Se även det nya temat: Konflikt och säkerhet i Europa

AKTUELLT – Vad händer?

EU-ländernas försvarsministrar diskuterar hur man tillsammans kan få ned kostnader för försvarsmateriel och starta upp gemensamma forsknings- och försvarsprojekt. Man vill även bättre kunna genomföra militära operationer utanför unionen. EU-ländernas stats- och regeringschefer lanserade i december 2017 därför ett nytt fördjupat försvarssamarbete kallat Pesco.

PROBLEMET – Vad ska lösas?

Två problem: Nya hotbilder och ineffektiva försvarskostnader.

Nya möjliga hotbilder mot EU-länderna har trätt fram de senaste åren med rysk militär aggression i östra Europa, Syrienkriget i Mellanöstern och ett instabilt Nordafrika. EU-länderna, med 28 olika försvarsmarknader och -system, har relativt högre försvarsutgifter än exempelvis USA som bara har en. Samtidigt har försvarsanslagen för forskning och teknik minskat de senaste tio åren i EU.

FÖRSLAG: Försvarsfond och militära transporter

På EU:s förhandlingsbord ligger två försvarspolitiska förslag: en försvarsfond och förenkling av militära transporter.

Försvarsfond

EU-kommissionen har föreslagit en försvarsfond som delas upp i två delar: en för forskning och en för förmågor. En förmåga är allt som bidrar till att uträtta en viss uppgift som exempelvis materiel, kunskap, teknologi och planering. Medlemsländernas ska kunna använda pengar ur fonden för gemensamma försvarsinvesteringar och forskningsprojekt. Allt som finansieras eller köps in via fonderna ägs av medlemsländerna.

...forskningsdelen

Kommissionen föreslår i ett första steg årligen 90 miljoner euro, motsvarande 860 miljoner kronor, till forskningsfonden. Från 2021 hoppas man att EU-budgeten ska kunna stärka fonden med 500 miljoner euro (nästan fem miljarder kronor) per år. Pengarna ska finansiera ett begränsat antal centrala forskningsprojekt inom försvarsteknik som exempelvis krypterad mjukvara och robotteknik. Beloppet kan jämföras med att EU27 totalt år 2014 satsade två miljarder euro på försvarsforskning.

...förmågedelen

Pengarna, enligt förslaget först sammanlagt en halv miljard euro, motsvarande cirka fem miljarder kronor till 2020 och därefter en miljard euro, motsvarande tio miljarder kronor, per år ska användas för att utveckla försvarsmateriel och försvarsteknik. De medverkande medlemsländerna ska kunna gå samman och gemensamt köpa in materiel för att hålla nere kostnaderna. Tillsammans med insatser från medlemsländer och företag ska en summa på fem miljarder euro eller nästan 50 miljarder kronor kunna mobiliseras.

För att sätta det i perspektiv är Sveriges försvarsbudget per år ungefär 50 miljarder kronor.

Militära transporter

I november 2017 lade EU-kommissionen och EU:s utrikestjänst fram ett meddelande om att militära transporter mellan EU-länderna bör underlättas. Sådana transporter begränsas i dag av både administrativa, fysiska och rättsliga hinder. I ett första skede ska hindren kartläggas men på sikt vill kommissionen standardisera och samordna regler och procedurer för militära transporter. Det är upp till medlemsländerna att avgöra vilka militära fordon som ska få tillträde till dess territorium. I mars 2018 väntas kommissionen och EU:s utrikestjänst presentera en handlingsplan och troligtvis konkreta förslag för militära transporter.

25 FRÅGOR OCH SVAR

1. Varför har försvarsfrågan blivit het?

Det brittiska beslutet att lämna EU och att Donald Trump valdes till amerikansk president nämns ofta som två starkt bidragande orsaker till att frågan kommit högre på dagordningen. Storbritannien har tidigare stoppat ett ökat militärt samarbete inom EU men när de nu lämnar unionen öppnas för ökad samverkan. Donald Trumps olika uttalanden har samtidigt gjort att EU-ledarna inte längre känner att de kan lita på amerikanskt stöd i eventuella väpnade konflikter. Sedan tidigare finns en oro för ett alltmer aggressivt Ryssland som militärt har ockuperat delar av Ukraina (2014) och Georgien (2008).

