Agnieszka  Sosińska och Anna Dryjańska.

Agnieszka Sosińska och Anna Dryjańska.

Bild: Gabriel Stille

MittEuropa »
– Många säger: Jag är inte feminist, men...

Efter tjugofem år av fria val har polska kvinnor långt kvar till jämställdhet. Det skriver Gabriel Stille, journalist och Polenkännare.

I juni firade Polen tjugofemårsminnet av de första delvis fria valen, som hölls efter den fria fackföreningen Solidaritets rundabordsförhandlingar med kommunistregimen. Samtidigt med jubileet, gästade Agnieszka Sosińska och Anna Dryjańska från organisationen Feminoteka det jämställdhetspolitiska Nordiskt forum i Malmö, och talade om kvinnors situation tjugofem år efter vändpunkten.

– Nära hälften av Solidaritet bestod av kvinnor: journalister, aktivister, vanliga kvinnor. Många hjälpte till i det fördolda – de misstänktes inte av milisen. Andra var ledare, som Barbara Labuda i Wroclaw.

Men: 1989 var det nästan bara män runt det runda bordet. När oppositionen kom till makten, så räknades inte hälften av medlemmarna, säger Anna Dryjańska.

Få kvinnor valdes till parlamentet i de första valen. Några år senare, 1993, togs aborträtten bort, trots en namninsamling där en miljon röster som krävde en folkomröstning i frågan. I dag är abort illegalt, med tre undantag: om moderns liv eller hälsa är i allvarlig fara, om barnet är svårt missbildat, eller vid våldtäkt. Dagens abortlag kallades ”kompromiss”, på grund av de tre undantagen. Men, framhåller Feminoteka, mycket få lagliga aborter utförs.

– Från början hette det att det skulle bli sexualundervisning och lättillgängliga preventivmedel istället, men så blev det inte. Nu finns dessutom en ny rörelse där läkare kräver samvetsfrihet. Kompromissen ändras, och kvinnors rättigheter blir mindre, säger Anna Dryjańska, och syftar på ett upprop där läkare hävdar rätten att inte utföra handlingar som strider mot deras religiösa övertygelse.

I dag domineras det politiska landskapet i Polen av det liberalkonservativa Medborgarplattformen, som regerat sedan 2007, och det socialkonservativa Lag och Rättvisa. Båda partierna har sina rötter i Solidaritet. På grund av sin samlande funktion under frihetskampen, fick den katolska kyrkan stort inflytande över politiken under nittiotalet. De stora partierna drar sig för att stöta sig med kyrkan, även om den samlade opinionen är mer liberal i en del moralfrågor.

 – Nittio procent vill ha sexualundervisning i skolorna. Vi är inte så konservativa som våra politiker gör gällande, säger Anna Dryjańska.

Hon arbetar med Feminotekas informationsinsatser, och är precis som Agnieszka Sosińska sociolog med bakgrund som volontär och aktivist. Feminoteka grundades 2001, som en feministisk informationscentral och bokhandel. I dag arbetar organisationen med opinionsbildning, upplysning och utbildning. En högprioriterad fråga rör våld mot kvinnor. Organisationen driver en stödtelefon, och håller utbildningar och workshops på skolor och arbetsplatser.

De senaste åren har jämställdhets- och genusfrågor debatterats allt mer livligt i Polen. I valet 2011 blev partiet Palikot-rörelsen (senare ”Din rörelse”) tredje största parti. Det fångade upp en anti-klerikal opinion och på deras mandat fick parlamentet sina första öppet homosexuella (Robert Biedroń) och transsexuella (Anna Grodzka) ledamöter. Förra året lanserades en brett upplagd kampanj från kyrkligt konservativt håll, mot vad som kallades ”genusideologin”, som innefattar i princip allt som strider mot den traditionella katolska familjeläran. Från feministiskt håll uppfattades det som ett sätt att rikta bort blicken mot kyrkans egna problem med sexuella övergrepp.

Trots motkampanjer har också en del kommit ur de senaste årens debatt.

– Vi bjuds in på ett annat sätt till debatter i media i dag, säger Agnieszka Sosińska.

När hon blickar mot framtiden, tycker hon att det är viktigt att vara vaksam inför följderna av de ekonomiska kriserna. I spåren av dem försämras arbets- och livsvillkor för många kvinnor, och extrema partier får möjlighet att ställa grupper emot varandra.

Under seminariet i Malmö frågar en besökare om feminister inte kan samarbeta med andra rörelser i samhället för att få genomslag, exempelvis inom den fackliga sfären. Men organisationsviljan är inte nödvändigtvis större inom andra politiska rörelser.

– Nu tänker många ”ta hand om dig själv, låt det andra vara”. När människor tänker så, så är det svårt att organisera dem, säger Agnieszka Sosińska. Men, som hon också konstaterar:

– Många säger: ”Jag är inte feminist, men...”