EU har tre utgångspunkter för jämställdhetsarbetet: Lika lön för lika arbete, tillåten särbehandling för att nå jämställdhet samt att en jämställdhetsaspekt ska ingå i all EU:s verksamhet.

EU:s jämställdhetsarbete sker genom minimiregler som medlemsstaterna måste uppfylla, samt genom handlingsprogram som sträcker sig över flera år.

Även om skillnaderna i sysselsättningsgraden har minskat under de senaste tio åren är de fortfarande stora runt om i Europa. Under EU-toppmötet i slutet av mars 2010 enades unionens stats- och regeringschefer om att eftersträva en gemensam sysselsättningsgrad om 75 procent för män och kvinnor i åldrarna 20-64 år, detta som en del av EU:s 2020-strategi. Målen särskiljer däremot inte kvinnor som en egen grupp. Därför är det oklart om sysselsättning om 75 procent specifikt även gäller för kvinnor.

Våld mot kvinnor är ett problem i samtliga EU-länder. Nästan fyra av tio kvinnor i EU är utsatta för fysiskt våld och tio procent för sexuellt våld. Hundratusentals kvinnor och flickor faller dessutom varje år offer för människohandel. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström lade under våren 2010 fram ett förslag om en enhetlig europeisk lagstiftning om området, hårdare straff till förövaren och bättre hjälp till offren.

Med nästan 47 procent kvinnor i riksdagen har Sverige det mest jämställda av EU:s nationella parlament. Sämst till ligger Malta med 8,7 procent kvinnor. Sett till hela Europa innehas jumboplatsen av Georgien med 6 procent kvinnliga parlamentariker.