Olle Ludvigsson (S)

Olle Ludvigsson (S)

Bild: Sigrid Melchior

Livrädd att tappa verklighetsförankringen

Socialdemokraten Olle Ludvigsson har under trettio år varit facklig företrädare på Volvo. Som EU-parlamentariker kämpar han för sociala rättigheter.

Europaportalen träffar samtliga svenska toppkandidater inför valet till Europaparlamentet. I dag har turen kommit till Olle Ludvigsson (S).

Det är viktigt för Sverige att den europeiska arbetsmarknaden fungerar, säger Olle Ludvigsson, EU-parlamentariker sedan 2009 som tar emot i sitt kontor i EU-parlamentet i Bryssel.

– Sverige är ett av världens mest exportberoende länder. 58 procent går till EU, 74 procent till hela Europa. Vi är beroende av att ha en arbetsmarknad som fungerar och ett Europa som är konkurrenskraftigt, säger han.

– Det är inte bra för konkurrenskraften att dra tillbaka fackliga rättigheter. Ansvarstagande fackföreningar bidrar till att företaget går bättre, att man fattar vettiga beslut.

Som ledare i Volvos koncernfackliga verksamhet reste han runt mycket i Europa och träffade andra fackligt aktiva. Han reser fortfarande mycket, men numer mest i Sverige.

– Jag försöker besöka olika EU-projekt för att skapa mig en egen uppfattning av dem. Och så försöker jag se de delar av samhället som är lite gömda, de som du måste ta egna initiativ för att se. En eller två gånger om året besöker jag ett ställe där man serverar mat till dem som inte har råd. Jag är livrädd för att tappa verklighetsförankringen.

Hur tar du med dig det in i arbetet här?

– Det finns i mina tankar hela tiden, om hur man vill att samhället ska vara. Att det ska vara omhändertagande. Att samhället inte dras isär för mycket.

Ett exempel är den sprillans ny EU-lag som ska garantera att alla som vistas lagligt i EU har rätt till ett vanligt bankkonto, också de som på grund av arbetslöshet eller bostadslöshet inte intresserar bankerna som kunder. Ingen ska heller kunna nekas på grund av nationalitet.

Lagen klubbades i parlamentet i veckan och kommer att börja gälla om två år. Ludvigsson var skuggrapportör för direktivet, det vill säga ansvarig för sin partigrupp.

– Sverige är på gränsen till ett kontantlöst samhälle. Hur ska du klara dig om du inte kan använda kontanter? Alla är inte attraktiva som kunder för bankerna, men det kommer de bli tvungna till att bli. Sen hur man löser identifikationen är en sak som får lösas i efterhand. Bostadslösa kanske kan få det via socialen, funderar han.

Ludvigssons är ordinarie medlem i parlamentets sysselsättningsutskott och ersättare i ekonomiutskottet. De senaste fem åren har han sett EU:s krishantering från första parkett.

Han tycker att sexpacket som trädde i kraft 2011 – skärpta regler för budgetunderskott och statsskulder där EU-kommissionen får mer makt att granska nationella budgetar och sätta in sanktioner – har varit bra.

Ludvigsson röstade för reglerna, i strid mot den socialdemokratiska partigruppen. Det gjorde också partikollegorna Åsa Westlund och Göran Färm, medan Anna Hedh och Marita Ulvskog lade ned sina röster.

– Jag tror att det är bra att det finns inskrivet att länder får se upp. Jag är övertygad om att länder med dålig ekonomi inte kan ha en välfärd värd namnet.

Reglerna har fått mycket kritik från vänster.

– Jag vet, men frågan är vad man ska göra då. Alla länder har ju skrivit under stabilitets- och tillväxtpakten men de har inte följt den.

Samtidigt är Ludvigsson kritisk till åtstramningspolitiken i krisländerna. Han tycker att kraven på att återgå till budgetbalans har gått för snabbt.

I sexpacket lades till en skrivelse om garantier för fackliga fri- och rättigheter. Det var en viktig seger, tycker Ludvigsson. En annan facklig framgång är genomförandedirektivet, som klubbas i dag onsdag i EU-parlamentet.

Genomförandedirektivet täpper till olika kryphål i utstationeringsdirektivet från 1996 – ett regelverk för dem som tillfälligt jobbar i andra EU-länder. Det gäller såväl polska byggjobbare i Sverige som en holländsk konstexpert som säljer sina tjänster till ett tyskt museum.

Det nya direktivet syftar bland annat till att komma åt brevlådeföretag och falska egenföretagare, samt få till bättre inspektioner för att se till att utstationeringsdirektivet efterlevs.

– Det är ett steg åt rätt håll men det räcker inte. I slutändan måste vi få in det här i fördraget, i ett socialt protokoll. Det är nästa utmaning framöver. Men blir det en högermajoritet som i dag blir det nog inte så lätt.

Ett ”socialt protokoll” handlar om att skriva in garantier för fackliga fri- och rättigheter i EU:s fördrag. Det är en fråga som Socialdemokraterna driver. Enligt förespråkarna kommer det att skapa en bättre balans mellan arbete och kapital i EU, något man anser rubbades i och med EU-domstolens Lavaldom 2007.

– Med Lavaldomen blev fackliga rättigheter nedgraderade på en nivå som ligger under den fria rörligheten. Vi vill uppgradera den, säger Ludvigsson.

Ser du någon konflikt mellan fri rörlighet och arbetstagares rättigheter?

– Egentligen inte. Jag är för fri rörlighet. Men om vi ska få igång den behöver vi vettiga villkor i stället för att få press på lönerna nedåt. När människor kommer till ett land ska de känna att de får lika löner och respekteras. Många som är utstationerade lever ju där, kortare eller längre perioder, och det är inte så lätt att leva på låga löner i ett land som är förhållandevis dyrt.

Olle Ludvigsson berättar om en svunnen tid när han började vid bandet på Volvo för över 40 år sedan och alla arbetskamrater var invandrare.

– Det var finnar, jugoslaver, italienare, turkar. Och djävlar vad kul vi hade, säger Ludvigsson på sin svängiga göteborgska.

Hemma i Sverige bor han på den lilla ön Hälsö, utanför Göteborg, med drygt 600 invånare. Han saknar saltvattnet säger han, men i övrigt trivs han i EU-parlamentet.

– Jag var väl lite tveksam när jag fick frågan för första gången att ställa upp i valet. Men sen upptäckte jag att fy fasen vad roligt det är att göra något annat än det du gjort hela livet och träffa människor från olika nationaliteter och språk. Jag måste säga att det är helt makalöst.