Amnesty International skriver i sin rapport för 2011 om Turkiet, att landet fortsätter med tortyr, misshandel och med orättfärdiga rättegångar byggda på anti-terrorlagstiftningen. Kurdiska politiska aktivister, journalister och människorättsförsvarare är de som oftast står åtalade. De allvarliga brotten mot yttrandefriheten fortsätter. Amnesty skriver också om de minimala åtgärder som har vidtagits för att förhindra ett av landets stora problem: våld mot kvinnor.  Det finns heller inget  skydd i den turkiska lagstiftningen för HBT-personer, värnpliktsvägrare, flyktingar och asylsökande.

Den internationella fackliga samorganisationen, ITUC, har skrivit en rapport till världshandelsorganisationen, WTO, inför översynen av Turkiets handelspolitik (möte i Genève 21-23/2 2012). I den framkommer allvarliga problem. Trots att Turkiet har ratificerat ILO:s åtta grundläggande rättigheter i arbetslivet, så uppfylls inte dessa åtaganden vad gäller fackliga rättigheter för arbetstagarna, förbud mot diskriminering, barnarbete och tvångsarbete.

ITUC skriver att den turkiska staten och arbetsgivarna använder sig av anti-fackliga åtgärder som har försvagat fackföreningarnas förhandlingsmöjligheter. Strejker och protester möts ofta med våld och hot. De rättsliga trakasserierna mot fackliga organisationer ökar.

Rapporten klargör att kvinnor diskrimineras i arbetslivet och tvingas till arbetskraftsintensiva lågbetalda arbeten med liten eller ingen social säkerhet. Lönegapet mellan kvinnor och män är hela 43 procent. Den fackliga internationalen betonar också problemet med trafficking, från och genom Turkiet, som framför allt drabbar kvinnor som tvingas till prostitution. ICTU skriver att de turkiska lagarna inte tillräckligt skyddar barnen och att barnarbete är ett problem. Många gatubarn tvingas till de värsta formerna av barnarbete. Detta trots att landet ratificerat ILO-konventionerna 138 och 182 mot just detta.

Både Amnestys och ITUC:s rapporter visar tydligt att det är stor skillnad på vad den turkiska regeringen lovar och hur den agerar.

När ett land bryter mot demokratins och de mänskliga rättigheternas principer så protesterar jag och Vänsterpartiet. Sveriges utrikesminister väljer däremot att vara tyst. Varför?
 

Mikael Gustafsson (V),
EU-parlamentariker