Ny mineralpakt ska bryta Kinas grepp

Vid ett ministermöte i Washington under onsdagen enades EU och USA om att inom 30 dagar underteckna en avsiktsförklaring för att gemensamt säkra leveranskedjorna för kritiska mineraler. Syftet är att samordna utvinning, förädling och återvinning av de metaller som är nödvändiga för allt från elbilar till stridsflygplan.

"EU, USA och Japan tar nu betydande steg mot att öka sin ekonomiska säkerhet och nationella säkerhet genom att gemensamt stärka motståndskraften i leveranskedjor för kritiska mineraler", heter det i ett gemensamt uttalande.

Initiativet beskrivs som ett försök att bygga ett ”handelsblock” för att motverka Kinas dominans. 
Parterna planerar att utforska mekanismer som prisgolv och subventioner för att skydda västvärldens gruvindustri från marknadsmanipulation och prisdumpning.

– Det vi har framför oss är en möjlighet till självförsörjning som gör att vi aldrig behöver lita på någon annan än varandra för de kritiska mineraler som krävs för att upprätthålla våra industrier och bibehålla tillväxt, sade USA:s vicepresident JD Vance i samband med mötet, enligt TT/GP.

Ursula von der Leyen, ordförande för EU-kommissionen, välkomnade beskedet och beskrev det som goda nyheter för att bygga starka leveranskedjor.

Utöver avsiktsförklaringen ska parterna ta fram gemensamma handlingsplaner för att stimulera efterfrågan och diversifiera utbudet från pålitliga partner. Samarbetet kommer även att omfatta samordnade forskningsinsatser samt ett utökat informationsutbyte om strategisk lagerhållning för att förebygga framtida kriser.

De eftertraktade råvarorna behövs i allt från komponenter i vindkraft, solpaneler, bränsleceller, batterier, till robotar, drönare och IT.

Kinas dominans väcker oro
Bakgrunden till pakten är en växande oro för att Kina ska använda sitt närmast totala monopol på vissa marknader som ett geopolitiskt vapen. Kina kontrollerar i dag utvinningen och framför allt förädlingen av en rad strategiska råvaror. För sällsynta jordartsmetaller – som krävs för permanentmagneter i vindkraftverk och elmotorer – står Kina för nästan hela EU:s import av förädlade produkter.

Kina har redan infört exportrestriktioner på metaller som gallium och germanium, vilka är avgörande för halvledarindustrin, samt på grafit som används i batterier. Reaktionen från Peking lät inte vänta på sig. En talesperson för det kinesiska utrikesdepartementet kritiserade under torsdagen planerna och menade att man motsätter sig länder som skapar regler för en ”liten krets”.

– Det ligger i alla länders gemensamma intresse att upprätthålla en öppen, inkluderande och universellt fördelaktig internationell handelsmiljö, sade Lin Jian, talesperson för Kinas utrikesdepartement, rapporterar Reuters.

Revisorerna dömer ut EU:s tidsplan
Samtidigt som EU söker partnerskap globalt, riktas skarp kritik mot unionens interna arbete. Europeiska revisionsrätten publicerade tidigare i veckan en kritisk granskning av kommissionens ambitioner. Enligt rapporten är EU:s mål till 2030 ”utom räckhåll”.

Revisorerna pekar på att det tar i genomsnitt 10–15 och upp till 20 år att öppna en ny gruva i Europa. Att tro att inhemsk brytning ska kunna bidra väsentligt till målen inom fyra år bedöms som orealistiskt.

– Utan kritiska råmaterial blir det ingen energiomställning, ingen ökad konkurrenskraft och inget strategiskt oberoende. Tyvärr är vi nu farligt beroende av en handfull länder utanför EU för vår försörjning av dessa material, sade Keit Pentus-Rosimannus, ansvarig ledamot i revisionsrätten.

Rapporten varnar för att EU riskerar att hamna i en ”ond cirkel” där bristen på råvaror bromsar utbyggnaden av förnybar energi, vilket i sin tur hotar klimatmålen. Även återvinningen, som EU hoppas ska täcka en fjärdedel av behovet, släpar efter. I dagsläget återvinns mindre än en procent av de sällsynta jordartsmetallerna.

Fiasko för existerande partnerskap
Kritiken stannar inte vid de interna hindren. Rapporten menar också att EU:s nuvarande strategi för att diversifiera importen – genom så kallade strategiska partnerskap – hittills har varit ett misslyckande i praktiken. Trots att EU har tecknat avtal med 14 resursrika länder, däribland Kanada, Kazakstan och Ukraina, har beroendet inte minskat.

Revisorerna konstaterar att importen av råmaterial från dessa partnerländer i själva verket har sjunkit mellan 2020 och 2024, snarare än ökat. Avsaknaden av konkreta projekt och färdplaner har gjort att de politiska handslagen inte omsatts i faktiska leveranser.

Extremt importberoende
EU:s sårbarhet är tydlig i statistiken. För flera av de viktigaste metallerna är importberoendet nära hundraprocentigt. Det handlar inte bara om Kina. För bor, som används i bland annat glas och gödsel, kommer 99 procent av importen från Turkiet. När det gäller litium, nyckelkomponenten i elbilsbatterier, står Chile för 79 procent av leveranserna till EU.

Behovet av dessa material väntas växa rejält. Enligt prognoser från EU:s forskningscenter JRC kan efterfrågan på litium öka med över 20 gånger fram till 2050 i ett scenario med hög efterfrågan. För grafit är prognosen en 26-faldig ökning. Utan säkra leveranser riskerar europeisk industri att stanna av.

Ny strategi och ekonomisk ojämlikhet
För att möta hotet lanserade EU-kommissionen i slutet av 2025 handlingsplanen RESourceEU. Planen syftar till att snabba på tillståndsprocesser och öka finansieringen för strategiska projekt. Ett nytt "Europeiskt centrum för kritiska råmaterial" ska inrättas under 2026 för att samordna inköp och investeringar.

Enligt uppgifter till Reuters pågår även ett pilotprojekt för gemensam lagerhållning av kritiska mineraler, där Tyskland, Frankrike och Italien har tagit ledande roller. Frankrike uppges ansvara för finansiering, Tyskland för inköp och Italien för lagring.

Skillnaden i finansiella muskler och handlingskraft mellan parterna i den nya västliga alliansen är dock slående. Medan EU förlitar sig på samordning och pilotprojekt i arbetsgrupper, agerar USA med direkt och massiv kraft. Tidigare i veckan lanserade den amerikanska administrationen ”Project Vault”, en satsning värd 12 miljarder dollar enbart för att bygga upp strategiska lager av kritiska mineraler, skriver Financial Times. EU:s motsvarande finansiella åtaganden är betydligt mer splittrade och bygger i hög grad på att omfördela befintliga medel eller ge garantier, snarare än direkta, storskaliga kapitalinjektioner.

Europeiska företag kämpar dessutom med höga energipriser och hårdare miljökrav än sina konkurrenter. Att producera permanentmagneter i EU kan enligt EU-kommissionen vara tre gånger dyrare än i Kina. Det är just detta gap som den nya alliansen med USA och Japan hoppas kunna överbrygga genom subventioner och gemensamma marknadsregler.