2. Vad vill Sverige?

Regeringen och en stor majoritet i riksdagen är positivt inställd till det fördjupade försvarssamarbetet men betonar att det måste ske på mellanstatlig nivå och bygga på frivillighet. Med de säkerhetspolitiska utmaningarna – som påverkansoperationer, cyberangrepp, klimatförändringar och terrorism – som EU står inför anser regeringen att ett fördjupat samarbete är av central betydelse för Sveriges säkerhet. De vill även att pengarna i EU:s kommande försvarsfond ska kunna komma svensk försvarsindustri till del. Vilka konkreta samarbetsområden som Sverige ska delta på är inte klart.  

Regeringen ser även ett tydligt värde både för EU som helhet och för Sverige att förenkla militära transporter.

3. Vad tycker andra EU-länder?

Frankrike är kanske det medlemsland som drivit frågan om ökat försvarssamarbete hårdast. I september 2016 föreslog Frankrike tillsammans med Tyskland hur ett sådant samarbete skulle kunna gå till. Finland, som liksom Sverige inte är med i Nato, är mycket positivt inställt till det fördjupade samarbetet och ser frågan som en av sina topprioriteringar i EU. Även de fyra så kallade Visegradländerna Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien är drivande. Danmark har sedan 1990-talet valt att stå utanför allt försvarssamarbete i EU.

När det gäller förslaget om militära transporter har länder som Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har uttryckt starkast stöd.

4. Vad tycker EU-parlamentet?

EU-parlamentet har marginellt inflytande över försvarspolitiken i EU utan det sköts av medlemsländerna men i november 2016 ställde sig parlamentarikerna med siffrorna 396 mot 255 bakom en åsiktsyttring om att försvarssamarbetet bör fördjupas. I EU-parlamentet diskuteras frågan om försvarsfonderna i industriutskottet som väntas rösta i slutet av februari om sin ståndpunkt, deras förslag till yttrande finns här. Militära transporter är ännu inget konkret förslag och står inte på parlamentets dagordning.

5. Vad tycker invånarna?

När EU-kommissionen i april 2017 frågade över 28 000 EU-medborgare om deras syn på en gemensam försvars- och säkerhetspolitik sade sig tre av fyra vara positiva. Även i Sverige var en majoritet positiv. När samma personer fick svara på hur de ser på en EU-armé, något som dock inte är föreslaget, var i genomsnitt 55 procent för och 37 procent mot. I Sverige, det mest kritiska landet efter Storbritannien, var 58 procent mot medan 40 procent var för.

6. Vad säger EU:s regler om säkerhet- och försvarssamarbete?

I EU-fördraget finns två artiklar om begäran om hjälp från andra medlemsländer vid attacker eller andra katastrofer. I den ena, artikel 42.7 i EU-fördraget, står att “Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel” Här ska man dock ta hänsyn till FN-regler och huruvida länderna är Natomedlemmar eller ej. Den franske presidenten François Hollande utlöste artikel 42.7 i samband med terroristattackerna i Paris 2015. Sverige sålde då en speciell ammunition till Frankrike.

I den andra, artikel 222 i EU-fördraget, står att “unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.” För att göra detta ska “alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser” mobiliseras. Klausulen har hittills inte åberopats.

7. Vilka dokument reglerar EU:s försvars- och säkerhetsarbete?

Här betonas fyra dokument: I botten finns den europeiska säkerhetsstrategin antagen 2003. 2009 kom Lissabonfördragets artikel 42 med bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken samt artikel 222, den så kallade solidaritetsklausulen. 2010 utvecklades den europeiska säkerhetsstrategin med den så kallade interna säkerhetsstrategin som betonar arbetet mot terrorism, grov organiserad brottslighet, yttre gränskontroller  och cyberbrott. 2016 kom EU:s globala strategi som delvis är en utveckling av de två tidigare säkerhetsstrategierna med större betoning på demokratiska processer i omvärlden för att skapa robusta och fredliga samhällen. Men där står även att “framförallt investeringar i säkerhet och försvar är en brådskande angelägenhet”. Konkret betyder det att EU “systematiskt kommer att uppmuntra försvarssamarbete” och “strävar efter att skapa en stabil europeisk försvarsindustri”.

