EU:s östliga partnerskap tog våren 2009 de första stegen för att föra länder i östra Europa i ett fördjupat och långtgående samarbete med EU. Syftet är att länderna i högre grad ska anpassa sig till EU:s normer och regler för ekonomi, politik och det civila samhället. På det sättet ska länderna uppnå ökad politisk stabilitet, demokratiska reformer och ekonomisk utveckling. Förslaget om ett östligt partnerskap väcktes av Polen men initierades i EU av Polen och Sverige i maj 2008.
De sex länder som omfattas av partnerskapet är Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland.
Längst har diskussionerna om ett associationsavtal kommit med Ukraina och Moldavien. Förhandlingarna kommer troligtvis att kunna avslutas eller ta ett avgörande steg framåt vid slutet av 2011.
Vitryssland utgör i sammanhanget ett särfall där de bristande demokratiska förutsättningarna innebär att EU inte har något partnerskaps- och samarbetsavtal med landet. Den försämrade demokratiska situationen som följde valet vintern 2010 gjorde att Vitryssland inte bjöds in till det första interparlamentariska mötet i Bryssel våren därpå.
Att EU vill fördjupa sitt samarbete med de fem tidigare sovjetrepublikerna kan komma att störa förbindelserna mellan EU och Ryssland samt mellan Ryssland och de enskilda länderna. För Ryssland är det känsligt att länder som tidigare ingick i Sovjetunionen rör sig mot det gamla väst, bort från Ryssland. Sedan tidigare finns kontroversiella frågor som rör delar av territorium i Georgien och ryska minoritetsgrupper i Ukraina och Moldavien.
De östeuropeiska staterna kommer inte tomhänta till förhandlingsbordet. Länderna kan erbjuda ökad energisäkerhet för EU, bekämpning av illegal invandring och människohandel till EU och nya framtida marknader. Azerbajdzjan har stora gas- och oljefyndigheter och en stabilare utveckling i grannländerna Georgien och Armenien bildar till att trygga en viktig del av en transportkorridor för gasledningar till EU.
Ingen vågar i dag säga hur lång tid det kan ta att få de nya avtalen på plats. Kommissionens analyser visar att länderna brottas med stora problem inom nästan varje område av betydelse, inte minst när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. I flera av länderna har de politiska kriserna avlöst varandra de senaste åren.
Vid det gemensamma toppmötet i maj 2009 mellan EU och de sex länder som omfattas av det östliga partnerskapet konstaterades att det finns konflikter som lägger hinder i vägen för samarbetet. Men att dessa måste lösas i enlighet med internationell rätt.
EU-kommissionen har tidigare betonat att samarbete är en politisk investering för EU men om det östliga partnerskapet ska bli en framgång krävs en stark politisk vilja från båda sidor. Samarbetsavtalen kommer högst sannolikt att se olika ut beroende på hur långt varje land i slutändan är villigt att gå. Dock måste vissa grundläggande krav vara uppfyllda för att EU ska vara beredda att teckna ett avtal.
