Debatt: Risken är stor att regeringens svala intresse för ett socialt EU kommer i konflikt med den trio av länder, inte minst Frankrike, som Sverige ska samarbeta med inför sitt ordförandeskap. EU kan inte bara handla om fri rörlighet för företag och arbetskraft. Jag vill därför initiera en debatt om det sociala EU, där jag hoppas att EU-ministern vill delta. Det skriver Jan Andersson (s) ordförande i europaparlamentets sysselsättningsutskott.

Debatt: Tanken att EU behöver en särskild så kallad social dimension i form av arbetsrättslig reglering på EU-nivå är feltänkt och skadar de svenska kollektivavtalen. EU:s viktigaste uppgift är att fullborda den inre marknaden för varor och tjänster. Den inre marknaden är EUs verkliga sociala dimension. Sätt fart på Lissabonprocessen istället. Det skriver Sverker Rudeberg, Svenskt Näringsliv, i replik till Jan Andersson (s) och Margot Wallström.

Att rättighetsstadgan blir bindande är en stor framgång. Jag säger det alltså en gång till. Inför de avslutande förhandlingarna om ett nytt fördrag valde Europafacket som består av så gott som alla fackliga centralorganisationer inom EU och även inom Europa i övrigt, att föra fram en bindande rättighetsstadga som det allra viktigaste. Den blev bindande – på det sätt som man önskade. Det skriver Lars Nyberg utredare på LO i slutreplik till Jonas Sjöstedt (v) nedan.

När ett företag satts i blockad av facket, tillskyndar samma jurister, med samma mediastrategi, med samma finansiärer och med samma hejarklack. Målet drivs till Europeiska domstolar, ytterst i syfte att få dessa att inskränka den svenska konflikträtten. Det nu aktuella fallet med HGS Linköping AB, som drivits till ruinens brant, är direkt oetiskt.

Debatt: EU brottas med bristande legitimitet. Vi hävdar att inriktningen på dagens EU-projekt är ohållbar ur ett socialt, ekonomiskt, ekologiskt och demokratiskt perspektiv. Attac Europa kräver därför en demokratisering och förändrad politisk inriktning av EU-projektet och lanserar”Tio principer för en demokratisk konstitution”. Det skriver Sara Andersson, Sofia Kjellén och Lisa Larnesjö från Attac Sverige.

Debatt: LO och TCO:s ordförande argumenterar inte bara arbetsrättligt principlöst kring EU:s arbetstidsdirektiv utan motarbetar även européer som vill häva sig ur fattigdom genom arbete. Det skriver Carl B Hamilton (fp) i en replik till Wanja Lundby-Wedin, LO, och Sture Nordh, TCO.

Debatt: Ministerrådet beslutar om nya arbetstidsregler i morgon tisdag. Syfte med arbetstidsdirektivet är att förbättra arbetsmiljön, men konsekvenserna av förslaget är försämrad hälsa och säkerhet för arbetstagarna. Det leder till ökad konkurrens via sämre arbetstidsvillkor och sämre möjligheter för fackliga organisationer att tillvarata medlemmars intressen. Förslaget är ett brott mot idén om den sociala dimensionen i EU och måste avvisas. Det skriver Wanja Lundby-Wedin LO och Sture Nordh TCO.

Debatt: Jag vill inte reducera EU-kritiken till nationalism, men vi kan inte utesluta att Europas sociala kris kommer att leda till mer nationalistiska eller populistiska tendenser, också inom vänstern. Det vore lite förnämt att tro att vänstern på något sätt skulle vara immun mot detta. Det är inte svårt att hitta den ”polske rörmokaren” bakom den franska vänsterns EU-kritik. Det skriver Wojtek Kalinowski i slutreplik till Kjellén och Andersson.

Debatt: Att EU är nyliberalt präglat hänger samman med att det folkliga inflytandet är svagare i EU än på nationell nivå. Storföretagens intressen och ”elitgruppernas” samhällsidéer får desto större spelrum. Tyvärr väljer Kalinowski att med förenklade argument förkasta Attac och den globala rättviserörelsen som protektionistisk och nationalistisk. Det skriver Sofia Kjellén och Sara Andersson i replik till Wojtek Kalinowski.

Debatt: Att tro att exempelvis en förändrad maktbalans mellan kommissionen och parlamentet skulle inverka på Europas sociala kris är naivt. De europeiska folken vill inte. Protektionistiska och nationella tendenser växer idag på vänsterkanten, och kritiken mot det ”nyliberala EU” döljer politiska lidelser som är mer konservativa än progressiva till sin natur. Det skriver sociologen Wojtek Kalinowski i replik till Kjellén och Andersson.