8. Vad är EU:s globala strategi?

Strategin som antogs 2016 drar upp EU:s utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska ambitioner de kommande åren. I förordet slår EU:s utrikeschef Federica Mogherini fast att mjuk och hård makt går hand i hand i den europeiska strategin och att de transatlantiska förbindelserna ska fördjupas, likaså partnerskapet med försvarsalliansen Nato. Och för det tredje, vi har lärt oss vår läxa: min grannes och min partners svagheter är mina svagheter.

På 45 sidor beskrivs visionen som i lika hög grad inriktad på militär kapacitet och terroristbekämpning som på arbetstillfällen, inkluderande samhällen och mänskliga rättigheter. De hot som nämns i dokumentet är terrorism, hybridhot, ekonomisk volatilitet, klimatförändringar och osäker energiförsörjning.

Strategin listar fem breda prioriteringar: För det första att skapa ett säkrare EU, för det andra ligger EU:s omvärldsfokus på att länder österut till Centralasien och söderut till Centralafrika kan kunna stå emot och återhämta sig från olika typer av kriser. För det tredje att EU på alla sätt och vis, lokalt, nationellt, regionalt och globalt ska försöka lösa konflikter som hotar att bryta ut eller som har redan brutit ut. För det fjärde ska EU stödja regionalt samarbete mellan länder runt om i världen. För det femte kommer EU att stärka FN och andra globala samarbeten.

För att unionen ska bli trovärdig på säkerhetsområdet krävs det enligt den globala strategin olika åtgärder:

20 procent av ländernas försvarsbudgetar bör användas för upphandling av utrustning, forskning och teknik.

Investeringar krävs i underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, inbegripet fjärrstyrda luftfartygssystem, satellitkommunikation och egen tillgång till rymden samt permanent jordobservation.

Investeringar i digital kapacitet att säkra data, nätverk och kritisk infrastruktur.

Medlemsstaterna måste ha all viktig utrustning såsom fullskalig land-, luft-, rymd- och sjökapacitet för att kunna bemöta externa kriser och hålla Europa säkert.

9. Vad är EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik?

EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. GSFP, slår fast EU:s politiska och militära strukturer och militära och civila insatser utanför unionen. Ramarna sätts av Lissabonfördraget och innehållet i den Globala strategin. Beslut om frågor inom GSFP fattas med enhällighet av medlemsländerna, det vill säga att varje land har vetorätt. De förslag som medlemsländerna har att ta ställning till kommer vanligtvis från EU:s utrikeschef, för närvarande den italienska socialdemokraten Federica Mogherini.

10. Vad är Europeiska försvarsbyrån?

Europeiska försvarsbyrån, EDA, inrättades 2004 och har till uppgift att stödja medlemsländerna och förbättra EU:s försvarskapacitet på krishanteringsområdet och främja den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. EDA:s chef är unionens utrikeschef Federica Mogherini.

11. Vad är EU:s militära kommitté?

Europeiska unionens militära kommitté, EUMC, är det högsta militära organet inom rådet som leder all militär verksamhet inom EU. Kommittén består av EU-ländernas överbefälhavare och planerar och genomför militära uppdrag och insatser inom EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, GSFP. EUMC bidrar med militär sakkunskap till Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) som samlar EU-ländernas speciella Kusp-ambassadörer och EU:s utrikeschef.

12. Vad är EU:s militära stab?

Europeiska unionens militära stab, EUMS, ingår i EU:s utrikestjänst och bistår EU:s utrikeschef med militär kompetens.

13. Vad är EU:s militär och civila insatser?

Ett sätt för EU-länderna att konkret påverka händelser i omvärlden. Sedan 2003 har EU 34 pågående eller avslutade civila uppdrag och militära insatser i Europa, Afrika och Asien. EU har för närvarande sex militära och tio civila missioner runt om i världen, de flesta av dem i Afrika. De sysselsätter sammanlagt runt 4 000 personer och har i uppdrag att bland annat bevara fred, förhindra konflikter, hindra människohandel och pirater och stödja rättssäkerhet. Den civila delen handlar i huvudsak av polisiära och rättsstatsfrågor. 18 civila och militära missioner är avslutade. Sverige har deltagit i samtliga insatser.

