Utstationering | Tillfälligt arbete i andra EU-länder
Senast uppdaterad: 18 juni 2024
Utstationeringsdirektivet har reformerats och nya regler gäller från 28 juni 2018.
Utstationering innebär att en löntagare från ett EU-land under en bestämd tidsperiod arbetar i ett annat medlemsland. Utstationeringsdirektivet styr vilka rättigheter och skyldigheter utstationerade löntagare och deras arbetsgivare har.
Denna del av temat uppdateras inte. Det nya direktivet har antagits genom besluta i Europaparlamentet 29 maj och ministerrådet 21 juni 2018.
Äldre text:
Den svenska regeringen uttryckte lättnad när ministerrådet enades som sin ståndpunkt. Nu återstår slutförhandlingar med Europaparlamentet.
Om EU-kommissionens som har lagt förslaget får bestämma ska dagens regler om minimilön för utstationerad arbetskraft i andra EU-länder bytas till regler om ersättning.
Att byta från begreppet minimilön till begreppet ersättning öppnar enligt den svenska regeringen och fackföreningarna för möjligheten till lika lön för svensk och utländsk arbetskraft i Sverige.
De fyra allianspartierna vänder sig emot förändringen av direktivet som de menar försämrar EU:s konkurrenskraft och den fria rörligheten för företag och arbetskraft.Även arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv är kritisk och menar att förändringen leder till öka otydlighet kring vad som är ersättning och att enskilda länder kommer att göra olika tolkningar. Sommaren 2016 avvisade EU-kommissionen elva medlemsländers parlaments begäran om att dra tillbaka förslaget.
Utstationering innebär att en löntagare från ett EU-land under en bestämd tidsperiod arbetar i ett annat medlemsland. Utstationeringsdirektivet styr vilka rättigheter och skyldigheter utstationerade löntagare och deras arbetsgivare har.
