Marie Granlund, gruppledare för socialdemokraterna i riksdagens EU-nämnd och Karin Enström, gruppledare för moderaterna i EU-nämnden.

Marie Granlund, gruppledare för socialdemokraterna i riksdagens EU-nämnd och Karin Enström, gruppledare för moderaterna i EU-nämnden.

Bild: Monica Kleja

EU-frågor som skapade storbråk mellan blocken

Den europeiska sociala pelaren har varit den hetaste stridsfrågan i riksdagen under den röd-gröna regeringen. Men den har också splittrat Alliansen.   

Om några dagar är det dags, då ska svenska folket välja vilka partier som ska utforma svensk EU-politik. Under de senaste fyra åren har regeringen och Allianspartierna varit överens i nio av tio EU-frågor, visar Europaportalens stora granskning. Men det har ändå inte saknats bråk mellan blocken.

Den största stötestenen gäller EU-förslaget om en social pelare. I ena ringhörnan befinner sig Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, och i den andra Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Liberalerna.

– En mycket viktig fråga där konfliktnivån varit som högst, uppger Karin Enström, gruppledare för moderaterna i nämnden för Europaportalen.  

Marie Granlund, gruppledare för socialdemokraterna instämmer:

– Det har funnits ett massivt motstånd mot sociala pelaren, och utstationeringsdirektivet, det vill säga mot lika lön för lika arbete oavsett nationalitet.  De borgerliga har inte varit intresserade av att ta tag i dessa frågor.

Förslaget att lyfta fram en social dimension i EU antogs på toppmötet i Göteborg i november 2017 och omfattar ett 20-tal principer och rättigheter som rör arbetsmarknad och välfärdssystem.

Pelaren är frivillig för medlemsstaterna. Trots det har den springande punkten som delat nämnden och splittrat Alliansen gällt om man inom EU-samarbetet ska utforma icke-bindande regler om sociala rättigheter och reformer eller inte. Man är också emot det föreslagna arbetsmarknadsmyndigheten och har velat stoppa ändringar i utstationeringsdirektivet om arbetstagares rättigheter.

– De resonerar som så att den sociala pelaren innebär förflyttning av nationell beslutskompetens till EU, vilket inte är fallet, säger Jonas Eriksson (MP) ordförande i nämnden.

Inom ett 15-tal sakområden har Alliansen anmält en gemensam avvikande mening mot S och MP-ministrarnas linje inför EU-möten. Se box.

Den röd-gröna regeringen förlorade

För att fälla regeringen har allianspartierna behövt stöd av Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Men – det har partierna endast lyckats med vid fyra tillfällen under mandatperioden.

Alliansen och SD stoppade först 2014 och sedan återigen 2015 EU-kommissionens och andra EU-länders förslag om att minst 25 procent av styrelseledamöterna i bolag med över 250 anställda ska vara kvinnor.  Även Vänsterpartiet kritiserade förslaget.

Och när den nyblivna utrikesministern Margot Wallström (S) i september 2014 tog upp fredsprocessen i Mellanöstern i nämnden kritiserade en majoritet av oppositionspartierna att Sveriges erkännande av Palestina strax efter regeringsbildningen inte förankrats i riksdagen.

Stefan Löfven var också han nykomling i EU-nämnden när han på ett nämndsammanträde i oktober 2014 förvandlade ett sammanträde till en förvirrande siffercirkus kring EU:s klimatmål fram till 2030, varpå regeringen fick vika sig.

Därmed fick han ta med sig de borgerliga partiernas och SD:s förslag kring procenttal för minskade framtida växthusgasutsläpp, förnyelsebar energi och energieffektivisering till det stundande toppmötet med andra stats- och regeringschefer.

"Luddig migrationspolitik"

Andra frågor som skapade hög dissonans mellan blocken handlade om ålfiske och migration. När det gäller glasålen tvistade man kring vilken period den skulle vara fredad för fiske.

Ifråga om migrationsströmmarna till Europa har de borgerliga partierna velat att regeringen ska driva på för att EU ska öppna fler lagliga vägar in i Europa –  inte bara för asylsökande och kvotflyktingar – utan också för arbetskraftsinvandrare.

Dessutom har S och MP-ministrar flera gånger fått allianskritik för att presentera vaga svenska ståndpunkter i migrationspolitiken, enligt Karin Enström.

Att de skulle ha varit luddiga tillbakavisar Jonas Eriksson, MP:

– Nej, det håller jag inte med om. Det tycker jag inte.

Jonas Eriksson uppger tvärtom att regeringen jobbat hårt för att förankra politiken och skaffa sig ett brett förhandlingsmandat inför resorna till Bryssel och andra Europeiska huvudstäder.

Att man samordnat sig bekräftas av Kristina Hulting, politisk sakkunnig hos Moderaterna.

– Regeringen har dagarna före mötena i nämnden ofta tagit kontakt och velat ha inspel från andra partier i syfte att förankra sin linje, säger hon.