“Jordbruksreformen blev en katastrof”

Det är fredag eftermiddag och EU-parlamentets korridorer ekar tomma. Men Marit Paulsen är på sitt kontor. Hennes tio barn är vuxna nu, hemmet i Yttermalung i Dalarna ligger för långt bort och själv lider hon av ålderskrämpor. Därför flyger hon inte hem varje helg som de flesta andra ledamöter.

Innan jag hinner ställa första frågan delar hon en personlig fundering om de många enkäter från medier och organisationer med frågor om allt från fordonsregleringar till alkoholstrategier som fyllt hennes inkorg inför EU-valet: Ska jag låtsas att jag kan sådant jag inte kan eller förhålla mig hederligt? Det är djävligt knepigt, säger hon.

EU-parlamentarikerna blir ofta experter inom något eller några områden. För omröstningar i andra områden följer de partigruppslinjen eller hemmapartiets linje. Paulsens expertis gäller allt som har med djur och mat att göra.

– Om jag tittar bakåt i mitt liv så är det min barndoms svält [Paulsen växte upp i det av Nazityskland ockuperade Norge] som har avgjort mitt engagemang: Det vi gör på åkern, vad vi ger djuren för mat, hur vi hanterar dem, hur vi slaktar dem, hur vi märker paketen, hela vägen. Det inkluderar klimat, biologiskt mångfald, vattnet och kemikalierna, säger hon.

Den viktigaste frågan framöver för Marit Paulsen är en europeisk djuromsorgslag – ett förslag som väntas från EU-kommissionen inom ett år och som Paulsen tror att hon kommer bli ansvarig för. Hon var tidigare ansvarig parlamentariker för den strategi som djuromsorgslagen bygger vidare på.

Lagen handlar om övergripande principer för all djuromsorg, säger Paulsen.

– Det finns i dag specifika direktiv för burhönor, för suggor, för grissvansar. Men det finns till exempel inget för kor. Jag vill ha en gemensam djurskyddslag som ska vara en bas för allt.

De svenska bönderna slås ut eftersom de följer ett regelverk som är striktare än det deras konkurrenter lyder under, säger hon. Hon vill att resten av EU ska följa Sverige, inte tvärtom.

– Situationen är så katastrofal att vi förmodligen är utan ett svenskt jordbruk innan dessa europeiska lagar är på plats och i funktion. Det jag säger nu hemma i Sverige är: köp svenskt. Snälla, det är upp till oss som medborgare och konsumenter att försvara vår djuromsorg, vårt kulturlandskap, den biologiska mångfalden, om vi tycker att det är värt att försvara den.

Katastrofscenariot delas dock inte av Jordbruksverket, som bland annat analyserat de svenska djurskyddsregler för grisar för att se om svenska grisuppfödare missgynnats, men som inte kunnat påvisa ekonomiska nackdelar av den högre ambitionsnivån.

En annan fråga som hon driver är att få på plats det hon kallar för ett ”matens och djurens FBI”, som ska kunna göra stickprover i alla EU-länder. När man fann hästkött i Findus lasagne uppdagades ett omfattande matfusk i Europa och bristande kontroller.

Du vill alltså att EU-tjänstemän ska kunna knacka på hos en svensk fabrik, öppna en förpackning och kolla vad den egentligen innehåller?

– Ja. Jag vill ha ett system för hela den inre marknaden där ingen fabrikant någonsin ska känna sig säker på att just dennes produkt inte tas upp och analyseras och följs upp in i minsta gen i köttet och i kålroten, att man går ut i blindo och tar ett paket lasagne här och en potatisgratäng där, och använder all modern teknik vi har för att se är det är någon som har ljugit.

Marit Paulsen satsar på att sitta i jordbruksutskottet igen om hon blir omvald. Där avgörs hennes hjärtefrågor och där är hon i dag vice ordförande. Under denna mandatperiod har hon varit ersättare i miljöutskottet men skulle vilja byta till inre marknadsutskottet om det går.

– Jag tillhör den sista årskullen med egna minnen av senaste världskriget. Jag är väldigt orolig för vad som händer när vi tagit oss ur finanskrisen utan att ha löst de sociala och politiska följderna. En hel generation i mellersta och södra Europa har förlorat tron på sig själv och sin framtid. De är fan så farliga. På EU-nivå gäller det att få den inre marknaden att fungera för att få igång ekonomin, det är väldigt viktigt för mig.

