Sverige oenigt i Europarådets abortomröstning

Eva-Britt Svensson som sitter i Europaparlamentet för Vänsterpartiet ser beslutet som oroväckande, men betonar att det inte har någon lagstiftande verkan eftersom Europarådet inte är en av Europeiska unionens institutioner utan en mellanstatlig samarbetsorganisation.

– Eftersom vi har väldigt stark konservativ majoritet i EU-parlamentet, och abortmotståndarna är starkare där än i många andra lagstiftningssammanhang, så ökar risken för att man dels ska försöka påverka EU att anta en liknande text, och dels underbygger det abortmotståndet i de länder där det i dag är förbjudet med abort.

Jörgen Hettne, direktör och forskare på Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, tror inte att resolutionen kommer få någon praktisk inverkan vare sig i Sverige eller utomlands.
– Den lagliga rätten att säga nej finns redan i de länder som säger nej.

Från början kommer förslaget från svenska riksdagsledamoten, tillika ledamot i Europarådets parlamentatiska församling. Carina Hägg (S) som i en motion ville se en stärkt rätt för kvinnor att få vård inom ett rimligt geografiskt avstånd och förhindra att hela sjukhus och vårdinrättningar kan vägra aborter av samvetsskäl. Med samvetsskäl menas att någon på grund av moralisk, religiös eller filosofisk övertygelse inte vill utföra abort. När man i förra veckan röstade om rapporten blev, efter en mängd ändringsförslag, resultatet det motsatta: institutioners och personers rätt att säga nej till att utföra eller underlätta aborter stärks. Beslutet togs med 56 röster för och 51 emot.

Fyra svenska ledamöter fanns på plats och deltog i omröstningen. Tre av dem röstade emot den nya resolutionen som stärker samvetsfriheten, men riksdagsledamoten Marietta de Pourbaix-Lundin (M) stödde förslaget.
– Jag tycker i och för sig att det var ett extremt förslag från början. När man lägger extrema förslag kanske man får extrema motförslag, säger hon, som helst hade sett att förslaget gjordes om innan det gick till omröstning.

Med ”extremt” syftar hon på att det i ursprungsförslaget ingick att man skulle reglera och inrätta övervakningsmekanismer för att se till att inte samvetsfriheten användes i alltför stor utsträckning.

Marietta de Pourbaix-Lundin tycker man måste värna även sjukdomspersonalens mänskliga rättigheter.
– Man kan ju inte bara tänka utifrån ett svenskt perspektiv. Man får ju tänka på länder utomlands som har enskilda eller privata vårdinrättningar som kanske inte skulle kunna fungera över huvud taget om man gjorde det som var tänkt från början, tycker jag.

Maritetta de Pourbaix-Lundin säger att det är ovanligt att ett hundratal personer deltar i en omröstning i rådet som i torsdags, vanligtvis är de 30-40 stycken. Och hon märkte redan tidigare ett stort tryck i frågan:
– Jag har nog aldrig fått så mycket mail och telefonsamtal och vanliga brev som jag har fått i den här frågan.

Både Marietta de Pourbaix-Lundin och Eva-Britt Svensson uttrycker förvåning över att förslaget lades fram.
– Jag vet hur stämningarna är i Europaparlamentet, så att för att inte riskera något sådant talar jag bara om reproduktiva rättigheter för att inte ge de här konservativa krafterna en möjlighet att kuppa igenom ett förslag i motsatt riktning, säger Eva-Britt Svensson, som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

Men att man skulle anpassa sig efter det rådande europeiska opinionsläget ser inte Carina Hägg som ett alternativ till att driva frågor som kan vara känsliga.
– Man ska naturligtvis fundera på hur man driver dem. Men slutsatsen kan inte vara att länder inte ska leva upp till sina egna lagstiftningar, säger hon och syftar på fall där läkare låtit bli att göra abort trots att kvinnans hälsa varit i fara.
– Det säger något om frågans art om jag drar slutsatsen att eftersom motkrafterna är starkare i abortfrågan så ska jag inte driva den frågan. Slutsatsen måste istället vara att man får större engagemang då, säger Carina Hägg.