Marita Ulvskog uttryckte det så bra när hon talade om EU-valet i förra veckan - "Det är ingen kärleksförklaring, det är en demokratisk handling".

Europa är som ett fotbollslag som tränar ensamt. Genom ett handelsavtal med USA skulle vi få träna våra färdigheter med en värdig motpart och gynna både tillväxt och nya arbetstillfällen.

En av de mest grundläggande tankarna med EU, den fria rörligheten, är också en av de vackraste. Den behöver värnas. Både för människor inom unionen och utanför.

Man kan inte säga att den grundläggande frågan om EU:s utveckling fått särskilt stor plats i debatten inför EU-valet.

Frihandel ger välstånd men innebär också omställningsproblem. Metallarbetarna vet allt om detta.

Att frågan om vår försvarsförmåga inte är en europeisk angelägenhet nu inför EU-valet, blottar en fundamental svaghet.

Deltagande i Europaparlamentsvalet har sjunkit i takt med att EU fått mera makt. Det är motsägelsefullt, eftersom en institution med mer makt borde få fler att vilja rösta. Men känslan av maktlöshet tar lätt överhanden. 

Många kandidater i Europaparlamentsvalet vill minska EU:s makt.  Men frågan om hur stor makt EU ska ha kommer aldrig att avgöras i en omröstning i Europaparlamentet. Så om EU:s makt är den fråga ni brinner för, kandidater, kanske ni har hamnat i fel valkampanj.

De främlingsfientliga partierna i EU växer sig allt starkare. Inte bara för att de får fler röster utan också för att valdeltagandet inte ökar bland de som aldrig skulle drömma om att ge dem sin röst.

Är det rimligt att länder med regeringar som begränsar demokratiska fri- och rättigheter ska kunna fortsätta inom EU som om ingenting hänt?

Finland är verkligen till fullo med i EU präglas den svenska attityden fortsatt av det Ulf Dinkelspiel satte som titel på sin bok om Sveriges väg till EU: ”Den motvillige ­europén”.

Jag, som förknippar Första Världskriget med Mannen På Fel Fotsteg, kan knappast klandra dem som förknippar EU med detaljer som krökta gurkor. 

Inför varje EU-val är det tre frågor som alltid återkommer. Varför ska jag rösta och på vem samt har en svensk ledamot i EU-parlamentet verkligen något inflytande. Låt mig besvara dessa närmast eviga frågor.

Förr drömde jag om att riva ner EU och bygga upp ett annat samarbete istället, med miljö och mänskliga rättigheter i fokus. Men det har vi inte tid med idag, helt enkelt.

Familjepolitiken skiljer sig onekligen mellan norra och södra Europa. Men i den första förhandlingen mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå kom vi fram till ett resultat som till och med innehöll ett antal pappamånader.

Skillnaden i år mot tidigare EU-val är att det verkar ha satt sig att parlamentet är viktigt.

För en politiker är ofta verkligheten den svåraste motståndaren. Men det betyder inte att alla sätt att hantera denna motståndare är likvärdiga.

En hög andel egenföretagare i ett land korrelerar inte alls med hög innovationsgrad. Tvärtom, faktiskt.

Kravet på ett grundläggande skydd för fackliga rättigheter i EU: s lagstiftning är starkare än någonsin.

Vi ska inte lockas av den obehagliga brittiska drömmen med dess isolationism och obetänksam nationalism.