Ulvskog: Med krisen brakade allt samman

Europaportalen träffar alla svenska Europaparlamentariker för att se vad de har för sig och hur deras vision för EU ser ut. Nu har turen kommit till socialdemokraten Marita Ulvskog.

Vad jobbar du med i Europaparlamentet?

– I vår har jag jobbat mycket med svaveldirektivet för fartygstrafik som nu är klart, säger Marita Ulvskog som är missnöjd med utgången i överenskommelsen mellan EU-parlamentet och rådet.

– Det var ett bra innehåll när det gäller miljö och hälsa men man bröt upp den inre marknaden genom att skapa olika konkurrensförutsättningar, säger hon och syftar på att utsläppsreglerna för Östersjö- och Nordsjöregionen blev strängare än för övriga europeiska farvatten.

Enligt Marita Ulvskog motsatte sig flera medlemsländer att höja kraven och avtalet blev därför urvattnat. Hon har även andra klimat- och miljöfrågor på sitt bord.

– Jag arbetar med att försöka ta fram ett system för hur man ska mäta olika typer av klimatutsläpp.

Hon menar att om man inte är överens om gemensamma definitioner av utsläpp kan länder framställa det som om man nått upp till klimatmålen.

– Det handlar om att man inte ska kunna fiffla med siffrorna.

Definitionerna kommer bara att gälla på EU-nivå men Marita Ulvskog hoppas att de kan sätta en standard även på den globala arenan. I juli röstar EU-parlamentet i frågan.

Dessutom håller hon på att ta fram ett positionspapper för energipolitiken för den socialdemokratiska partigruppen i EU-parlamentet där hon är vice ordförande.

– Vårt tidigare positionspapper är från 2006 men därefter har mycket hänt, säger Marita Ulvskog som tror att arbetet att ena gruppen bakom en gemensam ståndpunkt kan bli svårt.

Vilken är den viktigaste frågan i Europa just nu?

– Det är vad som händer efter den 17 juni, säger Marita Ulvskog och syftar på nyvalet i Grekland och andra omgången i det franska parlamentsvalet.

Den stora frågan är vad som händer om Grekland efter valet lämnar euron, menar hon. I Frankrike handlar det om huruvida den nyvalde socialistiske presidenten François Hollande kommer att få majoritet även i underhuset.

– Det spelar en väldigt stor roll för hur det politiska landskapet i Europa kommer se ut.

Marita Ulvskog framhåller att nästan hela hennes mandatperiod i EU-parlamentet har präglats av den ekonomiska krisen.   
                        
– Vi hade stora planer när det gällde bland annat klimatpolitiken, men sedan brakade plötsligt allt samman och vi har levt i någon slags daglig krishantering som hela EU-systemet varit inriktat på. Alla andra frågor har i praktiken försvunnit från dagordningen.

Marita Ulvskog ser hela eurosamarbetet som ett riskprojekt och att den risken nu betalas av vanliga löntagare och unga människor.

– Jag blir så förbannad när jag tänker på hur Grekland kom med i euron. Man behöver inte förstå så mycket av politik eller ekonomi för att inse att en valutaunion med så många länder med olika förutsättningar inte kan fungera om man inte har en stenhård politisk styrning, säger Marita Ulvskog och tillägger att det inte finns något demokratiskt stöd för detta i euroländerna.

Men vad som vore bäst för grekerna i dagsläget är svårt att sia om.

– De kommer oavsett att ha mycket stora svårigheter under en mycket lång tid.

Om du fick bestämma, hur skulle då EU se ut om tio år?

– Jag tror att det europeiska samarbetet kommer fortsätta spridas österut, säger Marita Ulvskog och hoppas samtidigt att detta inte skapar nya problem.

– En fortsatt integration får inte bli ett snabbfixat PR-nummer utan det måste växa fram så att medborgarna i dessa länder involveras.

Hon hoppas att EU-samarbetet om tio år är enklare och begripligare så att medborgarna kan engagera sig och att unionens dagordning blir tydligare.

– EU är ju fortfarande något väldigt elitistiskt och obekant för de flesta, säger Marita Ulvskog som vill se mindre detaljreglering och mer beslutsfattande där det är tydligt att frågan inte kan lösas på nationsnivå. Som exempel tar hon finansmarknadsreglering och klimatfrågor.

Valutasamarbetet tror hon finns kvar men att det kanske bara består av ett mindre antal kärnländer, till exempel Frankrike, Tyskland och Benelux-länderna.

– Detta är inte något att vara rädd för utan jag tror till och med att det kan vara bra att det finns lite olika grader av samarbete på samma sätt som det är naturligt att de nordiska länderna har ett större samarbete.