Debatt: Fortsatt alarmerande bild av EU-budgeten

Idag, torsdag, kom revisionen av EU:s ekonomiska förehavanden för 2024. Den målar upp en fortsatt alarmerande bild av budgethanteringen inom unionen.

Förra året larmade Europeiska revisionsrätten om historiskt höga felnivåer i hur EU använder sina budgetmedel. Nu har felnivån överlag minskat något, till 3,6 procent. Men för de ersättningsbaserade stöden är den fortsatt över fem procent. Och inom miljöområdet har felen ökat.

Effekten av felanvändningen betraktas fortsatt som väsentlig och av avgörande betydelse för vad svenska och andra länders medborgare får ut av de ständigt ökade resurser som tilldelats EU. 

Därför utfärdar revisionsrätten åter en avvikande mening för 2024 års utgifter. 

Som ledamot i budgetkontrollutskottet välkomnar jag att felnivån har minskat. Men den är fortsatt alldeles för hög och antyder att nästan 70 miljarder kronor används på otillbörligt sätt. 

Jag är inte förvånad över de höga felnivåer vi sett under de senaste åren. De är en direkt konsekvens av en svällande budget. Sannolikheten är stor att problemen med felaktiga utbetalningar, medel som hamnar i fel händer eller används för fel ändamål fortsatt kommer att vara på en oacceptabelt hög nivå. 

Årets revisionsrapport visar nämligen att trenden går åt fel håll vad gäller Coronafondens miljardutbetalningar. Revisionsrätten noterar att deras kvantitativa iakttagelser avslöjar väsentliga brister i utbetalningarna. Detta är särskilt oroväckande eftersom hälften av de skuldfinansierade medlen ska spenderas under 2025 och fondens sista verksamhetsår 2026. 

Av erfarenhet vet vi att när offentliga aktörer snabbt ska spendera stora belopp ökar risken för korruption, oegentligheter och felanvändning. Problemen är kroniska och tyvärr drar Bryssel inte rätt lärdomar. Istället för att minska budgeten används varje kris för att rättfärdiga nya chockhöjningar av medlemsavgifterna. 

När Coronafonden sjösattes ökades kommissionens tillgängliga medel markant. Resultatet har blivit fler falska rapporter, bristande efterlevnad, ersättning för det som egentligen är nationella utgifter, dubbelfinansiering, bristfälliga kontrollsystem och överbudgetering. Så ser erfarenheten av Coronafonden ut. Som Finlands ledamot i revisionsrätten har konstaterat har Coronafonden varit ett ”gravt misslyckande från ett budgetkontrollperspektiv”. 

Grundproblemet i budgetkontrollarbetet är att pengarna spenderas för snabbt. Samtidigt får revisorerna aldrig en verklig chans att skala upp sin verksamhet för att möta det ökade behovet av kontroller. Svagheterna i kontrollsystemen och särskilt den alldeles för låga graden av kontroller på plats utnyttjas av samvetslösa nationella myndigheter och privata aktörer som tar chansen att lägga beslag på än mer EU-medel.

Ett annat allvarligt larm från revisorerna är den kraftigt växande skuldsättningen inom EU. Mellan 2020 och 2027 beräknas skulderna nästan tiodubblas! År 2027 kan de vara nära tiotusen miljarder kronor (900 miljarder euro). Det är alltså inte bara de nationella statsskulderna som är höga i unionen, nu bygger också kommissionen upp ett allt större skuldberg.

Sveriges EU-avgift är en betalningsgaranti. Kommissionen kan tvingas utfärda nya skuldinstrument för att återbetala gamla lån. Vi ser alltså ett scenario där EU lånar mer pengar - för att betala tillbaka gamla lån.  

Och Europeiska revisionsrätten larmar om att räntekostnaderna har blivit dubbelt så stora som kommissionen budgeterade för.

Sverigedemokraterna har länge slagit larm om EU:s ohållbara budgetpolitik, problemen med gemensam upplåning, att Coronafonden skulle leda till felinvesteringar och att miljarder skulle försvinna till bedrägerier. Men de andra partierna ville inte sätta nationella intressen först och stoppa bidragstsunamin. Att buga för Bryssel var viktigare.

Tyvärr kommer kommissionen inte att hörsamma revisionsrättens varningar. De driver sina intressen - mer makt och pengar - och kommer aldrig att självmant ta ansvar. Tvärtom föreslog de nyligen att permanenta den fördubblade utgiftsnivån och därmed fortsätta öka utläggen på ineffektiva och ideologiskt styrda bidragsprojekt. 

Att hålla EU-budgeten så liten som möjligt gör det lättare att kontrollera utgifterna. Då minskar också korruptionen och slöseriet. EU:s makt över Sverige begränsas samtidigt. 

I detta läge är det viktigare än någonsin att Sverige begraver gamla traditioner om att alltid vara villig att kompromissa i Bryssel. Istället måste vi vara beredda att i budgetförhandlingarna som pågår använda alla till buds stående medel för att hålla utgifterna nere. Även ett veto.

Ett nej till budgetökningar och nya skuldfonder vore ingen katastrof för vårt land. Däremot vore det mycket skadligt för Bryssels maktambitioner och alla bedragare och bluffmakare som har förväntat sig kunna sko sig på betalarländernas naivitet i många, många år till.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta kräva en minskad EU-budget och fler kontroller av bidragsbetalningar. Vi ser gärna att fler svenska partier deltar i kampen mot slöseriet.

Dick Erixon (SD)
Europaparlamentariker
Gruppledare i budgetkontrollutskottet för ECR-gruppen
Ersättare i budgetutskottet