Du säger dig vilja stärka den inre marknaden. Hur går det ihop med din uppmaning att köpa svenskt?

– Jo, det är precis samma sak. Det är en fri marknad men det är upp till dig. Varför ska jag inte kunna propagandera för svenska grisar med knorr på svansen? Den fria markanden ska ha ett antal institutioner, normer, regler. Fri marknad är inte det samma som cowboyekonomi.

Marit Paulsen är irriterad över att EU-parlamentet skickar tillbaka förslag till EU-kommissionen, i stället för att omarbeta dem. Den senaste tiden har parlamentet gjort det med flera lagförslag som rör hennes hjärtefrågor.

– Det är vår förbannade skyldighet att bearbeta förslagen så att de motsvarar vad parlamentet vill ha.

Kan man göra det med allt? Finns det inte förslag som är för dåliga för att kunna räddas?

– Egentligen nej. Jag vet att det inte är enkelt, snälla du. En lag som jag är rapportör för [ansvarig ledamot] ersätter 37 befintliga direktiv och förordningar. 37 stycken. Det säger dig något om hur juridiskt komplicerat det är att förvandla denna mångfald till en sammanhängande tydlig lag. Det kan vara in i helvete stökigt och bökigt. Det är ingen tvekan om att man som rapportör eller skuggrapportör känner sig överkörd och dränkt. Men det går.

En av den nuvarande mandatperiodens viktigaste beslut var reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, den utskällda budgetpost som utgör i runda slängar fyra tiondelar av EU:s hela budget. När Marit Paulsen valdes in i parlamentet 2009 var det på löftet att förändra jordbrukspolitiken i grunden. Så, hur blev den till slut?

– Katastrof. Punkt.

Enligt Paulsen gick det åt rätt håll i EU-parlamentets interna beredning. Man enades om flera viktiga principer och prioriteringar. Men allt föll när EU-ländenas stats- och regeringschefer i februari 2013 kohandlade om själva budgetramen.

– Vi hade tuggat i tre och ett halvt år och gått någorlunda åt rätt håll. Observera inga revolutionära förändringar men en hyfsad evolution. Och sen bara tjoff.

Nedskärningsivrande länder som Sverige och Storbritannien fick igenom en minskning av jordbruksbudgeten. I gengäld fick Frankrike, som historiskt tjänat mest på jordbruksstödet, igenom att man inte rörde direktstödet till bönder, säger Paulsen.

– Jordbruksbudgeten gick ner med cirka 4-5 procentenheter på sju år. Men man behåller de destruktiva inkomststöden och spar in alla pengar på det som är konstruktivt, det vill säga förgröning, miljöomsorg, innovation och energiteknik.

Marit Paulsen kom in i politiken sent i livet, som 60-åring. I dag är hon 74 år men har inga planer på att gå i pension. Hon var Europaparlamentariker mellan 1999 och 2004 och gjorde sedan comeback 2009. Skillnaden mellan första och andra vändan ligger i det antagna Lissabonfördraget som ger parlamentet mer makt över lagstiftningen och i EU:s utvidgning, säger hon.

– Vi är dubbelt så många medlemsstater. Det är så oerhört många flera olika kulturgrupper, partier, erfarenheter, rädslor och glädjor. Eftersom vi måste fram till en kompromiss och enighet inom varje sakfråga blir [arbetet] tyngre, betydligt tyngre.

En annan utveckling hon sett över åren, som hon sätter i samband med den ekonomiska krisen, är auktoritära och värdekonservativa tendenser i EU-parlamentet. Vinden blåser i en ”högerkristen och manligt reaktionär” riktning, säger hon och varnar för att över huvud taget föra upp jämställdhetsfrågor, såsom Estrelarapporten om kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, på EU:s bord just nu. Bättre då att behålla den sortens frågor i Sverige.

– Kvinnors fysiska rättigheter och ungars rätt till sexualundervisning är självklart för oss i Sverige. Vi har svårt att förstå hur ohyggligt känsliga dessa självklarheter är [i andra länder]. Det är en ny tid nu, vi backar och inte bara på en punkt. Vi håller på att bli rätt brunnyanserade och håller på med det som jag lite fult kallar kalsongmoral, att moraldebatter bara handlar om människors kropp från naveln till knäna.