14. Hur styrs EU:s militära missioner?

Här finns tre politiska nivåer och två tjänstemannanivåer som möts i Bryssel. Europeiska rådet, där stats- och regeringscheferna möts, ska enligt Lissabonfördraget regelbundet utvärdera de hot som unionen utsätts för. Det gör också utrikesministrarna och försvarsministrarna som tar in en bredare omvärldsanalys. Ministrarnas slutsatser och beslut administreras av de så kallade Kusp-ambassadörerna där varje land har en representant. Till sin hjälp av Kusp-ambassadörerna militära tjänstemän i form av ländernas militära överbefälhavare som leder EU:s militära kommitté, EUMC, och dess sekretariat kallat EU:s militär stab, EUMS. De militära tjänstepersonerna i Bryssel kommer från samtliga EU-länder.

15. Vad EU:s militära planerings- och ledningskapacitet, MPCC?

EU:s militära planerings- och ledningskapacitet, MPCC, som har till syfte att förbättra planeringen och ge bättre stöd till befälhavare och militär på missioner, ett slags militärt högkvarter med säte i Bryssel. Den har befäl över EU:s icke verkställande militära uppdrag som utbildningsuppdrag i partnerländer och ska ge stöd och kontroll till befälhavare och militär på missionerna. EU har för närvarande tre sådana utbildningsuppdrag: Somalia, Mali och Centralafrikanska republiken. I slutet av 2018 ska MPCC utvärderas.

16. Hur styrs EU:s civila missioner?

Här finns två politiska nivåer och en tjänstemannanivå som möts i Bryssel.

Den översta politiska nivån består av utrikesministrarna, försvarsministrarna och justitieministrarna beroende på frågans art. Ministrarnas slutsatser och beslut administreras av Kusp-ambassadörerna där varje land har en representant. Till sin hjälp har Kusp-ambassadörerna Civcom, kommittén för de civila aspekterna av krishantering. vars personal kommer från medlemsländerna.

17. Har EU en egen militär?

Nej, EU har ingen egen militär. Det är helt och hållet medlemsländernas ansvar. Men beteckningen Eurofor används för tillfälligt sammansatta EU-styrkor. Hittills har fem sådana insatser gjorts: Makedonien (2003), Bosnien-Hercegovina (2004), Demokratiska republiken Kongo (2006), Tchad (2008) och Centralafrikanska republiken (2014). Det finns även en motsvarighet för marina insatser: EU Navfor.

18. Kommer EU att skapa en egen armé?

Kanske i framtiden. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har tidigare pratat om att EU på sikt behöver en armé. Men frågan är helt mellanstatlig och kräver i dag att alla medlemsländer är med på det vilket innebär att alla länder har vetorätt mot en eventuell EU-armé. En sådan har heller inte föreslagits i något formellt EU-dokument.

19. Hur ser EU-ländernas försvarsutgifter ut?

EU-ländernas försvarsbudgetar är sammantaget världens näst största försvarsbudget efter USA. Försvarsindustrin omsätter 100 miljarder euro per år och har direkt eller indirekt 1,4 miljoner anställda.

Försvarsbudgetarna i EU-länderna har dock minskat de senaste åren, medan länder som Kina, Ryssland och Saudiarabien har byggt ut sina försvarssektorer USA satsade mer än dubbelt så mycket som EU-ländernas totala försvarsutgifter under 2015.

20. Vilka EU-länder har en stark försvarsindustri?

Sverige tillsammans med Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien, Polen, Spanien, Österrike och Tjeckien har den största delen av både stora försvarsindustrier och små och medelstora företag som tillverkar försvarsmateriel i EU, enligt tankesmedjan Bruegel.

