EU-projekt i Mali gav få jobb

– Det har tyvärr inte blivit så lyckat som vi hoppades, men jag tror fortfarande att idéerna bakom det här är värda att bygga vidare på, säger EU-kommissionär Cecilia Malmström som ansvarar för migrationsfrågor.

Hon säger att den ekonomiska krisen gjorde att EU-länderna inte uppfyllde vad de sagt tidigare om att ta emot arbetskraft från Mali.

Migrationscentret, kallat CIGEM (Center för information och hantering av migration), ligger bakom en sandfärgad fasad på Avenue du Mali i huvudstaden Bamako. När man slog upp dörrarna i oktober 2008 var det med en bred ambition om att skapa sig kunskap om migrationsströmmar, stötta återvändande invånare och stävja irreguljär migration genom informationskampanjer. Men det som medierapporteringen om centret fokuserade mest på, nämligen förmedlingen av jobb i Europa, har visat sig vara en av de svåraste uppgifterna.

Bara 29 personer har hittills fått möjlighet att komma till EU och arbeta, och då som säsongsarbetare inom jordbruket i Spanien, det enda EU-land som slutit avtal med Mali om att ta emot arbetskraft. Men bara sex av de 29 deltagarna hade förmedlats genom migrationscentret. Det här kan jämföras med att totalt 7000 malier sökt sig till centret sedan starten.

– Vi måste inse att det inte var realistiskt, att efterfrågan (på arbetskraft) inte finns i Europa. Det är därför centret har börjat fokusera mer på Syd-Sydmigration, säger Richard Hands som är rådgivare på EU:s delegation i Mali.

Syd-sydmigration innebär migration mellan låg- eller medelinkomstländer, i fallet Mali främst till andra afrikanska länder.

Richard Hands tror liksom Malmström att den ekonomiska krisen haft stor påverkan på möjligheten till arbete i Europa, men menar att det inte är hela orsaken.

En annan del av migrationskontorets uppdrag, som handlar om att informera om riskerna med irreguljär migration, såsom farliga resor och hänsynslösa flyktingsmugglare, är Richard Hands också lätt skeptisk till. Effekterna är små, menar han.

– Folk säger” vi vet, men vi kommer ändå ta risken”, och det har ju att göra med den ekonomiska situationen och fattigdomen här. Människor flyttar när de inte kan försörja sina familjer, så enkelt är det, säger Richard Hands.

Migration är, och har länge varit, en viktig inkomstkälla för Mali. Runt en fjärdedel av landets befolkning, 4 miljoner malier, befinner sig i utlandet. De flesta av dem lever i andra afrikanska länder, men runt en halv miljon malier finns i EU, USA och Kanada. De pengar de skickar hem utgör summor som vida överträffar biståndet till Mali, säger Rickard Hands.

– Även om Mali inte har någon kontroll över pengarna som migranter i utlandet skickar hem, så litar de på dem för att det håller familjers ekonomier flytande, säger han och pratar om ”katastrofala följder” om pengatransaktionerna skulle stoppas från en dag till en annan.

Idag lyfter företrädare för EU-kommissionen och migrationscentret fram forskning om migration och ett projekt som handlar om att få malier i utlandet att investera i hemlandet, som de största framgångarna för centret. Investeringssprojektet innebär att malier som satsar pengar i projekt i hemlandet erbjuds delfinanisiering. Även om projektet ännu är i sin vagga, har det under tidens gång fått en allt större plats i centrets arbete, och informationskontor har öppnats i Frankrike och Spanien.

Abdulaye Konaté är chef för migrationscentret, och även han framhåller investeringsprojektet.

– Något annat väldigt viktigt är att vi hjälper regeringen att utveckla en nationell migrationspolitik, säger Konaté och påpekar att en sådan fortfarande saknas i Mali.

När det gäller möjligheten att skapa fler arbetstillfällen för malier i EU ser han en negativ inställning till invandring i Europa som det främsta hindret.

– Vi har kunskapen när det gäller möjlighet till arbetskraftsinvandring i andra länder och vi har träffat arbetsgivare som säger att det finns stora behov av arbetskraft. Det som saknas är att förverkliga det här, säger Abdulaye Konaté.

Ousmane Diarra är kommunikationsansvarig på Association Malienne des Expulsés, en organisation som arbetar med att stötta de malier som utvisas till hemlandet. Han pekar på att de flesta malier som söker jobb utomlands är outbildade och ofta analfabeter, något han menar kan försvåra möjligheten att få jobb i Europa, ”till och med inom jordbruket”.

– De officiella resultaten av centrets arbete är under våra förväntningar när det gäller laglig migration och stöd till återvändande malier, säger Ousmane Diarra.

EU-kommissionär Cecilia Malmström tror trots allt på idéerna med migrationskontoret, och är inte främmande för möjligheten att starta liknande kontor i andra länder.

– Utvärderingen får visa vilka lärdomar man behöver dra och om man kanske då mera tydligt behöver ha åtaganden från medlemsländerna innan man drar igång något, säger Cecilia Malmström och syftar på en översyn som är på gång.