President Donald Trump använder Amerikas militära och tekniska överlägsenhet för att tvinga fram ensidiga avtal med EU, rapporterar Politico.

Med en jämförelse på vad det mer tekniskt och militärt avancerade Storbritannien gjorde med ett eftersatt Kina efter opiumkriget 1842 då man tvingade på dem ett ensidigt och ojämlikt handelsavtal kan nu EU stå inför något liknande. 

Som bevis för tesen hänvisar tidningen till att EU-länderna, som nedrustat sin militära förmåga, blivit beroende av amerikansk styrka och militär teknologi samt viktig microchipteknik, nu på grund av sin egen svaghet tvingas av Donald Trump i juli till “ett mycket obalanserat handelsavtal”. 

Senast i går tisdag återkom Trump med krav på “respekt för Amerika” och krävde nya internetlagar i EU för att underlätta för “våra fantastiska teknikföretag” – annars väntar enligt presidenten, “betydande ytterligare tullar” och exportrestriktioner för teknologi och chips.

Det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon har i det tysta stoppat Ukraina från att attackera mål i Ryssland, rapporterar Wall Street Journal och hänvisar till amerikanska tjänstemän.

Det är användandet av amerikansktillverkade långdistansrobotar samt liknande vapen som innehåller amerikansktillverkade komponenter eller förlitar sig på amerikansk underrättelse som USA lagt in ett veto mot vid minst ett tillfälle, rapporterar TT/GP.

Kärnproblemet med tullöverenskommelsen mellan EU och USA, skriver Politico, är att det strider mot de grundläggande principerna i det multilaterala handelssystemet: ömsesidighet och icke-diskriminering. WTO-regler förbjuder i allmänhet att EU beviljar tullförmåner till endast ett land USA utanför ett formellt frihandelsavtal.

– Vi har helt och hållet struntat i de regler som vi hjälpte till att skapa, tillsammans med amerikanerna, och vi kommer att anklagas för att fortsätta att undergräva dem i framtiden om saker och ting fortsätter som de är, sade Pascal Lamy, en tidigare EU-handelskommissionär som senare ledde WTO i Genève mellan 2005 och 2013.

EU:s tidigare chefsförhandlare för jordbrukshandel, John Clarke, menar  att EU:s avtal "inte bara tolererar USA:s olagliga tullar" utan också bryter mot WTO:s regler. 

EU och USA har utfärdat “ett gemensamt uttalande som fastställer en ram för transatlantisk handel och investeringar”. Det bygger vidare på den politiska överenskommelse som tidigare nåddes av EU-kommissionens ordförande von der Leyen och president Trump. Överenskommelsen innebär bland annat att USA höjer sina tullar mot EU och att EU sänker eller tar bort sina tullar mot USA. EU lovar också ensidigt köpa energi, mikrochip och vapen från USA samt att företag från EU ska göra stora investeringar i landet.

Torsdagens uttalande beskriver i detalj den nya amerikanska tullordningen gentemot EU, med en tullsats på 15 procent för den stora majoriteten av EU:s export, inklusive sektorer som personbilar, läkemedel, halvledare och virke. När tullsatsen införs varierar beroende på vara. 

Undantag från tulltaket på 15 procent finns för bland annat EU-produkter som flygplan och flygplansdelar, generiska läkemedel och deras ingredienser. EU och USA kommer att arbeta med att utöka denna lista ytterligare. Även tullkvoter för stål- och aluminiumsektorn kan bli aktuellt. 

EU å sin sida lovar att nollställa tullarna mot amerikanska industriprodukter, där majoritet redan har nolltull, motsvarande ett värde på fem miljarder euro i minskade kostnader för europeiska importörer.

Trots att de amerikanska tullarna mot EU på kort tid, och mot EU:s vilja, stigit kraftigt genom president Trumps beslut, konstaterar kommissionen att “resultatet som EU uppnått står sig väl i jämförelse med resultaten som andra amerikanska handelspartner uppnått”.

Europeiska ledare tror inte att Vladimir Putin menar allvar med ett fredsavtal — så deras strategi är att skämta och berömma Donald Trump tills han slutligen når samma slutsats och inser att han kommer att behöva bli hårdare mot Kreml, rapporterar Politico och återger fem diplomatiska källor.

De skulle förvisso bli glada om den amerikanska presidenten kunde förhandla fram ett slut på Ukrainakriget med meningsfulla säkerhetsgarantier. Men den primära planen handlar om att syna den ryska ledarens bluff och lobba för hårdare sanktioner.