EU-domstolens två huvudsakliga uppgifter är att döma i tvister mellan medlemsländerna, samt att tolka EU-rätten.

Domstolen har sitt säte i Luxemburg och består av tre rättsinstanser: domstolen, tribunalen och personaldomstolen. Tribunalen dömer i mål som rör enskilda personer och företag. Personaldomstolen dömer i mål som gäller anställda i EU.

EU-domstolen består av en domare från varje medlemsland samt åtta biträdande generaladvokater. Både domare och generaladvokater utses gemensamt av medlemsländerna för en period på högst sex år och måste godkännas av en rådgivande kommitté om sju personer. Kommittén har införts som en följd av Lissabonfördraget.

Även i tribunalen arbetar minst en domare från varje medlemsland, men antalet domare fastställs i EU-domstolens stadga. Domstolen leds av en ordförande som väljs för en period på tre år med möjlighet till omval. Nuvarande ordförande är greken Vassilios Skouris.

Svensk domare i EU-domstolen är Pernilla Linde och i tribunalen Nils Wahl. I maj 2011 nominerade den svenska regeringen Carl Gustav Fernlund, kammarrättspresident på Kammarrätten i Göteborg, till ny domare. Han tillträder i oktober 2011.
 

EU-domstolen kan döma i fyra typer av tvister:

• Mellan EU:s institutioner

• Mellan medlemsländer

• Mellan EU:s institutioner och medlemsländer

• Mellan EU:s institutioner och företag eller enskilda personer

EU-domstolen är ingen överinstans till nationella domstolar eller myndigheter och det går inte att överklaga en svensk dom till EU-domstolen. I Sverige är domstolen mest känd för sin dom i Lavalfallet efter en facklig blockad av ett skolbygge i Vaxholms kommun (Vaxholmskonflikten).

EU-domstolen ska inte förväxlas med Europadomstolen i Strasbourg som arbetar med mål där enskilda människor anser att staten inte följer den europeiska konventioner om skydd för de mänskliga rättigheterna. I och med Lissabonfördraget fick domstolen sitt nuvarande namn Europeiska unionens domstol eller EU-domstolen. Tidigare var domstolen känd som EG-domstolen.