21. Vad kan EU-länderna spara på större försvarssamarbete?

Jämfört med USA har EU-länderna mycket högre utgifter för att ta fram samma typer av förmågor. Det beror på att USA har stordriftsfördelar jämfört med EU-länderna, dubbleringar, bristande driftskompatibilitet och tekniska brister, enligt kommissionen som räknar med att EU-länderna kan spara mellan 25 och 100 miljarder euro, motsvarande 240 och 9 500 miljarder kronor, årligen på ett sådant samarbete.

22. Vad är det Permanenta strukturerade försvarssamarbetet, Pesco?

Ett frivilligt försvarspolitiskt samarbete mellan EU-länder som syftar till att praktiskt förbättra de deltagande ländernas militära förmågor och öka investeringarna i försvarsmateriel. 23 av de 28 EU-länderna skrev i mitten av november 2017 under ett permanent strukturerat samarbete, Pesco, där medlemsländerna frivilligt kan fördjupa sig i olika försvarssamarbeten. De länder som är med har uppmanats att komma in med förslag på vilka typer av samarbeten de är intresserade av. Sverige har föreslagit möjligheten för andra EU-länder till test och utvärdering av ammunition, missiler och olika flygfarkoster vid Vidsel utanför Luleå. Anläggningen är det största militära instrumenterade övnings- och provområde på land inom EU och redan i dag låter Sverige andra länders försvarsmakter träna där.

En första lista över projekt godkändes formellt i mars 2018. Det innehåller 17 projekt varav Sverige deltar i tre. En andra lista godkändes den 19 november 2018. Den innehåller ytterligare 17 projekt varav Sverige deltar i ett. Hela listan över alla 34 projekt finns här. Den 12 november 2019 utökades projekten till 47 och Sverige anmälde sig till tre nya projekt.

Pesco har inte utvecklats för att själv leda olika operationer. Sekretariat för Pesco är Europeiska försvarsbyrån – EDA tillsammans med Europeiska utrikestjänsten, EEAS och den höga representanten.

23. Vilka länder är inte med i Pesco?

Tre länder. Storbritannien och Danmark har undantag från försvarssamarbeten på EU-nivå. Malta har än så länge valt att stå utanför samarbetet men kan i framtiden välja att gå med.

24. Vad är försvarsöversynen Card?

Den koordinerade årliga försvarsöversynen Card är en frivillig översyn av försvar och försvarsbudgetar i medlemsländerna med ett informationsutbyte om investeringar och förmågor. Ambitionen är att det ska sjösättas 2019. Översynen är viktig del av försvarsfonden och Pesco för att se vad medlemsländerna lägger pengar på och vilka investeringar som görs. Europeiska försvarsbyrån, ansvarar för översynen.

25. Samarbetar EU och Nato?

Ja. I juli 2016 ingick EU och Nato ett samarbetsavtal kring sju punkter.

1. Motverkande av hybridhot

2. Operativt samarbete

3. IT-säkerhet

4. Försvarskapacitet

5. Försvarsindustri och forskning

6. Gemensamma övningar

7. Kapacitetsuppbyggnad

Beslut om samarbete togs på EU-toppmötet i december 2016.

Bakgrund – en tidslinje

1952

EU:s föregångare EKSG bildas av sex länder: Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg med syftet att återuppbygga ländernas ekonomi efter andra världskriget och säkra en varaktig fred.

1989

Berlinmuren faller - slutet på kalla kriget mellan Nato och Warszawapakten.

1991

Sovjetunionen upplöses - tio nya europeiska stater nybildas eller återfår tidigare självständighet.

1993

Den första grunden för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik landet lades i och med Maastrichtfördraget trädde i kraft. Danmark får rätten att inte delta i utarbetandet och genomförandet av EU:s försvarspolitik.

1999

De då 15 EU-länderna enades om en europeisk säkerhets- och försvarspolitik, GSFP.

2001

Europeiska unionens militära kommitté (EUMC) bildas. Här träffas regelbundet EU-ländernas militära överbefälhavare. EUMC är ett rådgivande organ till Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) som också bildades 2001. Kusp består av EU-ländernas ambassadörer och arbetar med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU. Även EU:s militära stab inrättades detta år.

