Debatt: Valdebatt: Det verkliga hotet mot den svenska modellen

Sara Skyttedal (KD) påstår att den europeiska pelaren för sociala rättigheter leder till en ”överstatlig europeisk välfärdsstat” och att den hotar den svenska modellen (Europaportalen 20181119). Det är oseriöst och utgör bara dimridåer för att Kristdemokraterna ska kunna undvika att diskutera de verkliga problemen på EU:s arbetsmarknad där arbetstagare ställs mot arbetstagare när företag tillåts konkurrera med löner och arbetsvillkor. 

Goda avsikter med sociala pelaren

Både Socialdemokraterna och LO har välkomnat den sociala pelaren. Pelaren är en politisk avsiktsförklaring som visar på en insikt om att EU och dess medlemsländer måste bryta med den ensidiga åtstramningspolitik som dominerat de senaste åren. 

Pelaren slår fast att anständiga löner, goda arbetsvillkor, bra arbetsmiljö och kontinuerlig kompetensutveckling är en förutsättning för hållbar och inkluderande tillväxt. För att åstadkomma detta lyfter man särskilt fram vikten av starka parter på arbetsmarknaden. Jag har svårt att se hur man kan vara emot detta. 

Ingen ytterligare makt till EU

Den sociala pelaren överför ingen ytterligare makt till EU i dessa frågor. Det kan endast ske genom en ändring av EU:s fördrag, för vilket det krävs att alla medlemsstater är överens. Pelaren är inte heller rättsligt bindande utan ska genomföras i huvudsak av medlemsländerna själva. EU ska följa upp detta arbete genom den så kallade ekonomiska planeringsterminen och den ”sociala resultattavlan”. Att påstå något annat är direkt felaktigt. 

Det kan också vara värt att påminna om att initiativtagaren till pelaren inte var den svenska socialdemokratiska regeringen utan den kristdemokratiska ordföranden i EU-kommissionen Jean-Claude Juncker.   

Skyttedal har dessutom fel när hon påstår att förslaget till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare skulle innebära att ”Sverige tvingas införa ytterligare en pappamånad”. Beräkningen av de fyra månaderna i EU-kommissionens förslag baseras på en femdagarsvecka, vilket i praktiken innebär tre månader och därmed ingen skillnad för Sverige. Dessutom, vilket inte är oviktigt i sammanhanget, presenterades detta förslag innan den sociala pelaren antogs.  

Vad gäller det så kallade arbetsvillkorsdirektivet grundar det sig på ett direktiv från 1991 och det faktum – vilket Skyttedal verkar vilja dölja – att EU faktiskt redan har möjlighet att lagstifta om miniminivåer på arbetsvillkor. Det visste vi när vi blev medlemmar i EU för snart 25 år sedan. 

Värna den svenska modellen

Men det är riktigt som Skyttedal säger att förslaget delvis hanterar frågor som vi i Sverige reglerar i kollektivavtal mellan självständiga parter på arbetsmarknaden. Därför arbetar den svenska socialdemokratiska regeringen, parterna på arbetsmarknaden och de svenska socialdemokratiska Europaparlamentarikerna aktivt för att säkerställa att lagstiftningen ger parterna möjlighet att via kollektivavtal göra avsteg från direktivet. 

En sådan lösning skulle kunna göra det möjligt att förena direktivets ambition att åstadkomma en grundläggande uppsättning rättigheter för att värna de svagaste på den europeiska arbetsmarknaden med respekt för vår svenska arbetsmarknadsmodell. Detta vore mycket bra. 

För om vi genom EU:s möjlighet till minimilagstiftning och genom nationellt genomförande av principerna i den sociala pelaren kan förbättra levnads- och arbetsvillkoren i medlemsstaterna skulle det – tvärtemot vad Skyttedal menar – också vara bra för Sverige eftersom det leder till minskad risk för dumpning av löner och arbetsvillkor här hemma. Om en acceptabel lösning inte hittas får vi försöka stoppa direktivet. Men detta arbete skiljer sig inte åt från det vi bedrev innan pelaren antogs. 

Osund konkurrens det verkliga hotet

Skyttedals farhågor är bara dimridåer för att Kristdemokraterna och den övriga borgerligheten vill undvika att diskutera de verkliga problemen på den europeiska arbetsmarknaden.  Idag har vi en situation med utbredd konkurrens med låga löner, dåliga arbetsvillkor och farlig arbetsmiljö. Det är denna osunda konkurrens som är det verkliga hotet mot den svenska arbetsmarknads- och välfärdsmodellen. Kristdemokraterna har under årtionden varit passiva i kampen mot social dumping och har därmed låg trovärdighet i sitt försvar av den svenska arbetsmarknadsmodellen. 

Missbruket kopplat till EU:s fria rörlighet riskerar också att underminera stödet till EU som sådant. Sverige är en del av EU:s gemensamma marknad. Vår tillväxt och sysselsättning är beroende av denna stora hemmamarknad för svenska företag. 

Därför är det även för svensk och europeisk konkurrenskraft nödvändigt att sätta stopp för oseriösa och halvkriminella företags möjligheter att bedriva gränsöverskridande verksamhet. 

Vi måste se till att det förtydligas i EU:s fördrag att fri- och rättigheter för arbetstagarna och fackliga organisationer inte ska anses vara oacceptabla hinder för den fria rörligheten. Då krävs det krafttag även på EU-nivå och politiska företrädare i Europaparlamentet som står upp för ett EU som kan skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och likabehandling av arbetstagarna. 

Johan Danielsson (S)
LO:s kandidat på S-listan i EU-valet 2019