2002

De så kallade Berlin plus-arrangemangen undertecknades som gjorde det möjligt att använda Natos strukturer, mekanismer och resurser till uppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

2003

Vid EU:s decembertoppmötet i Bryssel antas en europeisk säkerhetsstrategi. Syftet är att öka säkerheten, kartlägga hot mot EU, identifiera strategiska mål och fastställa politiska konsekvenser. I strategin vill man skapa en fredlig zon runt EU, yttre militära hot och inre hot som terrorism och grov organiserad brottslighet ska ses som säkerhetsproblem. EU ska också bli mer aktivt, samstämmigt och kapabelt i säkerhetsfrågor. EU-länderna formar sin första militära mission och tar över efter FN-och Natosoldater i Makedonien.

2004

Europeiska försvarsbyrån, EDA, inrättas för att stödja medlemsländerna och förbättra EU:s försvarskapacitet på krishanteringsområdet och främja den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

2007

EU-kommissionen föreslår ett försvarspaket vilket var det första steget mot att öka konkurrensen, öka öppenheten och minska byråkratin inom försvarsindustrin med bland annat nya upphandlingsregler.

2008

Krig mellan Georgien och Ryssland. Kriget slutar med att delar av Georgien kontrolleras av Ryssland.

2009

I Lissabonfördraget, som började gälla detta år, finns skrivningar om möjliga militära samarbeten i EU. Frågan kom för första gången upp på högsta nivå vid EU-toppmötet i december 2013 då medlemsländernas stats- och regeringschefer gav mandat till EU-kommissionen att sondera terrängen.

Två försvarsdirektiv, 09/43/EG och 09/81/EG, antogs vilket bidrog till att successivt upprätta en gemensam europeisk försvarsmarknad.

2013

För första gången diskuterar EU-ländernas stats- och regeringschefer försvarsfrågor och enas om prioriteringar för ett fördjupat samarbete. EU-kommissionen lade fram ett dokument om marknadsöppningar och stöd till försvarsindustrin för att stärka den inre försvarsmarknaden och främja en mer konkurrenskraftig försvarsindustri.   

2014

Ryssland invaderar ukrainska Krimhalvön och genomför en olaglig annektering. Den ryska aggressionen fördöms av omvärlden och EU beslutar om sanktioner mot ryssar, en lista som sedan växer.

2016

I juni presenterade EU:s utrikeschef Federica Mogherini en ny global strategi för EU.

I juli undertecknar EU-ländernas stats- och regeringschefer ett samarbetsavtal på sju olika områden med Nato.

i oktober beslutar EU-länderna att inleda en civil stabiliseringsinsats i Irak för att stödja en reformering av landets civila säkerhetssektor.

I november enades medlemsländernas försvarsministrar om en plan för säkerhets- och försvarsområdet som bygger på EU:s globala strategi. Dokumentet är ett viktigt avstamp för de förslag som ska presenteras. Senare i samma månad lägger EU-kommissionen för första gången fram en handlingsplan på försvarsområdet och förslaget på en försvarsfond.

I december godkänner EU och Nato 40 konkreta förslag. Vid EU-toppmötet samma månad upprepar stats- och regeringscheferna sin vilja att stärka försvarssamarbetet.

2017

Försvarsministrarna enas i maj om en rad konkreta projekt som en förstärkning av EU:s militära snabbinsatser, utveckling av civil kapacitet och förbättring av den civila krishanteringens reaktionsförmåga.

I juni sjösattes något som kallas militär planerings- och ledningskapacitet, MPCC, vars syfte är att förbättra planeringen och ge bättre stöd till befälhavare och militär på missioner. Den har befäl över EU:s militära tränings- och utbildningsuppdrag.

I juni presenterade EU-kommissionen förslag till en europeisk försvarsfond, EDF, som ska bestå av två delar, ett forskningsprogram och ett försvarsindustriellt program.

Inom ramen för diskussionen om EU:s framtid presenterade EU-kommissionen i juni ett underlag för hur unionens försvar i framtiden skulle kunna se ut.

Vid EU-toppmötet i juni enades stats- och regeringscheferna om att inleda ett ambitiöst permanent strukturerat samarbete, Pesco, för att stärka EU:s säkerhet och försvar.

I november undertecknade 23 EU-länder det fördjupade samarbetet Pesco vid en ceremoni i Bryssel.